fredag 21 november 2008

Låt den rätte komma in

@@@@
Jag ska erkänna att jag var skeptisk till det här. Svensk vampyrfilm är ju inget välbeprövat och framgångsrikt koncept ("Frostbiten" var ett campy men fel försök av genreälskare, "Vampyrer" pinsamt sömnpiller). Låt den rätte komma in är baserad på succéromanen med samma namn av John Ajvide Lindqvist (som skrivit fler romaner med skräckinriktning). Jag har inte läst boken så inga jämförelser där emellan alltså. Filmen utspelar sig i ett snötäckt Blackeberg i början av 80-talet där vi följer snart tonårige Oskar, en mobbad enstöring i skolan som drömmer om att ge igen med råge. En kväll träffar han den till synes 12-åriga flickan Eli i lekparken och de blir vänner. Men Eli är ingen vanlig flicka..
Först och främst så är filmen ingen ren skräckfilm men svävar i den mörka och ofta våldsamma fantasins land. Det är en historia om utanförskap, kärlek, hämnd och hunger. Det här är asbra. Regissören Tomas Alfredson har en uppenbar kärlek till film oavsett genre och bryr sig om detaljer så väl som helheten. Snyggt. En applåd till barnen också som spelar Oskar och Eli. Vart fan hittar dom sådana här begåvningar? Visst finns det småsaker att klaga på (sa Vrångmannen). Ett par av de visuella effekterna övertygar inte och ibland blir musiken lite väl stor och dramatisk på sina ställen där lågmält hade varit att föredra. Petitesser egentligen. En såhär bra film från vårt avlånga land, i synnerhet när man tänker på genren, är vi inte bortskämda med. Absolut årets bästa svenska rulle och förmodligen den bästa på länge. Nu ska jag ge mig på bokjäveln och sen sova med LAMPORNA PÅ!
/Vrångmannen

2 kommentarer:

Anonym sa...

Boken är faktiskt ruggigt bra. Ska väl plocka filmen så snart jag kan.

Anonym sa...

Jag tycker att filmen är mästerlig! Och barnskådespelarna är LYSANDE! Bästa svenska filmen sen...sen...ja?