The Terminator Quadrilogy

Det är verkligen hög tid att ta en titt på en av de mer populära och intressanta actionserier genom tiderna - Terminator. När James Cameron under inspelningen av Piranha 2 - The Spawning vaknade upp efter en mardröm där han blev jagad av en galen mördarrobot visste han att han hade nästa filmprojekt klart för sig. Att filmen skulle lansera Arnold för hela världen och ge Cameron stjärnstatus som regissör kanske ingen kunde gissa under inspelningen men så blev det. Vi har recenserat The Terminator i ett tidigare inlägg, men det är dags att för första gången recensera alla fyra filmer i serien i ett och samma inlägg. Jag har dessutom omvärderat mitt betyg på ettan (såg om alla fyra filmerna inför den här recensionen) och skriver därför en ny recension här.

The Terminator (1984)

@@@@@

Mörk, rå och i ditt ansikte. Här är det ord och inga visor som gäller. Cameron filmar till största delar på natten och låter nattstaden med sina antingen överfulla diskotek eller ödelagda gator vara som en egen väldigt viktig karaktär i filmen. För den som av nån anledning inte känner till storyn kommer här en kort sammanfattning. En mördarrobot från framtiden (Arnold Schwarzenegger) skickas tillbaka i tiden för att döda Sarah Connor (Linda Hamilton) för att det är hon som kommer föda människornas frihetsledare John Connor. Robotorna vill helt enkelt döda henne innan John är född och därmed säkra en vinst i kriget mellan människor och robotar. Men även John Connor lyckas skicka en av sina soldater Kyle Reese (Michael Biehn) tillbaka i tiden för att försöka skydda sin mor. Där har ni upplägget till en fantastisk actionrulle som inte sparar på krutet. Arnie är förstås perfekt som mördarrobot och både Linda Hamilton och Michael Biehn är trovärdiga och bra i sina respektiva roller. Det skjuts, exploderas och slängs med odödliga oneliners. Stämningen är underbar och hela filmen vibrerar av spänning från första till sista bildrutan. Ett måste för alla actionfans.

/Surskägget

@@@@+
Såg också om den här smaskiga kultrullen för detta quadrilogyinslag och måste säga att ettan i serien sparkar makalös stjärt än idag. Musiktemat i filmen gillar alla och har gått till historien. "Poplåtarna" däremot daterar och irriterar (har du inte sett Blade Runner Cameron?). Nåväl jag gav den en fyra i ett tidigare inlägg på bloggen meeeeen jag duttar på ett plus för det är den fan i mig värd. En av de bästa i genren helt klart men når inte riktigt fram till full pott.

/Vrångmannen

Terminator 2: Judgement Day (1991)

@@@@@

Det skulle dröja ändå till 1991 innan Cameron gjorde den givna uppföljaren. En del berodde naturligtvis på att Cameron inte var helt nöjd med de specialeffekter som fanns utan väntade på rätt tidpunkt där specialeffekterna skulle matcha det han hade i skallen. Och när den kom hade ingen sett nåt liknande förut. Den här gången är Arnie en snäll mördarrobot som blivit omprogrammerad av motståndsrörelsen i framtiden och skickad tillbaka för att beskydda tonårige John Connor (Edward Furlong i sin första roll) från mördarroboten T-1000 (Robert Patrick). T-1000 har förmågan att anta samma utseende som allt den rör vid och kan enkelt byta skepnad och även ändra armen till ett svärd och liknande vapen. Sarah Connor har sedan hon nästan blivit mördad i första Terminatorfilmen levt sitt liv bland revolutionära, smugglare och annat löst folk där hon lärt sig gerillakrigsföring som hon i sin tur försökt lära John. Nu sitter hon på hispan tills John kommer och räddar henne med Arnie i släptåg. Idag känns en del av specialeffekterna hyfsat daterade, datoranimeringen har gått fram med stoooora kliv, men i det stora hela funkar det fortfarande. Cameron bjussar på en smart, snygg actionfest av sällan skådat slag. Det är lika delar hjärta, hjärna och muskler självklart kryddat med ännu mer odödliga oneliners än i ettan. Modern klassiker utan tvekan.

/Surskägget

@@@@@
En av de bästa actionrullar som gjorts. Kanske den bästa. Punkt.
/Vrångmannen

Terminator 3: Rise of the Machines (2003)

@@

Än en gång dröjde det en massa herrans år innan nästa film i serien såg dagens ljus. James Cameron är inte längre inblandad i produktionen och det märks. Storyn är inte längre lika mycket delar hjärta, hjärna och muskler utan mest muskler. Actionsekvenserna är rätt maffiga och tuffa var och en för sig, medan manuset mest känns som en tunn röd tråd som ska ta oss från ett actionspektakel till det nästa. John Connor (denna gång spelad av Nick Stahl) tror att kriget mellan robotar och människor har förhindrats (tvåan slutar ju så) men det visar sig att det stora kriget bara är uppskjutet. Återigen skickas två robotar bak i tiden. Arnie ska den här gången rädda Kate Brewster (Claire Danes) som är John Connors fru i framtiden och viktig för hans ledarskap. Kate har superelaka roboten T-X (Kristanna Loken) efter sig. T-X är lite smartare, lite starkare och lite elakare än tidigare mördarrobotar och har dessutom förmågan att ändra armar till fungerande skjutvapen. Självklart slumpar det sig som så att John som hållit sig undan från omvärlden snubblar rakt in i Kates famn och plötsligt har båda två T-X efter sig medan Arnie försöker hjälpa dem så gott han kan. Nick Stahl är en duktig skådis (se t ex hans utmärkta roll i Sin City) men heeeeelt fel som John Connor. Han funkar inte alls och därmed försvinner mycket av filmens trovärdighet. Claire Danes är även hon en duktig skådis, men i actionsammanhang känns även hon malplacerad. I kombo med en lövtunn handling blir detta den sämsta filmen i serien. Supermastiga actionsekvenser räddar ett totalt haveri, men mer än okej blir det aldrig.

/Surskägget

@@
Känner mig snäll som sätter en tvåa. Har för mig att jag var hyfsat nöjd när jag kom ut ur biografen efter premiären men efter att ha gluttat om på den så kan jag bara konstatera att den är unken. Riktigt unken t.o.m. Några balla actionscener räddar, precis som skägget säger, den här soppan. Cameron måste ha skrattat alternativt gråtit allt beroende på om det var skadeglädje eller om han tyckte att de förstört hans värld eller sänkt hans tidigare alster. Han kanske skulle ha satsat på att göra trean själv..
/Vrångmannen

Terminator: Salvation (2009)

@@@+

En nystart för serien och första delen av en andra trilogi som till skillnad från de tre första som utspelades i vår tid ska utspela sig helt i framtiden där kriget mot robotarna härjar för fullt. John Connor (nu spelad av Christian Bale) ses av somliga som den Messias alla väntar på, och av somliga som bara ännu en duktig ledare och soldat. När Connor tillfångatar Marcus Wright (Sam Worthington) som är en mördarrobot programmerad att inte veta om att den är det, får Connor reda på att hans far Kyle Reese (som ännu bara är en tonåring) har tillfångatagits av maskinerna. För att säkra sin egen födsel (Kyle skickas ju som sagt tillbaka i tiden av Connor i ettan för att kunna bli kär i Connors mamma så hon kan få Connor om ni hänger med) måste Connor rädda Kyle och därmed ge sig in på maskinernas territorium. Kyle spelas nu av Anton Yelchin och han är i vissa stunder sjukligt lik Michael Biehn så det är riktigt bra casting. Det är snyggt gjord, specialeffekterna är underbara och det smälls, pangas på och bjussas mest hela tiden. Bale är en bra Connor till skillnad från Nick Stahl och om uppföljarna håller samma klass har vi en del att se fram emot. Såg den två gånger på kort tid och var underhållen båda gånger. Det där sista lilla magiska extra som lyfter en film till en fyra eller femma i betyg saknas visserligen, men ändå är det en riktigt sevärd film som jag säkert kommer se om både en och två gånger framöver. Efter treans halvunkna miss är det skönt att se att filmmakarna är tillbaka på rätt spår. Nu väntar vi med nyfikenhet på uppföljarna.

/Surskägget

@@@
Här
/Vrångmannen