Då har sommarfilmerna sparkat igång. Dessa ofta själlösa, galet påkostade blockbusters med syfte att tjäna sjukt med pengar och sälja ännu mer leksaker eller liknande. Självklart ser man de flesta och lika självklart blir man oftast besviken men hoppas ändå alltid på att hitta guldkorn. Efter tre rullar om Marvelmutanterna X-Men så var det dags för en rulle om den tuffaste av dom alla: Wolverine. Vi följer honom redan som barn i 1800-talets Kanada och fram till idag. Inte mycket till handling egentligen. Wolverine har extraordinära förmågor och går med i en elitstyrka av mutanter som visar sig vara rätt elaka. Han hoppar av och lever som skogshuggare med sin söta flickvän i de kanadensiska skogarna där han döljer sina förmågor. Det förflutna (och hans onda bror spelad av Liev Schreiber) hinner ikapp honom och sen är det action nonstop. X-Men Origins: Wolvereine är en klart sevärd serierulle om man gillar sin action och effekter, effekter, effekter. Hugh Jackman gillar sin karaktär och försöker vara tuffast hela tiden. Rätt kul att se hur Wolverine fick sitt adamantiumskelett som gör honom ännu mer osårbar samt en hel del roliga actionscener. Lättsmält, lättkollad och lättglömd underhållning utan att för den delen vara kass. Ibland är det ok. Synd bara att den inte var några strån vassare.
/Vrångmannen
3 kommentarer:
Jag håller med - den var OK men inte mer än så!
Är inte Hugh Jackman en sång- och en dansman? Jag menar EGENTLIGEN?
Han visade sin musikalådra på Oscarsgalan och det gjorde han väl bra men är han inte en fripping dweeb egentligen?
Skicka en kommentar