Superman Returns

@@@
Vrångmannen här. Eftersom jag har varit ”off line” ett tag så har jag låtit Surskägget göra det mesta av jobbet ett tag (han är författare så han skriver fortare och bättre än mig = han ska hålla sin gnällskäggiga mun hehe). Blir ju tvungen att svara på några av de recensioner han gett samt ge några av mina egna. Vet att skägget skrikit högt om den här länge och som han skriver i sin recension så har det svalnat en aning. Inget fel på den här rullen egentligen men Stålmannen är inte längre den kung han var i slutet av 70-talet början av 80-talet. Bortgångne Christopher ”I aint Walken” Reeves (bara kul för dom som fattar och som har humor) som spelade mannen i stål då var kungen och de första två riktiga Stålmannenrullarna som dök upp på bio (courtesy of Richard Donner, regissören till bl.a Dödligt Vapenfilmerna) är klassiker på riktigt. Så mycket hjärta och filmglädje så vi skulle kunna skriva en uppsats om det direkt…ÅÅÅÅÅÅH varför älskar jag mina parenteser så? Det här är en välgjord och underhållande rulle där alla är snygga, bad guys (Lex Luthor) är onda och de goda är goda. Tyvärr misslyckas regissören Bryan Singer med att upprepa konststycket han gjorde i X-Men, nämligen att spinna fart i nästan bortglömda superhjältar. Vet inte riktigt vad som är fel för det är en schysst rulle men någonstans har han bara inte funnit det där lilla extra helt enkelt. Anledningen att dom plockade in Brandon Routh som Superman/Lex Luthor är nog mest för at han är så jävla lik Chris Reeves. Någon speciell karisma har han inte egentligen. Filmen är bara en film som man kan ha en kul stund med men i några film/serienördars historiebok hamnar den nog inte tyvärr. Ibland är det gott så.

/Vrångmannen