Givetvis måste man börja en julkalender med karatetema med den kanske än idag mest kände karateskådisen av dem alla, mannen utan underhudsfett och det genomträngande skriket - Bruce Lee!
Big Boss
@@@
Bruce Lee fick nöja sig med att på sin höjd vara birollskille i Hollywood så han stack till Hongkong och blev stjärna där istället. The Big Boss surfade på Lees popularitet från teveserien The Green Hornet som trots att han bara hade en liten roll och knappt repliker ändå hade gjort honom enormt känd i Hongkong. Trots att det var karaten som gjort honom poppis valde Lee i sin första stora huvudroll att hålla igen lite och spelar en karaktär som lovat att aldrig bruka våld. Så första halvan eller så av filmen så slåss han ingenting. Sen brakar det givetvis loss och vi får många sköna klassiska karatefighter som håller förvånansvärt bra än idag.
/Surskägget
Fist of Fury
@@
Mer karate, mer action men tråkigare film än The Big Boss ändå. Manuset känns lite slarvigt (ja jag vet att det är en karaterulle, men lite standard får man väl kräva) och mycket känns som att det går på tomgång samtidigt som den blir lite väl repetetiv. Oavsett bjussar ju Lee på en hel del hårda nävar och motståndarna faller som käglor när han väl sätter igång. Sånt gillar vi förstås även om helheten är lite svajjig.
/Surskägget
Way of the Dragon
@
Man skulle kunna tro att det här är den stora höjdpunkten i Lees karriär. Bruce Lee mot Chuck Norris. I Rom. På Colosseum där gladiatorer spöat skiten ur varandra så mycket och länge att blodet för alltid är inpräntat som en tatuering i marken (okej, nu blev jag lite väl poetisk, jag har besökt Colosseum och nej, det är inget blod i marken). Tyvärr är det här ett riktigt sömnpiller. Lee ska vara lite Jackie Chanbusig men den kinesiska humorn är inte speciellt kul (det kommer såna exempel senare i julkalendern) och vi vill ju ha tuff karate och inte spexigt bus. Efter mycket om och men så blir det slutligen fight mellan Lee och Norris och hur tufft det än låter på papper så är filmen gjord 1972 så fighten är rätt lam med dagens mått mätt. Även om det är fett coolt när Lee river av Chuckens brösthår hahahaha!
/Surskägget
Enter the Dragon
@@@@
Äntligen! Det är exakt det här vi vill ha av Lee. Inget tjafs, ett ordentligt manus, en skurk som tagen från Bondvärlden (faktum är att han är mer Bondskurk än många Bondskurkar) och en ramhandling som tillåter karatefighter mest hela tiden. På den tiden var det den dyraste kampsportsfilm som spelats in och det märks. Man har plockat in snäppet vassare skådisar än i de Hongkonginspelade rullarna och både regi, cinematografi och dekor är lite mer påkostat än det varit förr. Lee har väl aldrig varit så vältränad som här och kör alla sina berömda tricks och manér medan han går loss på skurkarna. Slutfighten med mängder med stuntmän som går loss på varandra varvat med fighten mellan Lee och skurken på tu man hand är snygg och stämningsfull. Här visade Lee verkligen prov på vad som komma skulle, förutom att det aldrig blev så tyvärr då han dog innan nästa film hann bli klar.
/Surskägget
Game of Death
@
Bruce Lee hann börja spela in ett par actionscener för sin nästa tänkta film efter Enter the Dragon. Innan inspelningarna hann bli klara dog han och materialet hamnade på hyllan fram till att Robert Clouse, regissören till just Enter the Dragon, fick den briljanta idén att köpa rättigheterna och sedan spela in en film där han klipper in Lees färdiginspelade scener och varvar dessa med nya scener med en skådis som låtsas vara Bruce Lee. Inte för att man brydde sig så mycket om att ens hitta nån som var lik Lee. Äh, på med världens största solglasögon så märker väl ingen skillnaden. Eller? Gud skräpet! Och vilket hån mot Lees filmarv. 90% av filmen är nyinspelat med en dålig Leekopia som gör dåliga Leekopieslagsmål. Sista kvarten eller så är tre Leefighter som är bättre än resten av filmen men som ändå vid det laget 80 minuter senare känns rätt futtiga i sammanhanget. Skippa denna.
/Surskägget
Och när vi ändå kör en lucka med Bruce Lee måste vi givetvis nämna hans son Brandon som var på väg att bli storstjärna i o m filmatiseringen av The Crow men som dog i en tragisk olycka under inspelningen. The Crow är en bra rulle, dock passar den inte in i vårt tema för denna jul. Därför bjussar vi som en bonus på Brandons två första Hollywoodrullar.
Rapid Fire
@@@
Enda av filmerna i den här julkalendern jag inte tog mig tid att se om. Jag minns den som en hyfsat bra standardactionrulle som höjdes nåt snäpp av Brandons charm och att Powers Boothe var en bra skurk. Tätt mellan actionscenerna och Brandon visade prov på att farsgubben lärt upp honom bra innan han dog.
/Surskägget
Showdown in Little Tokyo
@@@+
Hahahaha! Ja, det här gillar jag lite för mycket. Brandon teamar upp med allas vår Dolph Lundgren och tillsammans river de Little Tokyo i LA. Hahahaha! Ibland behövs inte så mycket mer. Manuset skrevs förmodligen på en kvart men vem bryr sig. Brandon och Dolph har bra kemi och actionscenerna är snygga. Höjdpunkten kommer tidigt i filmen då Dolph karatesparkhoppar(!) över en bil!!! Såna här filmer har man i princip slutat göra och det är väl fan synd.
/Surskägget
tisdag 1 december 2015
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tänker ni hålla på och kalla kung-fu för karate så tänker jag inte läsa.
Äntligen!
eller
"Nu är det ju mycket som kan rymmas inom ramen för karatefilm. En hel del är t ex inte karate utan valfri annan kampsport. Det finns givetvis andra samlingsnamn för genren och för alla olika kampsportsstilar från hela världen men vi har för enkelhets skull valt att kalla det karatefilm (som man gjorde när man var liten)"
Skicka en kommentar