Arnie vs Sly - Andra Ronden: And the winner is...!!!

Tam-ta-ta-tam-tam-tam-taaaaaaaa! Med 51 poäng mot 45 knep Arnie hem rond två. Om 80-talet var Slys lyckades Arnie klart bättre med filmvalet under 90-talet. Ska man analysera det hela litegrann handlar det till stor del om Slys praktfiaskon Oscar och Stopp! Annars Skjuter Morsan Skarpt, samt att hans på papper säkra kort som Rocky V (tänk om han gjort Rocky Balboa a k a Rocky VI redan då), Judge Dredd (kunde ju blivit skitbra om storyn tuffats till och Stallone behållt masken på) och Specialisten (vad fan Rod Steiger, Eric Roberts och James Woods i tunga skurkroller är ju på papper klockrent) var betydligt sämre än Arnies säkra kort Terminator, True Lies och Total Recall.
Tredje och sista ronden, 00-talet, kommer säkert en dag att se dagens ljus.

Arnie vs Sly - Andra Ronden del 2: Arnie

Så var det dags för Schwarzeneggers 90-talare! May the best muscle win!

Total Recall (1990)
@@@
Sharon Stone i en av sina första lite större roller som Arnold Schwarzeneggers bitchiga hustru. Ska sägas på en gång att jag älskade den när den kom. Det var Arnie i högform och storyn i framtiden med resor i hjärnan och kolonier på mars kändes fräsch och spännande. När man ser den idag känns den förstås otroligt daterad med de billigaste specialeffekterna sen Amazon Women On the Moon och kulisser som är så plastiga att det är pinsamt. Första halvan av filmen som utspelar sig på jorden är dock fortfarande tät och spännande och där gör man det mesta av Arnies muskler och status som actionikon.
/Surskägget

@@@+
Visst har den här påkostade sci-fidängan åldrats med mindre värdighet men den är ändå helt ok och bjussar på en hel del skoj. Schwarzenegger hyttar med nävar och oneliners och det är full fart hela tiden. Övervåldsam i skön Verhoevenmanér och en helt ok tvist mot slutet. Om författaren Philip K Dick, vars verk filmen är baserat på, hade levt idag hade han förmodligen lagt sig i graven ändå men vi andra garvar lite, hostar popcorn och får en rallarsving till underhållning.
/Vrångmannen

Dagissnuten (1990)
@@@
Arnie börjar inse att det finns en del stålars att hämta hos familjepubliken och gör en actionkomedi för barnfamiljen. Här i Sverige tycker vi förstås att den är för våldsam för de yngre, men sånt skiter man i i USA och tar med sig hela familjen på Arnies senaste äventyr bland dagisbarnen medan mördaren smyger runt utanför. Lagom blandning skratt och action, och den funkar än idag.
/Surskägget

@@@
Sentimental smörja och det menar jag med ett brett leende på läpparna. De fina stråkarna, Arnold som bryr sig om barnen och snubbelfarsen. Jag sväljer det här med hull och hår även om jag så blir äcklad av mig själv.
/Vrångmannen

Terminator 2: Judgement Day (1991)
@@@@@
Det skulle dröja ändå till 1991 innan Cameron gjorde den givna uppföljaren. En del berodde naturligtvis på att Cameron inte var helt nöjd med de specialeffekter som fanns utan väntade på rätt tidpunkt där specialeffekterna skulle matcha det han hade i skallen. Och när den kom hade ingen sett nåt liknande förut. Den här gången är Arnie en snäll mördarrobot som blivit omprogrammerad av motståndsrörelsen i framtiden och skickad tillbaka för att beskydda tonårige John Connor (Edward Furlong i sin första roll) från mördarroboten T-1000 (Robert Patrick). T-1000 har förmågan att anta samma utseende som allt den rör vid och kan enkelt byta skepnad och även ändra armen till ett svärd och liknande vapen. Sarah Connor har sedan hon nästan blivit mördad i första Terminatorfilmen levt sitt liv bland revolutionära, smugglare och annat löst folk där hon lärt sig gerillakrigsföring som hon i sin tur försökt lära John. Nu sitter hon på hispan tills John kommer och räddar henne med Arnie i släptåg. Idag känns en del av specialeffekterna hyfsat daterade, datoranimeringen har gått fram med stoooora kliv, men i det stora hela funkar det fortfarande. Cameron bjussar på en smart, snygg actionfest av sällan skådat slag. Det är lika delar hjärta, hjärna och muskler självklart kryddat med ännu mer odödliga oneliners än i ettan. Modern klassiker utan tvekan.
/Surskägget

@@@@@
En av de bästa actionrullar som gjorts. Kanske den bästa. Punkt.
/Vrångmannen

The Last Action Hero (1993)
@
Vad hände här? Aldrig tror jag Arnie har snubblat från actionsekvens till actionsekvens så tätt som i den här och ändå känns filmen seg och långtråkig större delen av tiden. Filmen är fylld av metaskämt (googla det om du inte har koll) och driver med både Arnie och Sly men skämten faller oftast platt till marken. Arnies karaktär är en actionhjälte som genom magi hamnar ute i verkliga världen. Som actionhjälte från filmen i filmen. Hänger ni med? Skurken från Golden Child är med som…skurk. Nä. Segt var det här.
/Surskägget

@@
Inte helt oäven men inte så bra heller. Den var mycket roligare i tisdags (!) än vad den var vid biopremiären. Jag minns inte så mcket från den tyvärr (och då såg jag om den i TISDAGS!) men en axelryckning och ett snett leende räcker till en tvåa idag.
/Vrångmannen

True Lies (1994)
@@@
James Cameron och Arnie samarbetar igen! Måste vara fantastiskt! Ja och nej. Vissa partier är lysande, men väldigt, väldigt mycket har blivit riktigt daterat och dammigt. Arnie misstänker att frugan Jamie Lee Curtis är otrogen. Eftersom att Arnie är superspion kidnappar han henne för att ta reda på sanningen. Och sen slår det naturligtvis tillbaka. Tom Arnold är rolig sidekick.
/Surskägget

@@@+
James Cameron vill göra James Bond och romantisk dramakomedi i ett. Resultatet är lätt underhållande och välgjort från en svunnen tid. Remake på en fransk rulle (så ni VET!) men med sjuttio biljoner mer i budget och aningens mindre slapstick. Helt ok vardagsaction.
/Vrångmannen

Junior (1994)
@
”Hörni, eftersom att Twins blev en sån succé så parar vi ihop Arnie med DeVito igen och låter dem råka ut för nya knäppheter. Jag vet! Arnie blir gravid! Hahahaha! Fatta, stora tuffa Arnie kan grina och ha humörsvängningar. Det blir skitkul!” Så lät det nog i Hollywood när man skapade den här sörjan. Manuset hittades i en bajsblöja.
/Surskägget

@
Nej.
/Vrångmannen

Eraser (1996)
@@
Arnie försöker göra vettig action igen. Tyvärr blir resultatet lite sådär. Det pangas och smälls och nån enstaka oneliner dras det till med också, men överlag är det här tevedeckarspännande/tråkigt. Kan nån ringa Rolf Lassgård?
/Surskägget

@@
Arnold säger ”You’re luggage” och tar ihjäl en alligator. Det var lite konstigt och fult dataanimerat. Vilket svinigt dravel.
/Vrångmannen

Klappjakten (1996)
@@@
HAHAHAHAHAHAHA! Arnold Schwarzenegger och Sinbad (SINBAD!!! HAHAHAHA!) slåss för att få tag på en actionfigur (Turbo Man! TURBO MAN!!! HAHAHAHAHA!) till sina respektive söner i julruschen. Naturligtvis är Turbo Man (HAHAHA!) extremt populär och helt slutsåld överallt. Inte hjälper det heller att Arnie spelar en snubbe som mer eller mindre alltid jobbar och som aldrig har tid för familjen. Detta är helt enkelt Arnies sista chans att visa sin son att han älskar honom. Genom att köpa en actionfigur! Han köper sin unges kärlek! Aaaaaaaaaaaah, man blir alldeles varm i hjärtat. Kampen om att hitta en Turbo Man öppnar upp för en hel del fula tricks och knep mellan Arnie och Sinbad och hela filmen är i princip en enda stor skrattfest (kanske inte alltid av "rätt" anledningar). Jaaaaa, det är en etta egentligen, men kanske en femma nånstans ändå. Ni vet ju! Överdrivet, over the top, totalt osannolikt, ganska ruttet och amerikansk sensmoral så det stinker ända upp till himlen meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeen måste jag säga det igen? Arnie och Sinbad. Slåss. Om. En. Actionfigur. Under julruschen. HAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!
/Surskägget

@
Arnie och Sinbad. Slåss. Om. En. Actionfigur. Under julruschen.
/Vrångmannen

Batman & Robin (1997)
@@@
George Clooney var grym som Bruce Wayne, men sög som Batman. Svårt det där. Dock är Arnold jätterolig som skurk (på ett bra sätt) oavsett vad alla andra i världen tycker. Han bräker oneliners baserade på kyla/is/snö med sin bredaste österrikigaste dialekt hela tiden och ÄR Mr Freeze. Alicia Silverstone är en puma som Batgirl, och Uma Thurman är klockren som Poison Ivy. Action galore och mindre betoning på handling. Den svagaste i serien men fortfarande en underhållande resa på alla sätt och vis.
/Surskägget

@@
Ledsen men det här är inte bra. För mycket neon och kitsch och dåliga skurkar (Schwarzenegger och Uma Thurman). Clooney är ingen Batman och helt enkelt plastigt tråkig. Svårt att fatta vad som hände men det känns som ett helt oinspirerat slarvjobb. En tvåa får den i allafall eftersom den inte riktigt är så usel som folk vill minnas, bara nästan.
/Vrångmannen

End of Days (1999)
@@
HAHAHAHAHA Arnie slåss mot Djävulen. OCH VINNER!!! HAHAHAHAHAHA! Egentligen borde bara det göra att filmen är en femma.
/Surskägget

@@@-
Jag bjussar till det lite. Sätter man ser ner för att se en film där Arnold Schwarzenegger (som brandman hahaha!) kommer djävulen på spåren så vet man att det blir dumt och skoj. Fan, bitvis riktigt ösig den här men man skrattar lika mycket åt det underhållande och påkostade dravlet.
/Vrångmannen

Totalt: 51

Art School Confidential

@
Såg den för två veckor sen och när jag nu satte mig ner för att skriva om den kommer jag inte ihåg den överhuvudtaget. Det säger nog allt om hur tråkig rulle det här var. John Malkovich var med som dryg konstlärare. Sen var det nån konststuderande som var kär i nån modell tror jag. Eller nåt.
/Surskägget

@
Gud. Skräpet. Se regissörens tidigare film Bad Santa istället (nej se inte Ghost World för guuuuuu!)
/Vrångmannen

Arnie vs Sly - Andra Ronden del 1: Sly

I denna bloggs begynnelse kände vi att vi var tvungna att ta reda på vem av Arnie och Sly som var den tuffaste och coolaste actionstjärnan på 80-talet då dessa herrar erövrade världen och gav oss klassiker som Cobra, Commando, Rambo: First Blood part II och The Terminator. Vinnare då blev Sly. Men efter 80-talets glansdagar kom så 90-talet. Herrarna blev äldre och efter att ha gjort typ samma film om och om igen (och gjort det bra!) kände de kanske att det var dags att hitta på nånting annat. Mer komedi smög sig in i deras repertoar samtidigt som de försökte bibehålla sin publik med lite välbeprövade actionrullar. De lyckades göra 10 rullar var (okej, Stallone har en liten biroll i en av sin brorsas filmer men nej den räknas inte och inte heller att han gjorde en av rösterna i Antz). Så nu kör vi igång. Vem av dessa actionhjältar kommer vinna titeln som 90-TALETS GIGANT!!!

Rocky V (1990)
@@
Stallone öppnar upp sitt 90-talet med vad som borde vara ett säkert kort. Hans favoritkaraktär är tillbaka och karriären går så knackigt nu att det blir till att sälja hus å hem å flytta tillbaka till de lite sämre kvarteren. Rocky vill lägga boxningen på hyllan och väljer att hjälpa unga talanger som tränare och manager istället. Men lo and behold. Han blir förrådd av sin egen gunstling. Rocky vägrar kliva upp i ringen och plötsligt blir det streetfight istället. Tanken är bra men utförandet känns lite sådär. Helt klart den sämsta Rockyfilmen i serien. Misstänker att den film Stallone egentligen ville göra som femman var den som till slut blev del sex istället, den känns som en betydligt värdigare uppföljare och avslutning. Skakig inledning på 90-talet. Tyvärr blev det inte bättre sen heller.
/Surskägget

@@
Rockysagan borde ha varit slut för längesen kan tyckas men Onkel Sly lyckades alltid hitta en väg tillbaka med "ett värdigt manus". Det här är skräp men också bitvis knasigt underhållande. Joey B Ellis "Go For It" är en härligt medryckande epokmarkering då Survivor inte längre är med i bilden. Stallones riktiga son Sage spelar även hans son i filmen.
/Vrångmannen

Oscar (1991)
@
Stallone som maffiabossen Oscar som lovar sin döende far att lämna maffialivet bakom sig och bli hederlig. Filmen utspelas på 30-talet nånstans och därför springer Sly runt i tidtypiska kritstrecksrandiga kostymer och viftar med Tommy Guns. Men det här är ingen action om nån trodde det. Nej, det här är en dratta-på-ändan-fars med tusen förväxlingar i sekunden och högst överdrivna karaktärer. Och nej, det är inte kul. INTE KUL!
/Surskägget

@
Fars är sällan skoj och är det definitivt inte här. Vad fan pysslade Stallone med? För att inte tala om John Landis. Kokset sprutade förmodligen ur öronen på karln.
/Vrångmannen

Stopp! Annars Skjuter Morsan Skarpt (1992)
@
Här ska det drivas lite med Slys actionkarriär. Han är stenhård snut som får sin gamla mamma på halsen på jobbet. Gud snälla Gud varför varför varför?!?!?! Här är för övrigt taglinen, den säger allt om hur dåligt det här är: "Detective Joe Bomowski's mom is in town for a visit. She did the laundry, washed the windows and scrubbed the floors. Now, she's gonna clean up the streets."
/Surskägget

@
Ett vidrigt och fruktansvärt skämt. Jag håller för öronen, blundar och skriker "Det är bara en dröm! Det är bara en dröm!"
/Vrångmannen

Cliffhanger (1993)
Sly fattade att karriären höll på att gå åt helvete och gick tillbaka till det han gör bäst. Stenhård action. Har tidigare ressats här för den som vill läsa hela inlägget. Här är snabbreprisen:
@@@@
Underbart! Stallone som bergsklättrare, hårda skurkar igen (John Lithgow!) och massor av ball välregisserad action i bergen. STOR succé världen över och en högst underhållande stjärtsparkare som tar ut svängarna sådär härligt smaskigt. Se och se om. They don't make 'em like this anymore.
/Vrångmannen

@@@+
Ja, stabilt och välgjort. Mycket bang for your buck. Men samtidigt lite väl by the book. Stallones första stora comeback (sen försvann han lika fort igen) och Lithgow gör jättebra skurk (och vart fan tog Lithgow vägen?). Rennys näst största ögonblick i Hollywood.
/Surskägget
Har sedan sett om den igen och ger nu: @@@@. Yeah, you heard me!
/Surskägget

Demolition Man (1993)
Sly öser på med mer action. Det gör han rätt i. Har ressats här för den som vill läsa hela inlägget. Här kommer snabbreprisen:
@@@
En gång i tiden var det en fyra för mig, men fan den har tappat en hel del med åren. Wesley Snipes i en av sina bästa roller (den andra är första Blade och sen har ju den karlen aldrig gjort nånting värt bläcket på pappret). Stallone är snut som blir nedfryst och väckt i framtiden där Sandra väntar och ska lära honom om hur saker och ting funkar i framtiden. Många sköna actionsekvenser och Wesley är heeeeeelt knäpp som skurk hahahaha.
/Surskägget

@@@
En bitvis ok action med charmig Bullock. Har korrekt tappat med åren till skillnad mot Stallones andra framtidsspektakel Judge Dredd..HAAHAHAHAHAAHHAHAHAHAAHAA!!!
/Vrångmannen

Specialisten (1994)
@@
Sly sägs ha sett Sharon Stone i Basic Instinct och blivit så kåt på henne att han skrev rollen åt henne och dessutom skrev in en het sexscen där de rullar runt näck. Behållningen i filmen är väl typ att Stone visare tutten. Och att man kan garva åt Eric Roberts superöverdrivna skurk. Och så gör James Woods en fantastisk scen där han skäller ut alla stenhårt. Den scenen gör att jag ger två i betyg istället för ett.
/Surskägget

@@-
Japp. James Woods oneliners kanske höjer ett halvt snäpp men filmen är sjukt jävla dålig. Urk.
/Vrångmannen

Judge Dredd (1995)
@@
Hade kunnat bli en kultklassiker. Stallone i Dredds hjälm ser fantastisk ut. Problemet är att han tar av sig hjälmen efter fem minuter och sen aldrig tar på sig den igen. Big mistake. Rob Schneider studsar in i en tidig roll som comic relief och Diane Lane är både tuff å snygg som Judge Hershey. En del okej actionsekvenser bjussas det på och den är inte så jävla usel som alla säger. Men problemet kvarstår. Judge Dredd ska inte ta av sig hjälmen. Aldrig. Inte ens när han sover.
/Surskägget

@
Att massakrera en av de stora är inte ok. Det blir dubbelt så illa när Sly gör det och dessutom har mage att be fansen hålla käften för "det är bara en serietidning". Han gjorde som han ville och det gick som det gick. Soundtracket är lysande, that's it.
/Vrångmannen

Assassins (Dödligt Möte) (1996)
@
Sly är lönnmördaren som vill sluta och Antonio Banderas lönnmördare som ska lönnmörda Sly. De skjuter på varandra mycket. Sly undrar hur det kom sig att hans karriär gick åt helvete så fort som den gjorde. Banderas är mest glad att bara vara i Hollywood. Publiken skiter i vilket och stannade hemma och såg om Cobra.
/Surskägget

@
Det är skoj när muskelgrabbar har för små puffror. Ser ut som lakritspipor hahaha! Poff poff!
/Vrångmannen

Daylight (1996)
@@@
Slys andra comeback på 90-talet. Efter att ha experimenterat lite igen inser han att lite pang-på-action är precis vad publiken vill ha och att det är det han gör bäst. Efter en olycka i tunneln som sammanbinder New York med New Jersey tar sig före detta räddningsarbetaren Kit Latura (som är så sjukt coolt namn) (och som spelas av Sly dårå för den som inte förstod det) ner i den brinnande och snart översvämmade tunneln för att rädda liv. Det exploderas hela tiden, tempot är högt och spänningen där. Har tappat lite, lite med åren (tyckte nog det var en @@@@ när jag först såg den) men fortfarande ett säkert kort när man bara vill ha lite actionspänning en fredag.
/Surskägget

@@@+
Guilty pleasure och extremt underhållande. Bra soundtrack, bra drag och känns märkligt äkta och spännande. Slutet kan man garva lite åt men överlag en skicklig katastrofrulle.
/Vrångmannen

Cop Land (1997)
@@@@
Stallone avslutar sitt 90-tal starkt med Cop Land. Han ville visa att han inte bara var en actionsnubbe med muskler utan att han faktiskt är en duktig skådis också. Så han gjorde vad alla skådisar som vill visa hur seriösa de är gör, han blev fet. Sen bjussade han på en sjukt tillbakadragen snut som är snudd på rädd för skurkarna. Långt ifrån Cobra med andra ord. Harvey Keitel, Robert DeNiro, Ray Liotta, Peter Berg, Robert Patrick, Michael Rapaport, Annabella Sciorra och Janeane Garofalo backar upp Sly stenhårt och den lilla filmen om maffians infiltrering i den lilla småstaden blir ett smärre mästerverk.
/Surskägget

@@@@
Den är skitbra. Se om den igen så får ni se hur jävla bra den är. Igen. Stallones insats är fläckfri.
/Vrångmannen

Totalt: 45

Dagens Hyllning

Drive (1997)
@@@@
Längesen vi hade en "Dagens Hyllning". Kommer bli mer sånt samt småreportage och andra knäppa infall framöver. Blivit lite väl mycket rena recensioner på sista tiden, även om de ALLTID rockar! Anyhoooooo.. Den här stjärtsparkaren. DEN HÄR STJÄRTSPARKAREN får inte falla mellan stolarna. Mark Dacascos har ett super-duper-overdrive-robothjärta och skurkarna vill få tag på det. Hjärtat får honom att bli snabbare och starkare än alla (tänk Jason Statham i Crank fast detta är sju biljoner ljusår bättre!). Till hjälp för att komma undan ondskan får Dacascos den skönt galna Brittany Murphy (R.I.P sweetheart), som kör sitt patenterade söta garv samt Kadeem Hardison som jag inte ens känner igen men som glider omkring med dreads och kör oneliners hela tiden. Det är inte svårt att älska den här rullen. Det är liksom full fart och skurkarna är farligast. Ingenting är vettigt men man bryr sig inte för det sparkas, slåss, skjuts och exploderas i sann påkostad b-filmsanda. Snyggt och glimten, alltid glimten, mitt i ögat. Regissören Steve Wang (Who hell he?! Tydligen bl.a gjort mycket specialeffekter åt stora filmer Predator, Godzilla etc..) måste ha så roligt bakom kameran så det smittar av sig hela vägen till Antarktis. Varför kan inte ALLA filmer vara såhär hela tiden? Hahahaha rackarbajsöset. Se, se om, se imorrn, se igår om det går. Bjussar på trailern!
/Vrångmannen

JA och NEJ (Surskägget)

3 saker jag verkligen ser fram emot i en snar framtid.

1. Superhjältarnas år 2012. Visst, vi har fått Thor, Gröna Lyktan, X-Men och Captain America på biodukarna i år. Men med undantag för X-Men känns ju ingen av de andra sådär superduperhäftiga. Thor, Lyktan och Cap'n är ju bifigurer som är roliga när de dyker upp och är med andra riktiga hjältar. Låt mig säga såhär, hur många av er samlade på Thortidningar? Nä, precis. 2012 bjussar ju däremot. Nolans avslutning på Batmantrilogin kommer - måste - vara den coolaste och ballaste superhjältefilmen nånsin. The Avengers med alla hjältarna i en å samma rulle kommer bli hur cool som helst. Och Judge Dredd kommer äntligen att göras som den borde ha gjorts redan på 90-talet. Rå, våldsam och blodig. Utan att Dredd tar av sig hjälmen! Bra skit.

2. Shark Night 3D och Piranha 3DD (ja 3DD). HAHAHAHAHAHA! Mer sånt här. Snygga, nakna brudar som blir uppätna av CGI-hajar/pirayor i lite för överdrivet blodiga ultravåldssekvenser. Man får sin tutte, man får sin haj, man får sitt garv och man får allt i 3D så kroppsdelarna verkar flyga rakt i ansiktet på en. HAHAHAHAHAHA! Mera mera!

3. Conan. Jag har inte ens vågat läsa recensionerna. Gissar att den är sågad så sjukt inihelvetes jävla mycket. Men. Snälla. Crom. Det här måste ju vara bra. Har alla Robert E. Howards berättelser om Conan. Har alla serietidningar med Conan som gavs ut i Sverige. Har sett Arnierullarna mer gånger än du knutit skorna. Och här har man lovat att man gått tillbaka till böckernas Conan. Dock inte storymässigt men känslomässigt. Måste. Bli. Bra. Vid Crom!

Åsså 3 saker som kan hoppa, skita och dö på samma gång.

1. The Amazing Spider-Man. Här kan jag bara hålla med Vrångmannen. Fuck you Sony! Fuck you up your stupid, greedy ass! Ge Raimi alla pengar han behöver å låt honom fortsätta göra det här med samma cast som förut. Vi behöver inte en omstart. Och Rhys Ifans som Lizard? NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!!!!!!

2. Clash of the Titans 2. Det här är så fel på så många nivåer att jag inte ens orkar bli upprörd. Jo förresten, det orkar. MEN GUD HUR I HELVETE TÄNKTE NI NU NÄR NI GÖR EN UPPFÖLJARE PÅ EN AV VÄRLDENS SÄMSTA CGI-SKITFILMER SOM NÅNSIN GJORTS! ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH!!!!

3. Kan dagens skådisar sluta vara stöpta i samma jävla mall och se så jävla lika ut? Är det Sam Worthington eller Channing Tatum jag ser på rutan? Är det Ryan Reynolds eller Chris Evans? Är det Andrew Garfield eller Robert Pattinson? Alternativt sluta se ut som etablerade skådisar. Är det Zoe Saldana eller Thandie Newton? Är det Taylor Lautner eller Matt Damon? Jag vet inte längre! Ååååååååååååååååååååååh!












Samma kisande blick, avlånga ansikte och perfekta tandrad. Taylor Damon? Matt Lautner?

JA och NEJ (Vrångmannen)

Här kommer tre grejer jag ser fram emot inom snar framtid:

1) Red State
Kevin Smiths förhandshyllade skräckis om religiösa sekter i USA. Vi har alla garvat till Smiths många indiekomedier (alla garvat sa jag!) och nu är det dags för honom att visa var skåpet ska stå i rysargenren. Det kommer bli lysande. Sen följer hockeyactionkomedin Hit Somebody (Hahahaha!) innan Smith, i alla fall som han själv hävdar, pensionerar sig från registolen och fortsätter att producera andras grejer.

2) Steven Soderbergh x 2
Killen har antingen blivit bananas eller så rör han om i sin egen gryta genom att släppa två stjärnspäckade actionthrillers som han regisserat, Contagion och Haywire (Haywire mer action och Contagion mer thriller). Inte likt herr Soderbergh att så dedikerat ta sig an denna typen av genrer men han gillade väl att göra Oceans Eleven, Twelve och Thirteen så varför inte. Give ’em hell Mr Artsy-fartsy!

3) The Dark Knight Rises
Ser inte fram emot rullen sådär värst tyvärr (Catwoman? Bah!) utan mer att Christopher Nolan förhoppningsvis börjar ett nytt spännande projekt som förhoppningsvis inte liknar någonting annat. Förhoppningsvis.

Här är tre grejer jag hoppas sjunker i ett träsk av komprimerad ondska och svulst:

1) Spiderman reboot.
Sony, go fuck yourselves.

2) Ridley Scott gör ny Bladerunner
Vilket skräp det kommer att bli. Vi vet det redan. Man måste överhuvudtaget vara galen samt bry sig för att åtminstone lyckas halvbra. Ridley var där för 30 år sen. Idag gör han Bregottreklam i spelfilmslängd.

3) Jägarna 2
Fabriksregissören Kjell Sundvall gör uppföljare på sin egen succé från 90-talet. Bruksaction där det dricks kaffe och hittepådramatik. Även när det kanske är ok så är det sämst.

/Vrångmannen

New Kids Turbo

@@@@@
HAHAHAHAHAHAHAHAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA! Det här är definitivt den sjukaste - och roligaste - rulle du inte sett. Fem holländska komiker har satt ihop vad som från början varit en bunt sketcher (såvitt jag vet, det kan även vara så att de gjort en bunt sketcher tidigare och nu har de dragit till med en långfilm som inte har nåt med sketcherna att göra) till en långfilm och här sparas inte på krutet. Alla fem karaktärerna är heeeeeeeeelt slut i huvudet (Cartman, Homer och Frank The Tank är Nobelpristagare i jämförelse) och härjar runt i sin lilla stad Maaskantje. De svär kopiöst, de skämtar om mentalt handikappade, de skjuter och slåss, de tar inget som helst ansvar för sina handlingar, de är 100% egoistiska, de tar så korkade beslut att man som tittare ramlar av soffan, de spottar på samhället, de driver med politiker, de formligen förnedrar hela poliskåren och de har aldrig i sitt liv hört begreppet "politiskt korrekt". Allt medan de slåss och hånar varandra hela tiden. Skämten står som spön i backen och det ena skämtet är snuskigare, sunkigare och roligare än det andra. Gillar du slätstruken humor som typ: "tänk att en strumpa alltid försvinner i tvättmaskinen va? vart tar den vägen liksom? är det nån strumptomte som samlar på udda strumpor eller va? hö hö hö" så har du inget här att göra. Faktum är att du ska ta omvägar. Tyckte du Borat och Brüno pressade gränserna för anständig humor lite väl mycket ska du skippa att kolla in den här. För du kommer inte fatta storheten ändå. Alla vi andra som älskar när det gränser inte bara tänjs utan passeras med råge skrattar så hårt så vi faller ut genom fönstret.
/Surskägget

@@@@
Jag har personligen inte garvat såhär mycket åt något så jävla kossa-mu-dumt (eller är det egentligen smart?) på väldigt länge. Det är en exploderande energi i rullen som aldrig släpper taget. Som en 90 minuters vråldunkande technolåt. Grabbarna är, som Surskägget poängterar, helt slut på alla sätt vilket bäddar för mentalsjuk slapstick samt låga och ännu lägre skämt. Könsorden står också som spön i backen vilket liksom hör till. Storyn lite kort då (för den är ju så viktig här hahahaha!). Polarna i den lilla Holländska staden blir på grund av den rådande ekonomiska krisen avskedade från sina jobb och förlorar sin a-kassa. De bestämmer sig följaktligen för att aldrig betala för någonting någonsin igen. Detta ställer till det för etablissemanget och överheten som gör allt för att stoppa boysen innan deras mantra sprids över landet. Som sagt, riktigt jävla roligt, våldsamt och knäppt men absolut inte för alla. Här bjussar jag på trailern KUT!
/Vrångmannen

Crossing Over

@@@
Precis som Crash tar man här avstamp i smältdegeln LA och följer en bunt olika personer innan det mer eller mindre vävs ihop i slutet. Där Crash tittade på hur kulturella skillnader kunde skapa både problem och lösningar tittar man här på den illegala invandringen. Harrison Ford är en immigrationssnut som jagar illegala mexikanare meeeeen som har ett hjärta av guld och i många fall väljer att inte deportera tillbaka dem till Mexiko. Ashley Judd är en advokat som kämpar för illegala immigranters rättigheter. Ray Liotta är snubben som delar ut green cards. Ett faktum han utnyttjar för att knulla med Alice Eve som är en illegalt i landet från Australien. Hon vill bli skådis men har inget jobbvisum. Sen har vi Cliff Curtis (du har sett honom i biroller i allt möjligt från Die Hard 4 till Sunshine till 10 000 BC) (fast just 10 000 BC såg du nog aldrig) som är Fords kollega men som eventuellt har dödat sin syster för att hon inte följer de muslimska sedvänjorna familjen lever efter. Helt klart en film som bärs fram av sina karaktärer. Ford är gedigen och mycket trovärdig som den buttre men ändå snälle gamle snuten som sett och hört allt tusen gånger i sin karriär. Alice Eve (kanske mest känd från She's Out Of My League) känns även hon grymt trovärdig som desperat skådis som gör allt för att få ett green card även om det innebär att väldigt motvilligt ligga med äckelpäckel Liotta (som gör samma roll här som han oftast brukar göra). En del storylines är starkare än andra och överlag är det en schysst rulle som säkert känns mer aktuell för jänkarna än för oss.
/Surskägget

Super 8

@@@
Steven Spielberg har länge varit min husgud vad gäller skön och spännande äventyrsfilm. Även om han ibland villar bort sig (Indy 4, Hook, Always) brukar han leverera riktigt underhållande Hollywoodfilm med bara det bästa av vad det innebär. J.J. Abrams hyllas nästan unisont av allt och alla för lite skit han gjort för teve när han på bio inte direkt spottat ur sig nåt sådär jättetufft (förutom MI:III som mer beror på Tom Cruise än nån annan). Tillsammans har dessa herrar skapat Super 8 (Spielberg producerar och Abrams regisserar) som är ett försök att återskapa lite av Spielbergs sena 70- och tidiga 80-tal. Det är lite E.T., lite Närkontakt Av Tredje Graden och lite Goonies i en salig röra om ett gäng grabbar och en tjej i de yngre tonåren som håller på och spelar in en zombiefilm på super 8. En natt när de filmar råkar de hamna mitt i en tågkrasch. De överlever och inser under kommande dagar och nätter att nånting inte stod helt rätt till med tågkraschen. Plötsligt är militären ute efter dem och dessutom verkar nåt typ av monster snoka runt i den lilla och annars så idylliska staden de lever i. När de får tillbaka sin framkallade film och ser en liten glimt av monstret inser de att de verkligen är ute på hal is. De första 75 procenten av den här filmen är magiska. Barnskådisarna är otroliga, karaktärerna kanske lite yxiga men ändock trovärdiga, spänningen stor och tempot högt. Det blandas lite äventyr, lite skratt och lite kärlek precis som sig bör. Jag sitter med ett stort brett leende och vill att det aldrig ska ta slut. Sista 25 procenten är skittråkiga. Då ska Abrams braka på med massa trista CGI-effekter och göra om filmen till nån sorts Cloverfield möter E.T. vilket inte alls funkar. Slutet är det kanske största antiklimax jag sett i mitt liv. Poff - borta! Slut. Skitsynd för det här hade verkligen kunnat bli nåt. Jag önskar att man hållit sig till att berätta om de där ungdomarna och den där zombiefilmen de vill spela in. Inga feta effekter, inga rymdmonster, inget pangpang. Bara ett mysterium och så kamratskapet och den spirande kärleken. Det hade blivit en kanonfilm. Som det är nu får vi en smak av hur bra det kunnat bli innan allt vräks åt sidan med CGI-trams.
/Surskägget
Vrångmannens tankar här.

Year One

@@

Jack Black och Michael Cera är två stenålderskillar som bor i en liten by uppe i bergen avskärmade från omvärlden. Black är jägare (sämst) och Cera samlare (lika sämst) och efter att Black äter den förbjudna frukten blir de utslängda och ger sig ut i världen. Där träffar de bröderna Kain (fantastiskt roliga David Cross från teveserien Arrested Development) och Abel (Paul Rudd) strax innan Kain dödar sin bror såsom det står i Bibeln. De flyr iväg med Kain efter att han hotat dem och hamnar snart hos Abraham (Hank Azaria) som ska offra sin son för att visa Gud hur gudfruktig han faktiskt är. När de avstyrt det hela inser de att Abraham är lite knäpp i skallen och beger sig till den horinfesterade, svinstian till stad kallad Sodom där alla helst sodomiserar varandra så fort chans ges (bl a knäppe stadsvaktschefen Vinnie Jones). Galne översteprästen (Oliver Platt med världens största fejkade brösthår hahahaha) får snart nog ett horn i sidan till våra hjältar och kräver avrättning. Men våra hjältar klarar sig och störtar regimen. I regi av Harold Ramis (Caddyshack, Ett Päron Till Farsa, Måndag Hela Veckan) och med alla nämnda komiker ovan borde detta varit ljusår bättre än det faktiskt är. Visst bjussas det på några rejäla garv, men de stora skämten ligger alldeles för långt mellan varandra för att det ska vara okej. Ju längre filmer lider desto färre blir skämten och en stor del av andra hälften känns som en ren transportsträcka. Knappt okej rulle som hade bättre förutsättningar än vad som till slut blev av.

/Surskägget

The Adjustment Bureau

@@@@
David (Matt Damon) är en lokal Brooklynpolitiker som gör sig redo att bli inröstad som kongressman. Samma kväll det är rösträkning träffar han genom en slump Elise (Emily Blunt). Båda känner enorm attraktion till varandra men blir åtskilda innan de hinner byta nummer med varandra. Trots att mötet var otroligt kort kan David inte släppa Elise ur tankarna. Ett år senare råkar han via slumpen träffa henne igen. Samma attraktion som sist. De byter nummer och livet känns perfekt. Tills David kliver in i sin kompis kontor och ser att några mysko snubbar tydligen fryst tiden och håller på och manipulerar omgivningen. Som alla normalt funtade människor ballar David ur och försöker fly. Han tillfångatas och får förklarat för sig att de mysko snubbarna är en sorts änglar som sköter hand om jorden och människorna. Ibland ger de vissa människor en diskret knuff i ryggen för att Den Stora Planen ska löpa på utan farthinder. David blir varnad att inte säga nåt till nån och att glömma Elise då hon inte ingår i Davids plan. Men kan ens Gud och hans änglar hålla äkta kärlek åtskild? Filmen är baserad på en novell av Philip K. Dick (mest känd som författare till boken Do Androids Dream of Electric Sheep som filmatiserades som Blade Runner) och hans blandning av sci-fi och filosofi kommer väl till sin rätt i händerna på förstagångsregissören George Nolfi. Damon och Blunt är ett perfekt kärlekspar på duken. Personkemin är fantastisk och scenerna dem emellan är en ren njutning att titta på. Efter att ha sett Damon i mängder av thrillers och actionspektakel var det riktigt kul att få se honom i ett romantiskt drama och Blunt levererar helt klart sin bästa roll hittills. Kanske den bästa kärleksfilmen sen Eternal Sunshine of the Spotless Mind och Lost In Translation.
/Surskägget

@@@@
Spännande, stämningsfull, romantisk, smårolig och mellankolisk. Jag är helt på skäggets sida.
/Vrångmannen

Just Friends

@@@@
HAHAHAHAHAHAHAHA! Anna Faris (innan hon förstörde sitt ansikte med massa plastikoperationer) som heeeeeeelt galen popsångerska. Ryan Reynolds! HAHAHAHA! Orkar inte karlen i den här filmen. Han är otrolig. Reynolds har jag mest förknippat med att han är den där killen som inte är Chris Evans och tvärtom och så glider han in här och levererar komik på hög nivå som om han aldrig gjort nåt annat i sitt liv. Minerna! Gesterna! Ögonblicken av galenskap! Och Amy Smart! Sööööööötast som alltid. Snälla Amy gift dig med mig så garanterar jag att du slipper vara med i skit som Crank I + II nånsin igen. Reynolds spelar Chris som var fet som tonåring (Reynolds i fatsuit hahahahahahaha!) och kär i supersöta och snälla Jamie (Amy Smart) men som blir så mobbad av småstadens high schoolatleter att han försvinner till LA med löften om att bli framgångsrikast av alla. Och han lyckas. Tio år senare råkar han av misstag (Anna Faris bränner upp en mikro på ett flygplan hahahahahaha fråga inte du måste se det) hamna i byhålan han kom från igen och upptäcker att även om han ändrats massor finns kärleken till Jamie fortfarande kvar. Nu ska han vinna tillbaka henne och krocken mellan coola och nya Chris från LA med gamla småstaden öppnar upp för mängder av galna skämt. Har inte skrattat så här mycket på länge vilket som sagt till stor del beror på Reynolds men även en hel del på Faris som verkar ha fått fria tyglar att vara hur knäpp och galen och rolig som helst. Tror den här rullen gick under radarn för de flesta så se genast!
/Surskägget

@@@+
Dumskoj och osentimental julfilm. Garvade nästan hela tiden. Bra söndag.
/Vrångmannen

Red Riding Hood

@@@@
Det stora problemet alla filmer med varulvar i lider av är just varulven själv. Slänger man på skådisarna masker ser det bara ut som en dålig maskeradtävling och kör man CGI ser det bara fjantigt och fånigt ut. Vare sig det handlar om varulvar i 30- och 40-talsskräckisarna, Michael J. Fox i Teen Wolf, varulven i John Landis hyllade En Amerikansk Varulv i London, varulvarna i Twilightfilmerna eller Benicio del Toro i nyinspelningen av The Wolfman ser alla försök till att skapa en skräckinjagande varulv bara kackiga ut. Red Riding Hood är inte riktigt undantaget som bekräftar regeln, men här har man åtminstone valt att skapa en stor varg istället för en hybrid av varg och människa och därmed fått det att se lite bättre ut. Fortfarande vissa brister i CGI:n om du frågar mig men i det stora hela tillräckligt bra för att inte locka bort en från själva känslan i filmen. Rullen är annars baserad på gamla sagan om Lilla Rödluvan. Man har konstaterat att sagan faktiskt är ganska mörk och läskig och skapat en suggestiv och stämningsfull varulvssaga med inslag av whodunitdeckare och lite romantik. Amanda Seyfried är Rödluvan och är så vacker med sina superstora rådjursögon att det inte råder några som helst tvivel om att både vargen och halva byn vill ha henne. Gary Oldman glider in med konstig öststatsdialekt som varulvsjägare och kyrklig dåre och kör sin vanliga grej vilket i det här fallet funkar alldeles utmärkt. Regissören Catherine Hardwick (Tretton, Lords of Dogtown och tyvärr även första Twilight som dock är den bästa hittills i serien) jobbar mycket med att skapa mörka nattliga bilder fulla av detaljer och en färgpalett som i princip bara går i olika blåa toner (självklart med undantag för den röda kappan Rödluvan bär som stark kontrast till alla andra tråkmånsar) vilket ger oss dels en väldigt vacker film men även en skön stämning och känsla av karaktärernas utsatthet.
/Surskägget

@
Världens längsta aprilskämt. För tonårstjejer. Knappt. Det här är så jävla boring.
/Vrångmannen

The Wolfman

@
Auuuuuuuuauuuuuuuauuuuuuuuuuuuhooooooooooooooooooow!!!!!!!!!!!!!!!! Om det där är varulvens plågade skri mot månen eller mitt gråtskrikande medan jag genomled den här sörjan lämnar jag öppet för tolkning.
/Surskägget

@@@-
Ytterligare en rulle som faktiskt inte är så dålig som skägget påstår. The Wolfman är långt ifrån perfekt och inspelningen var tydligen en galen upplevelse i sig (de fick bl.a byta ut regissören mitt under pågående inspelning). Precis som Drive Angry så är det här skräp men puttrigt underhållande sådant. Lite vargtjut, lite zigenare, lite gamla London, lite dimmiga heder och blodigt värre. Man märker tydligt hur de jobbat efter principen "vi känner att vi har en flopp på gång men då får vi fan i mig se till attt det inte blir tråkigt". Jag är ledsen skägget för jag vet att du blir argare än grannen när vi festar men det här är faktiskt underhållande skräp. Underhållande. Skräp.
Du tvingar mig nu för övrigt se den utskrattade och mördade rullen Red Riding Hood som du ger ett kalasbetyg. Jag hoppas att den är ok. Jag tror inte det men jag hoppas. Hardwicke. Twilight. Hur ska jag ens orka?
/Vrångmannen

Hall Pass

@@
Bröderna Farrelly slår till igen. Dock verkar det lite som om deras bästa dagar är bakom dem. I vissa stunder (tjejen som sprutlackerar om ett badrum med bajs till exempel) bjussar de som om de vore på topp och i högform, men större delen av tiden är det här en ganska standardkomedi som försöker hårt att vara udda utan att lyckas. Owen Wilson är gift med Jenna Fischer men känner att nåt saknas. Hon är schysst och ger honom tillåtelse att under en veckas tid knulla runt hur mycket han vill, ett så kallat "hall pass". Givetvis ska hon också få göra vad hon vill medan hon är bortrest. Owens polare Jason Sudeckis och frugan Christina Applegate hänger på de med med varsitt hall pass. Sen följer en radda utekvällar där grabbarna misslyckas kapitalt hela tiden med att få till ragg medan brudarna lyckas rätt bra. Dock står moralpolisen i bakgrunden och spanar och den enda som faktiskt knullar utanför sitt äktenskap blir hårt straffad med en bilolycka. Resterande inser att de egentligen inte vill knulla med nån annan och så var det frid och fröjd. Jo förresten, i en liten biroll ser vi Stephen Merchant (Ricky Gervais polare som vi sett i t ex The Office och Extras) som är heeeeeelt galen och roligast.
/Surskägget

@
Skoj med prutt på väggen och det finns två halva scener till och kanske någon enstaka replik att halvt le åt. Detta inte en komedi göra. Paraduselt och bort med Farrellybröderna i "modern" tid. Bort bort bort. Deras tid är förfärligt förbi.
/Vrångmannen

No Strings Attached

@@@
Natalie Portman följer upp sin Oscarsvinnande roll i Black Swan med en lättsam romantisk komedi mot Ashton Kutcher. Kanske behövde hon nåt lite enklare än den svarta, mörka och suggestiva Black Swan som med all förmodan krävde en hel del av henne som skådis. I vilket fall är det ett lite oväntat val av Portman som mestadels valt lite mer utmanande roller och filmer. Det närmaste romantisk komedi hon gjort tidigare (åtminstone i vuxen ålder) är Garden State och den var alldeles för indie (och usel) för att räknas som en riktigt Hollywood romcom. Med Ivan Reitman (Ghostbusters, Kindergarten Cop, Twins) i registolen och Kutcher som motspelare är det här garanterat äkta Hollywoodkärlek. Dock finns det en frisk fläkt i den här rullen man sällan ser i romcoms och det är att folk svär som borstbindare. Portman vräker ur sig saker som Meg Ryan skulle blivit alldeles röd i ansiktet av och det höjer helt klart upplevelsen ett par snäpp. Storyn är annars ganska simpel. Två polare (Portman och Kutcher dårå) bestämmer sig att vara knullkompisar med no strings attached. Det funkar skitbra tills de blir kära i varandra. Resten kan ni räkna ut själva.
/Surskägget

@@
Tja, nja, mja det här går ju att titta på i allafall. Portman gör inte ont på ögat och det är i allafall inte tråkigt. Tja, nja, mja.
/Vrångmannen

Love and Other Drugs

@@@
Jake Gyllenhaal spelar Jamie (som även skrivit boken det hela handlar om) (Jamie alltså inte Jake) (ja detta är alltså en historia baserad på verkligheten) som är ganska grym på att få brudar i säng. Till vardags jobbar han som säljare på Pfizer och försöker kränga alla deras små piller (strax innan Viagra gjorde Pfizer till världsledande på marknaden) med helt okej resultat. Jobbet tvingar Jamie att tillbringa en stor del av sin tid på diverse sjukhus och där träffar han Maggie (Anne Hathaway) som till en början dissar hans småbusiga pojkcharm meeeeeeen efter ett tag faller för honom ändå. Både Jamie och Maggie har levt sina liv som singlar och aldrig varit kära i nån på riktigt. Självklart faller de som furor för varandra (vilken typ av romcom hade det här blivit om det omaka paret inte blev ihop?) trots att de till en början vägrar erkänna det. För att strula till det ytterligare lider Maggie av Parkinsons trots att hon är så ung vilket givetvis skapar en hel del friktion mellan de unga tu. Sen släpper Pfizer Viagra och Jamie blir bästa säljaren på planeten typ och Maggie klarar inte av förhållandet. Ska de kunna vara tillsammans eller inte, spänningen gud spänningen. Trots att det här är en romcom enligt mall 1A gillar jag den, mest på grund av att Gyllenhaal och Hathaway är supercharmiga och har bra personkemi på duken. Att Hathaway visar tuttarna var femte minut hon är i bild skadar inte heller. Regissören Edward Zwick (Den Siste Samurajen, Höstlegender) vet precis vilka känsloknappar han ska trycka på och balanserar dramat med komedin med kärleken alldeles lagomt. En feelgoodrulle vi sett förr, och kommer se igen. Absolut inget fel med det.
/Surskägget

@@
Tja, nja, mja...Hathaway på ögat...tja..
/Vrångmannen

The Twilight Saga: Eclipse

@
Jag borde vetat bättre än att ha sett den här. Så sa jag visserligen redan om tvåan men ibland så får man hjärnsläpp och så sitter man där och glor på nåt man vet på förhand kommer vara rätt så svensktevedeckarpruttuselt. Och Eclipse lever upp till alla förväntningar jag hade, vilket vill säga all uselhet som jag förutsatte levererades. Kristen Stewart fortsätter att ha två miner, en där hon blundtittar ner i marken så fort nån pratar med henne och en där hon lite tårögt tittar snett uppåt så fort nån pratar med henne. Robert Pattison glider förvirrat runt i Robert Smithfrisyr och undrar om nån skulle kunna vara så snäll och förklara varför manuset är en kopia av första och andra filmen och Taylor Lautner som supersnälla varulven Jake har tydligen fortfarande inte råd med en t-shirt (förmodligen för att gymkortet måste vara svindyrt i den där byhålan strax utanför Seattle) och springer runt och trånar efter Kristen. Precis som i ettan och tvåan älskar Kristen och Robert varandra meeeeeeeeeeeeeen Kristen måste flörta lite med Taylor också för hon slits mellan Den Stora Kärleken och Den Kanske Lite Mindre Men Lite Tryggare Kärleken. Trots att Kristen i dessa rullar är en sjukt trist och alldaglig brud med personlighet som en grå tapet på en övergiven mutterfabrik slåss alla om att få vara med henne. Hon hånglar lite än med den ene än med den andre och kan för sitt liv inte bestämma sig vem hon egentligen vill vara med. Efter närmare två timmars velande (vilket egentligen är närmare sex timmar om man räknar in de första två filmerna där hon gjorde samma sak) slåss de snälla vampyrerna och varulvarna (fortfarande sjukt ful CGI) mot några elaka vampyrer. Precis som i ettan och tvåan. Tre filmer på två timmar stycket som handlar om exakt samma sak. Dra mä baklänges med en rostig spik som Karl-Alfred skulle sagt.
/Surskägget

Edge of Darkness

@
Det finns två typer av Hollywooddårar. De glada dårarna vi gillar (hej Charlie Sheen) och bara dårarna (ja Mel, vi pratar om dig). Mel Gibson skaffade talibanskägg och ballade ur fullständigt. Men eftersom att Hollywood är Hollywood och en säker kassako alltid är välkommen fick Mel en tjugotredje chans till comeback. Edge of Darkness var filmen som skulle visa att han var tillbaka här för nåt år sen. Problemet är bara att filmen är så sjukt ointressant och tråkig att den knappt blev ett blipp på publikens mentala filmkarta. Varje gång en karaktär kommer in i bild för första gången vet man redan att det där är snubben som kommer förråda Mel senare, och det där är skurken och det där är nån tråkig bifigur som snart är död. Man lanserade filmen som mörk och tuff och thriller-så-in-i-helevete när det i själva verket är så ospännande att man nästan börjar förlåta allt Uwe Boll gjort nånsin. Comeback blev det verkligen inte. Det går lite rykten om en ny Mad Max, men seriöst, hur spännande är det egentligen? EGENTLIGEN!?!?! Låt Mel bo ut sina sista dagar på fårfarmen i Australien. Vi andra bryr oss inte längre mer än att vi då och då ser om Dödligt Vapenrullarna och Braveheart.
/Surskägget

@@
Den är ok men bara knappt. Bitvis segt så det förslår. Se den gamla brittiska miniserien som den här rullen bygger på istället om ni har möjlighet.
/Vrångmannen

Bridesmaids

@@@@
Äntligen! ÄNTLIGEN!!!! Jag har i många år sagt att Kristen Wiig förtjänar en huvudroll efter biroller i allt och lite till (Walk Hard: The Dewey Cox Story, Paul, MacGruber, Extract, Date Night, Whip It, Knocked Up, Forgetting Sarah Marshall m fl) och äntligen har det hänt. Precis som jag misstänkte är både Wiig och filmen hysteriskt roliga och jag ser nu fram emot att få se Wiig i fler huvudroller i allt roligare komedier (drömmen är en rulle där hon har huvudrollen mot Will Ferrell då Wiig är som en kvinnlig Ferrell). En del recensenter har tagit på sig experthatten och basunerar ut att Bridesmaids är en kvinnlig Baksmällan. Gud vad fel de har. Baksmällan är en rulle om ett par snubbar som försöker pussla ihop vad fan som hände kvällen innan på svensexan, medan Bridesmaids handlar om kampen mellan en gammal och ny väninna när deras gemensamma kompis ska gifta sig. Vi får aldrig ens se en möhippa i den här filmen (vi får se vägen till möhippan dock HAHAHAHAHAHA flygplansscenen är redan en modern klassiker och Wiig är faaaaaaantastisk liksom i många andra scener). Rullen är skriven av Wiig så det är inte undra på att hon slänger in alla sina komiska styrkor och bjussar på skratt så jag ligger och vrider mig (scenen där hon vägrar ge upp mikrofonen! HAHAHAHAHA! eller där hon försöker välta fontänen! HAHAHAHAHAHAAAAA!) men hon lämnar även en hel del utrymme till sina medskådisar. Främst är det Melissa McCarthy som bara sådär bjussar på en så sjukt störd karaktär att Zach Galifinakis ringde och undrade vem som snott hans skägg! Bland kiss och bajs och kräks och fyllor bjussas det på lite kärlek och äkta vänskap också. Som sagt har den liknats vid Baksmällan. Jag skulle hellre likna den vid Min Bäste Väns Bröllop eller Mitt Stora Feta Grekiska Bröllop om dessa filmer gick på crack, snortade koks och sköt på folk som stirrade för länge i ögat på dem. En av sommarens absoluta höjdpunkter på bio.
/Surskägget

@@@@
Jag kan inte annat än att totalt hålla med vår vän Surskägget här. Asskön garvrulle från Apatowstallet som benämns som chickflick (som inte ÄR en chick flick, bara för att det är tjejer i huvudrollerna så behöver det väl inte kategoriseras så förbannat hela tiden? SEX IN THE CITY-filmerna, där har vi chick flicks i ordets rätta bem…eeehehehehe!). Jag är hemligt kär i Kristen Wiig som här äntligen får skina i en huvudroll (innan hon fyller 40! Åååååååh ibland hatar jag Hollywood så så mycket…). Inget mer att orda om här. Har du ett uns gnutta humor och/eller vill bli riktigt glad en tisdag så se den här filmen. Saknar du humor så kommer du tycka att den är dålig och då är du en chick flick. DU!
/Vrångmannen