G-Force

@

Jag fortsätter att börja året med att vara vrång och sur mest hela tiden. Ja det här är en familjefilm a k a barnfilm med lite kända skådisar/röster och låtsashandling som ska få oss vuxna att tro att även vi kan få ut nåt av rullen (vilket funkar finfint ibland, se på det mesta Pixar gör). Dessvärre är G-Force platt och trist (återigen Pixar lyckas ju gång på gång skapa mästerverk för både barn och vuxna, och även rullar som t ex Scooby-Doo och Asterix i liveversion är ju underhållande) utan några som helst förmildrande omständigheter. Zach Galifianakis är med och då hade man hoppats på nånting lite crazy, men nej han spelar så straight så man knappt känner igen honom. Tracy Morgan gör en av rösterna, men det hjälper inte mig för jag får se den avskyvärda svenskdubbade versionen, men jag betvivlar att han är så rolig som han kan vara då hela filmen är PG och Tracys humor är XXX. Jaja, nog med gnäll. Det handlar om James Bondmarsvin som ska rädda jorden. Ja, jag menar allvar. Vilket är mer än filmskaparna gör.

/Surskägget

Guldbaggen

HAHAHAHAHAHAHA lägg ner den där skiten nu på en gång. Om "Män som hatar kvinnor" som är en knappt okej deckare vinner för Bästa Film och Noomi "kan inte skådespela sig ur en garderob" Rapace vinner för Bästa Kvinnliga har vi seriösa problem i film-Sverige. För fanns det inte en enda bättre film eller skådespelerska out there är katastrofen ett faktum. Å andra sidan, när jag tänker på det, så fanns det fan inte en bättre svensk film förra året i vilket fall. En knappt okej standarddeckare kanske var det bästa vi kunde fisa fram. Shit. Lägg ner SF och skänk miljonerna till Haiti, där gör pengarna nån nytta åtminstone.
/Surskägget
PS. Och tycka vad man vill om Moodyson för många år sen men att komma ut i älghorn och svamla i en kvart är fan så mycket mer underhållning än Noomis "Tack, tack, tack". Ridå.

Crank

@@@+
Hahaha! Så har jag alltså sett Crank som legat på min lista över "must see" länge (släpptes 2006). Hatad och älskad bland polarna. Sånt är alltid skoj. Den buttre torpeden Chev Chelios (Jason Statham från Transporterrullarna) vaknar upp i sitt vardagsrum i suddigt tillstånd. Han hittar en dvd med orden "fuck you" på och när han kör den i spelaren dyker den uppenbart bindgalne rivalen och smågangstern Ricky Verona upp på skärmen och förklarar att han har förgiftat Chev med ett dödligt gift och att han har en timme kvar att leva. Chev blir pruttarg och ger sig ut på en minst sagt galen hämndaktion med tiden som fiende. Så länge adrenalinet pumpar i ådrorna så kan han stå emot giftets dödliga framfart i kroppen. Jag gillar ju det här. En dumskoj rulle (som är väl medveten om det). Även om den i sin galna tv-spels/serietidningsframfart t.o.m lyckas tänja otrolighetsgränserna så bjuds man på snyggt och underhållande ös i hundranittio. Det största felet en actionrulle kan göra är att vara tråkig och Crank har fan inte en tråkig sekund att bjuda på. Däremot får man en sjuhelvetes massa påhittig kick-ass om man kan stå ut med ultravåld och slapstick hand i hand, och vem kan inte det? Nu ser jag fram emot tvåan som redan ifjol släpptes på dvd. Jag börjar bli gammal..
/Vrångmannen

@
Jag gillar adrenalinstinna actionfilmer med coola klipp, sköna snabba freeze frames och galna stunts. På papper borde jag älska Crank. Filmen är i princip en enda orgie i actionsekvenser. Det skadar inte heller att Amy Smart är med som flickvän (men Statham alltså, seriöst, nej nej nej). Trots detta (och ett litet homage till Blues Brothers där man kör med ett par bilar genom ett köpcentrum) är Crank hopplöst usel. Jag är ledsen. Jag ville verkligen gilla den här, men man har koncentrerat sig så mycket på yta att hjärtat försvann. Jag önskar jag kunde tycka att den var cool, men nej. Det här är bara ett riktigt bottennapp. Suck åh suck.
/Surskägget

Twilight

@@

Jag gillar verkligen min ungdomsfilm (80-talets bästa genre förutom one-man-army) och ser alltid fram emot att få nya härliga filmupplevelser som gör att man kan drömma tillbaka till skolåren med ögonen fyllda av ett härligt rosa skimmer (för ingen hade kul i högstadiet - INGEN!). Mästare som John Hughes skapar små briljanta mästerverk som fångar tonårsångest för generationer framåt. Twilightserien verkar just nu vara det häftigaste man kan läsa/se om man är 15 till 20-ish (har inte läst böckerna så inga jämförelser kommer komma). Det handlar om Bella som kommer till byhåla där hon snart blir kär i Edward som har en hemlis. Hans hemlis är inte att pappa är alkis och slår honom eller att han är bög i en stad full av rednecks eller att han är konstnär i en stad full av rednecks eller att han inte klarar pressen av att jobba i stans sågverk utan vill bli rockstjärna. Nej, Edwards hemlis är att han är vampyr. Att detta avslöjas uppskattas inte helt 100 av de andra vampyrerna Edward hänger. Och som om inte det vore nog dyker det upp ett annat gäng vampyrer där en riktigt elak mördarvampyr får nys om Bella och börjar jaga henne. Let the hunt begin and the blood flow! SPAAAAAAAAARTAAAAA!!!! Eller nä. Det här är porr för tjejer, och då blir det mest långa blickar fulla av guuuu-vad-jaaaa-älskar-dig-sååååååå-mycket-som-ingen-älskat-nån-förr-nånsin-inte-ens-dom-där-romeo-och-vadheterhon-julia. Det blir liksom aldrig en ordentlig high schoolrulle (man slänger in de sedvanliga klichéerna lite här och där utan att utveckla) och det blir aldrig en ordentlig vampyrrulle (var är blodet!? spänningen?! skräcken?! chocken!? sexet!? våldet!?). Istället ska det gosas lite och vara småmysigt och göra ooooooooont i hjärtat för kärleken åh kärleken. Och hoppas i träd tydligen. Det är väl helt okej, men inte mer.

/Surskägget

@@-

ÅÅÅÅÅÅH! Såhär skulle rullen egentligen ha slutat..

/Vrångmannen

Vampires: Los Muertos

@

Hej allihopa! Jag heter Jon Bon Jovi och har sålt 100 miljoner skivor. Bara för att jag tittade lite under lugg i en video på 80-talet så tjejerna skrek sig hesa får jag nu vara med i filmer. Till och med huvudrollen får jag. Kanske var det för att jag hade opererat mina tänder så de är större och vitare än till och med vampyrernas som jag fick vara med. Fast det hade nog varit roligare om jag var vampyr i filmen. Då hade jag inte haft repliker och kunde springa runt och titta under lugg till ett dassigt soundtrack och viftat med mina tänder. Repliker är jobbiga att lära sig. Speciellt när de är så tråkigt skrivna. Därför är det bäst att bara rabbla dem som om jag läser från en lapp. Det är jag inte ensam om i den här filmen. Det kanske är så skådisar jobbar? Vad fan vet jag? Jag är ju bara musiker. Det står John Carpenter på omslaget men det är för att han har låtit sin gamla ljustekniker eller kameraman eller vad det var regissera. Mest för att han ville vara en bra kompis medan han räknade pengarna som Halloween fortfarande drar in, nu via dvd. Nej, nu måste jag gå. Kom på att jag har pengar att räkna från mitt senaste album. Hej på er!

/Jon Bon Jovi

Flickan Som Lekte Med Elden

@
Det hade varit så enkelt att skriva en lång och dräpande recension om den här pinsamt usla rullen. Problemet är att mitt i min ilska är jag mest ledsen faktiskt. Ledsen att man plöjer ner hur många miljoner som helst i detta projekt och det fortfarande knappt är bättre än Lokal-TV. Ledsen att de skådisar som valts ut till detta storprojekt i svensk film, och därmed någonstans ändå borde tillhöra toppskiktet, knappt kan staka sig igenom en enda replik utan att låta som en nybörjarskådis på Vår Teater. Ledsen att detta är en film som har miljonpublik och drar in enorma pengar till filmbolaget men på sin höjd duger till att använda som frisbee (om man pratar dvd-versionen). Om inte alla de pengar som östs in i denna rulle (och de två andra delarna i trilogin) räcker till att skaka fram bättre talang, bättre manus, bättre regi, bättre foto och bättre allt så kanske svensk film ska bomma igen för gott. Det finns liksom ingen poäng längre. Skammen. SKAMMEN!
PS. För den som ändå orkar bry sig. Detta är del två i den så kallade Millenniumtrilogin. Journalisten Blomkvist och hans hackerpolare Lisbeth jagar ryska mördare. Blomkvist för att han vill rentvå Lisbeth och Lisbeth för att hon är oskyldigt anklagad för morden. Nånstans skriker författaren Stieg Larsson i sin grav för att man våldtog hans bok på detta sätt. Lisbeth spelas av Noomi Rapace som stirrar snett ner i marken och har mycket kajal och därför tydligen är en grym skådis som gör en makalös prestation. En tysk mördarmaskin känner ingen smärta och är släkt med Lisbeth. Nån annanstans dog en bit av svensk filmindustri. Paolo Roberto spelar sig själv och är den enda i filmen som känns naturlig. Manusförfattaren skrev dialog så pinsam att Tarantinos hjärta stannade en sekund varje gång tangenterna trycktes ner. Två timmar du aldrig får tillbaka. Aldrig.
/Surskägget

Pandorum

@
Vad är det här? VAD ÄR DET HÄR? Kunde ingen ha talat om för sminkören att titeln på filmen inte är "Nosferatu i Rymden"!? Sluta sno från hundra år gamla filmer och pissa på ett klassiskt koncept. Men jag är för ivrig. Jag hoppar rakt in i sågningen innan jag gett er en chans att förstå vad det är jag sågar. En dag många hundra år fram i tiden håller jorden på att gå under för att vi människor förstört och plundrat den på alla resurser. Däremot har man hittat en ny planet med liknande förhållanden och det bestäms att x antal tusen personer ska få åka dit i ett stort rymdskepp och kolonisera planeten. På väg dit dör de sista människorna på jorden och helt plötsligt är de på skeppet de sista människorna kvar i hela universum. Detta är bakgrunden och helt okej enligt alla sci-finormer.

I rymden finns det risk för att åka på nåt som kallas Pandorum, d v s all work and no play makes Jack a crazy ass motherfucker som vill döda allt och alla och några till! Vi får i inledningen veta att en av besättningsmedlemmarna råkat ut för detta och dödat resten av besättningen. Nu råkar det vara så att det finns flera besättningar som alla ska styra skeppet x antal år innan de lämnar över till nästa besättning. När en besättningsman (spelad av Ben Foster) plötsligt vaknar ur sin djupsömn förstår han snart att nåt är fel. Det finns inte en käft i närheten och det är inte ens hans tur. Han väcker därför kapten Payton (Dennis Quaid) så de tillsammans kan lösa gåtan. Dags då att introducera de extremt fåniga monster som är tidigare besättningsmedlemmar som genom genetisk manipulation anpassat sig till skeppets förhållanden istället för den nya planetens. Alien möter Event Horizon möter Nosferatumonster möter Resident Evil möter en stor toalett med bajs. Det är så sjukt ospännande mest hela tiden, speciellt eftersom att man får möta monstrena tidigt och sedan får se alldeles för mycket av dem vilket gör att man kan garva åt den taffliga sminkningen och kostymeringen. Första kvarten, tjugo minutrarna är okej när man får följa Foster och liksom han själv inte ha en susning om vad fan som händer. Sedan är det bara en orgie i usla effekter, fåniga strider och kalkonkaraktärer. Se hellre om nån av filmerna jag nämnde ovan istället för att ödsla tid på den här skiten.

/Surskägget

Avatar

@@

Låt mig börja med att säga att jag förutsätter att alla som läser denna recension redan sett filmen eller åtminstone hört och läst såpass mycket om den att man har koll på vad den handlar om. Vill ni ha en recension med handling etc läs Vrångmannens helt obefogade tokhyllning här. Om det nu är nån som mot förmodan inte sett den än så kommer här en liten varning. SPOILERS SPOILERS SPOILERS!!!

Innan jag ger mig in på filmens många och stora svagheter vill jag påpeka för alla att jag älskar Hollywoodfilm och klichéer när det görs på rätt sätt. Som exempel kan nämnas James Camerons rulle innan Avatar, en inte helt okänd liten lågbudgetrulle vid namn Titanic som jag på allvar placerar i samma fack som Gudfadern, Apocalypse Now, Blade Runner etc = GOD DAMN JÄVLA MÄSTERVERK! Alla som kallar det för liten Bregottfilm, flamstrams kärlekssmörja eller liknande kan vänligen gå till optikern och köpa glasögon för ni har uppenbarligen inte sett samma film. Med denna info i bagaget kan vi nu slutligen gå in lite på Avatar.

Jag hade inga som helst förhoppningar eller förväntningar. Hade naturligtvis sett trailern som var snygg och lite kittlande samtidigt som jag insåg att det här kommer vara en story by the book. Recensionerna berättade samma sak. Väldigt klichéartad handling, stereotypa karaktärer och så snyggt att man ramlar baklänges trots att man sitter i en biofåtölj. Men överlag verkade de allra flesta tycka att filmen trots klichéerna var bra. Riktigt bra t o m. Bådade gott.

Ack så fel alla har. Det här är 100% yta och 0% innehåll. Noll procent. Ja, det är sjukt snyggt. Bland det mest fantastiskt snygga visuella jag sett, speciellt i 3D. Djupet, perspektivet, färgerna, nyanserna och datoranimeringarna andas liv, rörelse, skönhet. Till och med det mörka, gråa och tråkiga lyser upp. Men en film är inte bara hur snygg den är. Den ska handla om nåt också. Gripa tag och beröra. Underhålla. Dra iväg med en på en underbar resa. Av 3 miljarder eller vad filmen kostat har man lagt ungefär 50 spänn på manuset. Skrevs av Cameron på en näsduk innan han snöt sig i den och sen torkade sig i röven med den. Kunde man inte lagt några kronor på att skaffat in en manuslektör som vågade säga: "Aja baja lille James, det här funkar inte. Visst, grundidén är helt okej, men du måste jobba lite mer med karaktärerna och storyn innan vi kan sätta igång produktionen".

Det här är enligt konstens alla regler en western där indianerna är hjältarna och cowboysarna skurkarna. Kruxet är att Cameron ansträngt sig alldeles för hårt för att göra de märkliga långa blå varelserna till indianer att det är svårt att tänka på dem som annat. De har samma frisyrer, samma typ av klädesplagg och utsmyckning, de använder pil och båge och lever i samklang med naturen. Släng in en halv slev Tolkienalver och blanda med en bunt Siouxindianer så fattar alla vad det handlar om. Det hade funkat om Cameron tillåtit dessa indianer att använda ett eller annat gevär. Men nej. De krigar enbart med pilbågar och jag är ledsen men det finns inte en indian som vinner i en shoot-out mot cowboys med gevär. Till och med Custer strök under mot indianer som använde gevär och inte bara sin traditionella vapen.

Eftersom att vi pratar vapen hoppar vi direkt till slutstriden där våra cowboys egentligen bara behöver släppa en fet jävla bomb från väldigt hög höjd på dessa 2 000 rymdvarelser och pang! så är leken slut. Det utspelas ändå år 2154 och ingen kan komma och säga att det inte finns atombombsliknande förstörelsevapen som slår ut allt överallt ifrån. Men okej. Vi skickar in kavalleriet i helikoptrar istället. Helikoptrar som för en timme sen tålde skott från en kulspruta men som helt plötsligt går sönder när EN PILJÄVEL SKJUTEN FRÅN EN PILBÅGE TRÄFFAR FÖNSTRET VAD ÄR DET HÄR CAMERON VAD ÄR DET HÄR??!?!?!?!?! 2000 indianer i höftskynken och träpilar möter dubbelt så många soldater med maskingevär och bomber. Jag satt fan och hejade på soldaterna för jag visste att de skulle förlora trots att det är omöjligt. OMÖJLIGT! Cameron snälla. Jag kan gå med på stora luckor i logik i filmer, men det här. Nej. Till och med när Uruk-Hai stormade Helm's Deep så var det på lika villkor vapenmässigt och försvararna som var betydligt färre hade sina fördelar med borgen etc. Indianerna har nån sorts låtsasfördel med att radarna slås ut men vad gör det när du fortfarande kan skjuta 3000 skott i sekunden och det finns 2000 försvarare. ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH!

När sen store översteskurken sätter sig i Matrixripoffroboten (som Matrix å andra sidan snodde från Aliens så man kan säga att Cameron snor från sin egen hyllning och därför är det okej) (tänk slutstriden där Ripley sätter sig i en liknande maskin) och drar...jag vet inte ens om jag orkar...en fem meter lång kniv...KNIV...Cameron! VAD ÄR DET HÄR!!!! EN KNIVJÄVEL NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!!!!! är jag på väg att resa på mig och gå. Hade filmjäveln inte kostat 150 spänn hade jag aldrig sett klart slutet. Icke! Det finns tuffa gadget och det finns töntiga gadgets och den här placerar sig i topp på töntiga idéer. Gud, en enda manuslektör James. En enda. Okej att budgeten hade blivit 3 miljarder och 50 000 men kunde du inte kostat på dig det? Bara en som sa nej.

Vi lämnar slutstriden för jag är så arg nu så...

(Efter en paus med ett halvt glas rödvin för att lugna nerverna...)

Självklart förstår vi tidigt att vår hjälte Jake kommer att ta kontroll över jätteflygödlan. Att det tar honom 3 sekunder att göra det måste vara årets, förra årets och filmhistoriens största antiklimax ever. Att han skulle vara den typ 5:e nånsin att komma på den idén...njaaaaa. Nja. Och överhuvudtaget att alla träd är datorer synkade i ett stort nätverk som alla kan accessa med sina usb-kontakter de har i håret...HÅRET...jag orkar inte längre...LÄNGRE!

Visst klichécentralen ringde Cameron och sa att han använt upp alla klichéer för en livstid men i slutändan hade allt kunnat funka och förlåtas om bara ovan hade varit lite bättre och framförallt om karaktärerna hade varit något mer finslipade. T o m i Armageddon fick alla biroller 45 sekunders intro så man visste exakt vilka de var och hur de tänker och handlar och varför. Är det nån som t ex vet varför Giovanni Ribisis karaktär handlar och agerar som han gör? Anyone? Kunde han fått 60 sekunder där vi fick lite bakgrund till honom? Eller Michelle Rodriguez karaktär? Eller Joel Moore som spelare en forskare som helt plötsligt drar maskingevär och kutar i skogen som Rambo. När lärde han sig det? Att Sam Worthington som spelar huvudrollen är mer levande i sitt skådespel när man ser hans datoranimerade Avatar än när man ser honom på riktigt sätter sista spiken i kistan. Och Sigourney Weaver ser ut som att hon ångrar att hon ställde upp som en personlig tjänst bara för att hon 1) känner Cameron och 2) inte haft en roll sen Titanic välförtjänt svepte hem alla Oscarsstatyetter.

Okej, inget mer gnäll. Det finns bra grejer i den också. Stunderna när vi rör oss i Na'vis värld och vi genom Jakes ögon lär oss om deras kultur är smått fantastiska. Kunde han inte gjort en film om det istället? Då hade säkert fyran eller femman suttit där. Nu blir det en knappt okej rulle som framförallt räddas mycket av tekniken. Trist.

/Surskägget

Sherlock Holmes (2009)

@@@+

Först ut i år blir alltså Sherlock Holmes med Robert Downey Jr som mästerdetektiven och Jude Law som hans trogne kollega Dr Watson. Jag läste någon gång att Sherlock Holmes är den mest filmade romanfiguren i världshistorien (tvåa var Dracula..eller var det tvärtom?). Nytt denna gång är att Holmes är en jävel på att slåss och det är även Watson (som gammal soldat innan han blev doktor). Annars är det precis som vanligt. Holmes är charmig, har en SJUK slutledningsförmåga, gillar sin violin och sin narkotikum (även om detta bara hintas). Lord Blackwood, en ond mystiker, mördar unga kvinnor a'la ritual på löpande band för att få oanade krafter genom svart magi (var inte oroliga, det här får vi reda på i de första galet fartfyllda 5 minuterna). Holmes och Watson stoppar honom men katt och råttaleken har bara börjat. Sherlock Holmes är en sån där rulle där man struntar lite i sakfel och att det t.ex inte fanns "fjärrkontroll" på en tiden. Detta är ett välgjort och fartfyllt äventyr i det Viktorianska London och det formligen osar stämning av scenografin. Robert Downey Jr är (åter igen) som född för att spela den här rollen och Jude Law visar även han var skåpet ska stå. Rachel McAdams (Mean Girls, Red Line m.fl) är också riktigt bra som den ljuva men ack så tuffa och farliga Irene Adler. Skamligt underhållande är ordet och Guy Ritchie visar här för första gången att han kan göra riktig film (ja, jag sa det, ja, jag har sett Snatch och gillar den meeeeen RIKTIG FILM!). På minussidan så kan ett par actionscener kanske kännas lite väl sökta och larviga (ni fattar vad jag menar när ni ser rullen) men som helhet är det här en skön nyårsraket till saga och jag ser i allafall fram emot en uppföljare. The game is afoot!

/Vrångmannen

Avatar 3D

@@@@-

Aaaah! Den hypade, efterlängtade "comebacken" av James Cameron, som slog alla rekord med tjejfilmen (eehehe!) Titanic 1997. Han har bjussat oss och filmhistorien på Terminator, Aliens, T2 och The Abyss men nu är det dags för redan feta megasuccén Avatar. Det är alltså framtid (år 2154) och storföretagen vill åt godsaker på planeten Pandora där det bor ett uråldrigt folk kallat Na'vi (dom är över två meter lång med blå hud och snärtig svans). Forskarna har lyckats framställa sina egna Na'vis med hjälp av kloning och dessa kan kontrolleras av människan med mental fjärrstyrning typ. Jake Sully (charmig Sam Worthington från bl.a Terminator: Salvation), en rullstolsbunden Marinsoldat, skickas ned till Pandora i sin "Avatar"(fjärrstyrda Na'vi kropp) för att vinna stammens förtroende så det blir enklare för företagen att rensa och skövla planeten på godbitarna. Hur ska det gå?! Hypen då? Hypen?! Tekniskt sett är Avatar fantastisk (även om vi inte är lika lättimpade idag av suveräna dataeffekter), speciellt i 3D (se den i 3D eller var fyrkantig..). Hela planeten Pandora får sitt eget liv och det är galet snyggt och påhittigt. Detta är väl en klassisk äventyrsfilm med kärlek, action och lite pekpinnar om hur människan alltid ska förstöra och ta från andra. Avatar är faktiskt sjukt underhållande och nästan tre timmar har aldrig gått så fort. Samtidigt så är den extremt förutsägbar och det känns som att Cameron dammat av manuset till bl.a både Den Siste Samurajen och framförallt Dansar med vargar och gjort historien till sin egen "lilla" sci-firulle. Hyllning eller lathet jag vet inte. Att filmen får ett minus på betyget beror just på att klichéerna är för många och man kan hela tiden se vad som ska komma runt nästa hörn. Nåväl, det finns ingen bättre actionregissör än James Cameron i Hollywood idag men ytterligare en manuskurs eller två kanske inte skulle vara så dumt åt den gamle surkarten. Trevlig resa dock!

/Vrångmannen

Halloween II (2009)

@-

Rob Zombie är en j***a skit

Om han råkar sticka näsan hit

Då ska han få en j***l mitt på truten

Hej.

/Vrångmannen

Paranormal Activity

@@

Precis som med succén The Blair Witch Project kommer den här nollbudgetrullen från ingenstans och skrämmer slag på folk. Ett par sätter upp en kamera i sitt sovrum under nattetid för att det har hänt en del oförklarliga grejer i deras hem. Samtidigt dokumenterar de sin vardag och vad de känner och upplever efter varje incident. En liten rysare som kostade jättelite peng men genom hype och marknadsföring dragit hem miljoner på bio (självaste Spielberg klev in i projektet och skrev om slutet!). Valet av kameruppställning är lysande och det finns mycket smart här kan tyckas. Personligen tycker jag att Paranormal Activity både är långdragen, tjatig och lite larvig. Erkänner att jag rös till lite under någon scen men varför ska jag ej avslöja och det var också allt. Jag applåderar alltså insatsen helt klart och tycker på många sätt att det är en bättre film än Blair Plitch Boinkject men det räcker inte i vrånga ögon. Tyvärr har jag redan satt ner foten. FOTEN!

/Vrångmannen

Gamer

@@

I en framtid där underhållningsvåld dödar folk på riktigt. DET har vi ju aldrig sett förut.. Gerard Butler sitter i finkan. Enda chansen att bli frisläppt är att delta i spelet "Slayers" där riktiga kåkfarare fullt beväpnade slaktar varandra fjärrstyrda av nördar hemma i tvsoffan. 3D shoot 'em up på riktigt alltså. En smula ball action i en kvart sen gäspar jag av tristess och blir lite sugen på den gamla kartongfina The Running Man med Schwarzenegger i gula trikåer.

/Vrångmannen

Funny People

@@@

Det låter ju som ett genidrag. Regissören Judd Apatow gör en film om stand-up comedy och livet. Han plockar in Adam Sandler i sitt vanliga stall av skådisar (Leslie Mann, Seth Rogen, Jonah Hill) och då ska vi ha en av fjolårets roligaste komedier. Inte riktigt. Sandler spelar en bitter stand-upkomiker som fått reda på att han har en dödlig sjukdom. Han plockar in aspiranten Seth Rogen för att få hjälp med sitt material då han knappt orkar skriva något själv och vänskap uppstår. Funny People har en allvarligare ton än de rullar vi är van vid av Apatow även om jag tycker att både 40-year old virgin och Knocked Up även har sina seriösa stunder. Funny People är trots allt riktigt rolig och lyckas vara det trots det allvarliga ämnet eller kanske t o m på grund av det. Eftersom er käre Vrångman egentligen är en känslig kille så har han svårt för att skratta för att i samma stund få en klump i halsen och då åker den norrländska försvarsmekanismen på och betyget sänks en smula, även om filmen egentligen förmodligen förtjänar bättre. Så är det. Klart så. Vad fan glor ni på?!

/Vrångmannen

Zombieland

@@@

Ännu en zombiekomedi (snart är det väl en egen genre). Zombies överallt i hela världen och collegekillen Columbus (Jesse Eisenberg från The Squid & the Whale) försöker ta sig till Ohio för att se om hans föräldrar lever. Han har skapat en regelbok för att underlätta överlevnaden t.ex: "Rule #7 Always wear a seatbelt" för då kan han krascha in i något om en zombie tagit sig in i fordonet och på så sätt göra sig av med monstret. Under sin resa träffar han tuffe Tallahassee (skön Woody Harrelson) som lever för att döda zombies och är besatt av Twinkies (en dag ska även jag smaka denna gräddiga konserveringsmedelsgodsak man bara ser på film!). De reser genom USA, dödar Zombies och hookar sedermera upp med ett syskonpar (Emma Stone och Abigail Breslin). Det är lite skoj, lite spänning och så dödas det zombies på påhittiga sätt. That's it. Underhållande och snyggt men ack så lättglömt och ytligt.

/Vrångmannen

Black Dynamite

@@+

När jag såg trailern till Black Dynamite så låg jag på golvet och grät av skratt. Det kan vara den roligaste trailer som någonsin visats på någons öga och jag har sett den säkert 20 gånger. Men som några av mina vänner misstänkte så höll tyvärr inte filmen måttet alls. Black Dynamite är en drift med 70-talets Blaxploitationscen och alla ingredienser finns där. Det är kackigt filmat komplett med repor, taskigt ljud och dåliga klipp. Skådisarna är usla (för det ska dom vara) och ibland sticker mikrofonen ner i bild lite för länge hahaha! Vi har våra vita skurkar och våra svarta hjältar. Jag kanske måste se om den här rullen igen utan de skyhöga förväntningar jag hade. Första kvarten skrattade jag okontrollerat men sen höll det inte. Upprepningarna blev för många och det är tydligt att manuset inte höll för en långfilm (vilket det sällan heller gjorde på riktigt bland de filmer som faktiskt parodieras). Jag vet inte. Kanske är det jag som inte hajar. Den är för nära en riktig Blaxploitationrulle i allt för att kunna parodiera. Michael Jay White (Spawn) som ÄR karatemästaren Black Dynamite (och har även skrivit manuset) är i allafall klockren i sin egen roll. En kvinna frågar honom i filmen varför han aldrig ler och han svarar (med stenansikte): "I am smiling". Hahahahaha! Note to self: Se om denna vid tillfälle.

/Vrångmannen

Extract

@@@

Mike Judge har bjussat oss på så minnesvärda karaktärer som Beavis & Butt-head och så minnesvärda komedier som Office Space och Idiocracy (Jo! Idiocracy ÄR rolig! Vad är det med folk?? Sågad vid fotknölarna och dunderflopp när den gick upp på bio vilket är heeeelt otroligt! En slags live-action Futurama med ett garv i sekunden! Idioter åååååååååh!!! Den har i allafall fått sin kultfollowing precis som Rocky Horror Picture Show så håll kääääää....!!). Här kommer hans senaste alster Extract. Skojige Jason Bateman äger en fabrik som gör smakessens för kakor typ. Hans anställda är godhjärtade white trash. Jason tycker livet är lite tråkigt så han hyr en gigolo (på råd av hans bästa vän spelad av Ben Affleck) för att förföra sin fru så han själv kan ha sex med den nya söta tjejen på fabriken (Mila Kunis) utan att ha dåligt samvete. Farsen kan börja. Detta är verkligen en fars och i Mike Judges händer så blir det helt ok. En hel del dråpliga scener samtidigt som man undrar lite över poängen med filmen och varför man t.ex inte lät Kristen "komedigudinnan" Wiig vara roligare. Småbusig underhållning men långt kvar till charmen som Office Space och Idiocracy (ååååååååh!!!) gav oss.

/Vrångmannen

Triangle

@@@

Bra skräckfilmer växer inte på träd nuförtiden (ingen har väl undgått min stadiga klagan). Här kommer en hyfsad i allafall. Problemet med att skriva om Triangle är att det inte går att säga så mycket om den. Hela poängen med rullen är att man ska veta så lite som möjligt när man ser den. Jag berättar det jag kan. Melissa George (30 Days of Night, Turistas) hänger med några överklassmänniskor på en yacht ut i Atlanten. Plötsligt drabbas de av hårt väder och de tycker sig se ett stort gammalt passagerarfartyg i horisonten och styr kosan dit. Så! Kan tyvärr inte berätta mer men Triangle överraskade mig faktiskt. Inte så otäck kanske (i mina mått mätt) men spännande och annorlunda. Regissören Christopher Smith, som gjorde hyfsade rysarkomedin Severance för några år sen, har här hittat formen. Kanske tar han i framtiden över kronan som skräckregissör efter...efter...suck.
/Vrångmannen

2012

@@+

Roland Emmerich, regissören som gav oss bl.a busiga Independence Day, skrattfesten Stargate och sömnpillret The Day After Tomorrow, är tillbaka med en ny katastrofrulle. John Cusack försöker rädda spillrorna av sin familj då jorden, som Mayafolket förutspådde, går under 2012. Det pangas högljutt och effekter löser av varandra. Skådisarna går inte ens på reserven och manuset skrevs på några servetter på toaletten. Det är ändå milt kittlande underhållning (som en hyfsad karusell på Grönan) och man får skratta mycket, även om det inte är meningen. Jag har glömt hela filmen nu men minns fnitter och geléhallon. Första gången jag inte brytt mig att några tonårstjejer satt och snackade sig genom halva filmen bakom mig i salongen. Bara det måste vara värt något. Det och elefanter i sele hahahaha!

/Vrångmannen

Bästa filmerna 2000-2009 enligt Surskägget

Då har vi klivit in i ett nytt årtionde och därmed måste bokslut göras på det årtionde vi precis lämnat. Många filmer såg man, ännu fler glömde man bort. Allt som allt har dock åren 2000-2009 bjussat på en hel del schysst. Nedan listar jag topp-30 för årtiondet. Första 10 med korta kommentarer, de sista 20 bara rakt upp och ner. Utöver att jag delat upp det på topp-10 och resten finns ingen ytterligare inbördes ordning i det hela. Skulle jag dock bara få välja en enda film skulle det bli LOTR1 (PS lägg märke till att jag inte fegar och lägger ihop trilogin som en enda film bara för att få plats med ytterligare två filmer på listan).

Topp-10:
Lost In Translation – lysande manus med perfekt Bill Murray och Scarlett Johansson i huvudrollerna. Tokyo har aldrig varit mer vackert och kärleken får hjärtat att värka.

Eternal Sunshine of the Spotless Mind – världens bästa kärleks/dramafilm någonsin. Carrey är så kär i Winslet att det gör ont i hela kroppen. Vackert filmad med underbart, briljant och innovativt manus.

LOTR 1 – Spänning, romantik, action, äventyr, drama, karaktärer och story. Allt finns här. Skratt och sorg, applåder och tårar. I princip alla skådisar i större roller borde fått varsin Oscarsstatyett. Sean Beans dödsscen som Boromir är redan en modern klassiker. Morias grottar är en av vår tids bästa actionsekvenser. Storslaget som all film borde vara. Filmlistan är som sagt utan inbördes ordning, men skulle jag sätta bara en film i topp är det denna. Bäst under 00-talet.

Old School – komedi som komedi ska vara. Buskul hela tiden med så knäppa karaktärer att man knappt tror det är sant. Perfekt casting med Luke Wilson, Vince Vaughn, Jeremy Piven och framförallt Will Ferrell. Briljant!

Sin City – Just när man trodde att Rodriguez hade sina bästa tider bakom sig slår han till med en film visuellt lika vacker och dödlig som sin serietidningsförlaga. Perfekt utförd från casting till visuella effekter är detta den ultimata serietidningsfilmen!

25th Hour – Varje scen är som en liten kortfilm. Bedövande vacker film om en mans sista dygn innan han ska in i finkan och samtidigt en sorts uppgörelse med sorgen efter 11 september. Spike Lee har alltid varit lite svajig, här bevisar han att han hör hemma bland toppregissörerna. Skådisarna (Edward Norton, Phillip Seymour Hoffman, Barry Pepper, Rosario Dawson, Anna Paquin och Brian Cox) briljerar alla i sina respektive roller. Skammen att inga Oscars delades ut gjorde att jag slutade följa Oscarsgalan de närmaste åren efter filmen.

Irreversible – Tung och jobbig fransk rulle som utspelar sig bakåt i tiden. Från att en man slängs in i polisbil för att ha mördat en person på ett skumt diskotek hänger vi med bakåt till vad som orsakade hela historien. Mest känd för sin brutala våldtäktsscen, men borde vara ihågkommen för innovativt kamera-arbete och manus. Memento gjorde nåt liknande men i Irreversible får baklängeshandlingen en helt annan innebörd och tyngd. Lyckas sluta ljust och lyckligt samtidigt som det bara därför blir ännu jobbigare.

Borat – Komedi som pressar alla gränser som finns och många gånger kliver rakt över liken för att ge oss en välförtjänt dos skratt. Politiskt inkorrekt men samtidigt politisk. Dum på ytan och smart under. Sällan det blir såhär bra och genomtänkt trots till synes mest improviserade scener.

LOTR 3 – Avslutningen är allt vi alltid drömde om som små kids efter att ha läst böckerna. Maffigt, mäktig och fantastiskt. Kung Theodens kamptal innan ryttarna rider ner mot säker död ger mig gåshud bara jag tänker på det. ”Death! DEATH! DEEEEAAAAATH!!!”

The Royal Tennenbaums – En smart komedi med sjukt många bra skådisar som faktiskt ger oss kanske sina livs prestationer allihop. Knäppt och skruvat och samtidigt fullständigt lysande. Detaljrikedomen flödar liksom fantasin. Den knäppa komedin med starka dramatiska inslag har aldrig varit bättre än här.

Topp-11 till 30:
Donnie Darko
The Departed
O Brother Where Art Thou?
Juno
The Dark Knight
Black Hawk Down
Moulin Rouge
Spider-Man
The Wrestler
King Kong
Team America: World Police
Bowling For Columbine
Almost Famous
Gladiator
Baksmällan
Jay & Silent Bob Strike Back
Zack & Miri Make A Porno
Superbad
Watchmen
LOTR 2
/Surskägget