@@-
Okej, jag skrev precis i Finding Neverlandrecensionen att Johnny Depp aldrig gjort nåt uselt. Och visst, The Libertine är inte usel, men den är ju inte så där strålande bra heller. Filmen är baserad på en teaterpjäs vilket märks främst i dialogen. Det är långa haranger som till slut slår knut på sig själva i sina försök att vara Shakespeariga om ni fattar vad jag menar. Det som verkligen räddar filmen är just Depp. Han är som vanligt grym. Han spelar greven av Rochester som under 1600-talet var favorit hos kungen av England som poet. Greven var även duktig på att supa hårt och knulla hårdare. Detta ledde till att han dog 33 år gammal. Depp tar grepp på greven och lyckas porträttera honom som en mångsidig karaktär full av dualiteter. Kärlek, hat, genialitet, idioti, charm, äckel - allt ryms och mer därtill. Men den styltiga dialogen och det faktum att det faktiskt knappt händer nånting rent handlingsmässigt gör att filmen i sig känns som ett enda stort sömnpiller. Endast för de mest inbitna Deppfansen (dit jag räknar mig själv) och det enbart för att se mästaren in action än en gång.
/Surskägget
lördag 9 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar