@@@Kjell Sundvalls dråpliga julkomedi skulle ha kunnat bli en svensk klassiker. Nu är den bara helt ok med några skojigt hysteriska scener. Sara (Katarina Ewerlöf) är gift med Janne (Peter Haber). Hon har varit gift flera gånger tidigare och fått lite barn hit och dit. Den inte så briljanta idéen uppstår att de alla ska fira jul ihop, exmakar, deras nya fruar och flickvänner, barn och hej kom och hjälp mig. Naturligtvis anar vi katastrofen runt knuten. Det som stör mig lite med filmen är att regissören Sundvall liksom har fått upplägget gratis. Släng in ett gäng tokstollar med förflutet till varandra under samma tak på en högtid så händer det grejer. Ändå känns det som om han håller tillbaka och inte vågar ta ut svängarna som han t.ex gjorde i den utomordentliga tv-filmen Vi hade i allafall tur med vädret från 1979. Överlag bra skådespelare (Dan Ekborg med världens största snusprilla hahaha!) och som sagt en och annan klassisk scen. Skön men ojämn underhållning och ytterligare en påminnelse om att julen ger ris och ros i både slott och koja.
/Vrångmannen
@@@
Håller inte riktigt med om att det inte skulle vara en svensk klassiker. Tror de flesta har tagit till sig den här som en av filmerna man traditionellt ser kring jul. Bara häromdagen hörde jag två medelålders män på pendeln sitta och diskutera filmen och hur rolig den är. Därmed inte sagt att den är lysande och förtjänt av klassikerstatus. På den punkten håller jag med Vrångmannen att filmen är skön men ojämn och att det finns en hel del slevar Sundvall skulle kunnat slänga ut som han behåller i grytan. Lite förväxlingar hit och dit kring vem som egentligen är pappa till Saras unge hon nu har i magen sköts svenskt och beskedligt, liksom hela upplägget att fira jul med sina sjuhundra ex och deras flickvänner/fruar. Här har ju Sundvall en en proppad julsäck av jobbiga och därmed komiska situationer att lägga upp på sitt julbord, men väljer som sagt att bara ställa fram den mest traditionella julskinka och sill. Vilket är gott och bra, men ibland vill man ha nånting lite mer spännande som ål eller kanske currysill som bryter av. Scenen när Haber spöar skiten ur en tomte är förstås svensk farshumor när den är som bäst och överlag finns en hel del sköna stunder varav bastuscenen med en odräglig Ekborg är en. En bra film med potential för mer.
/Surskägget
1 kommentar:
Jag har sett den här på bio - fråga INTE varför för det har jag förträngt. Jag mår fortfarande lite dåligt, dock, jag kanske måste uppsöka professionell hjälp.
Skicka en kommentar