The Directors: Peter Jackson

Peter Jackson var och är en hårt arbetande filmnörd med stor glädje för genrefilm som lyckats totalt i branschen. Han har på kuppen blivit multimiljonär men har tydligen ändå på sig sin gamla vanliga tröja, kör en gammal bil och verkar inte bry sig alls om något annat än nästa filmprojekt (detta luktar Stanley Kubrick lång väg!). Han föddes på Nya Zeeland 1961 och andades film under hela sin uppväxt. Med hjälp av vänner och bekanta samt en ytterst blygsam budget (om man ens kan kalla det budget) började han göra splatterfilm med mycket humor, fart och fläkt. Trots den otroliga framgången idag så vägrar han att filma någon annanstans än på Nya Zeeland. Hollywood får helt enkelt komma till honom.

Bad Taste (1987)
@@@
Älskade denna som tonåring. ÄLSKADE. Här har vi en galen blandning av Världsrymden anfaller, Rambo och Helan och Halvan. Hela teamet både framför och bakom kameran är polare till Jackson och filmen tog tydligen en evighet att spela in (då polare kan vara oberäkneliga i den åldern pga tjejer, fester etc hahahaha!). Filmen ser dyrare ut än den var att spela in men ser ändå skitbillig ut. Det är ett sånt drag i Bad Taste, och asgarven är många, att man vid första titten inte hinner se alla fel som hela tiden infinner sig (som så ofta när man saknar en scripta). En skön sci-fi/zombie/splatterfilm som pga dedikerat engagemang är otroligt underhållande (inte för vekmagade) trots billighetsfaktorn och man kunde redan då ana att det inte var den sista gången vi skulle få höra talas om Peter Jackson.
/Vrångmannen

@@
Nja. Att den är gjord för 25 nyzeeländska dollar och en ostmacka är tydligt, men eftersom att det är en knäpp och crazy rulle kan man förlåta det. Däremot är det för mycket fel mest hela tiden som man visst hinner märka och garven kommer inte lika ofta som en viss Vrångman gör gällande. Första halvan av rullen är bäst sen flummar den mest på. Men visst kunde man se att herr Jackson hade vision och talang, det är inget snack.
/Surskägget

Meet the Feebles (1989)
@@+
Mupparna som knarkar, svär, mördar och knullar. Jag älskar idén men kanske måste jag se om denna i vuxen ålder för att uppskatta den till fullo. Jag minns att den bitvis var kul i all råhet men också att den blev tjatig i längden (MTV generationen!).
/Vrångmannen

Braindead (1992)
@@@@
Här får vår regissör sin första "riktiga" budget och gör inte helt överraskande en galen over-the-top zombierulle. Extremt våldsam men på det där sköna teckandefilmviset och FANTASTISKT rolig. En av de bästa skräckkomedier som gjorts kommer alltså från Nya Zeeland. Brain Dead kan man se hur många gånger som helst. Nu sitter man bara i smyg och väntar på att Jackson snart återvänder till den splatterhumor som satte honom på kartan.

/Vrångmannen

@@@@

Hahahahaha, här börjar det hända grejer. Från att vara riktigt creepyläskig i introt till att bli en splatterskrattfest utan dess like vare sig förr eller senare är detta en sann klassiker. En karatesparkande präst på en kyrkogård eller en hyfsat trött men ändå pissed-off hjälte med gräsklippare. Många klassiska scener blir det. Tydligen var det den film med mest blod per sekund nånsin när den kom, och det rekordet lär väl stå sig än idag. Humor och skräck i en perfekt blandning. Det här ska ses av alla och envar.

/Surskägget

Heavenly Creatures (1994)
@@@@
Plötsligt när man tror att man ska få nästa splatterrulle av Jackson så sadlar han om! Han gör ett sagolikt mörkt drama på en verklig händelse där två skolflickor dras in i sin egen drömvärld och till slut blir mördare. Flickorna spelas fantastiskt av en ung Kate Winslet (behöver jag ens nämna en film?) och Melanie Lynskey (succé i komediserien Two and a half men). En mörkt vacker, sorglig och bitvis rolig film som ändå gjorde att vi fans undrade om Peter Jackson redan blivit för seriös för den sköna, lättsamma underhållningsbanan han tidigt styrde in på.
/Vrångmannen

@@@@

Oj oj oj. Från splatter till starkt drama på mindre än en Winslet, Jackson visar prov på att han är mer än glada amatörkillen som är duktig på splatter. Liksom Sam Raimi innan honom klarar Jackson av flera genrer och liksom Raimi har han sedermera gjort en av världens mest sedda (och bästa) trilogier. Visste faktiskt inte ens att det var Jackson när jag såg den och blev superöverraskad när jag fick reda på det. Såhär seriös film skulle väl mer-blod-per-sekund-Jackson inte kunna leverera? Men jo. Det kunde han.

/Surskägget

Forgotten Silver (1995)
@@@+
Mockumentary där Peter Jackson snubblat på en fantastisk historisk upptäckt. Nya Zeeländaren Colin McKenzie uppfann tydligen den rörliga filmen långt innan den blev ett faktum för hela världen. Denne McKenzie skall också redan 1908 spelat in världens första talfilm i Nya Zeeland (HAHAHA!). Forgotten Silver är en skojig och välgjord bagatell som fick många att tro att det var på riktigt. När man ser den förstår man varför.
/Vrångmannen

The Frighteners (1996)
@@@@
Ett fantastiskt och lite bortglömt äventyr. Michael J Fox kan se spöken och jobbar som en slags "Ghostbuster" men folk tror honom sällan. Plötsligt dyker det upp en demon i svart skepnad (påminner väldigt mycket om de senare ringvålnaderna i Jacksons Sagan om Ringentrilogi) som börjar döda folk till höger och vänster och karvar in en siffra i offrens panna. Vår hjälte tillsammans med sina sköna spökkompisar (bl.a en gammal revolverman från vilda västern och en svart man i afro och discomundering från 70-talet) måste ta klivet in i hjälterollen för att rädda dagen. En sanslöst härlig och fartfylld skräckkomedi som borde varit Peter Jacksons stora succé men floppade tyvärr på biograferna vid premiären. Har dock nått kultstatus hos filmfans världen över (i alla fall dom jag känner!).
/Vrångmannen

@@@@

Michael J. Fox i en av sina sista större roller om jag inte minns fel. De visuella effekterna var om än kanske inte banbrytande för sin tid så väldigt avancerade. Här blandar han humor och skräck igen och lyckas återigen skapa en riktigt bra rulle. Som Vrångis skriver missade biopubliken den här (kanske på grund av affischen, seriöst, en vit vägg med nåt skuggansikte av ett monster är inte det tuffaste jag sett i mitt liv) men på video och dvd har den fått kultstatus. Fox visar att han är en lysande komiker, och Jackson visar att han kan detta med underhållande film.

/Surskägget

Lord of the Rings trilogy (2001-2003)
@@@@@
Finns inte så mycket att säga om den här cineastiska milstolpen . Fantasyfilm blir inte mycket bättre än såhär och gillar man böckerna (läser dom en gång varje år) så kan man inte vara annat än helnöjd. HELNÖJD!
/Vrångmannen

@@@@@ (Ettan), @@@@ (Tvåan), @@@@@ (Trean).

Mittenfilmen är inte lika bra som de andra två vad folk än försöker säga. Faktum är att innan the director's cut så gav jag tvåan en trea och kände mig snäll. Men när ytterligare en timme fick plats på dvd:n blev det en solid fyra och den film det borde varit hela tiden. Detta är inte förstås inte Jacksons fel. Mittenboken i trilogin är den tråkigaste av de tre böckerna, så det är svårt att göra en film lika stark som ettan och tvåan när man har originalmaterialet att utgå ifrån. De här filmerna kan man skriva långa romaner om hur bra de är. Låt oss helt enkelt avsluta med kung Theodens rop: "Death! Deeeeaaaaath! DEEEEEEEEEAAAAAAAAAAATH!!!"

/Surskägget

King Kong (2005)
@@@@-
Den här är rätt så svår att recensera/betygsätta tycker jag. Den känns på tok för lång och första halvan av filmen (förutom att den är fantastiskt snygg och välgjord) är så tråkig så man nästan snarkar ihjäl sig. Plötsligt händer något mitt i och den förvandlas till ett sjukt häftigt over-the-top-äventyr utan en tråkig minut. Spektakulärt ösig action med både humor och värme. Självaste King Kong är fenomenalt ”verklig” och här visar Peter Jackson ytterligare en gång att han kan sin action, sin spänning och sina äventyr. Andra halvan väger nästan upp för den tråkiga och sega starten. Nästan.
/Vrångmannen

@@@@

Jo, jag tycker fortfarande att det är onödigt att göra en remake på King Kong. Originalet är för jävla grymt bra trots gamla specialeffekter etc, och det går inte att göra sådär jättemycket nytt med storyn. Jag menar flicka träffar apa, apa blir kär, apa dör, det är filmen oavsett hur många remakes som görs. Men samtidigt dunkar ju Jackson på med allt specialeffektskrut som finns, och det är ju hysteriskt bra i actionsekvenserna (även om man vissa gånger bara ser resten av handlingen som en kort transportsträcka från en actionsekvens till en annan). Striden mellan Kong och tre T-rexar är en modern klassiker som man kommer njuta av mången gång. Såg om den på dvd för ett tag sedan och då kändes den ännu mer helgjuten än när jag såg den på bio, framförallt kändes då starten riktigt bra med mycket karaktärsbyggande som gav en skön känsla för resten av filmen. Ja jäklar det svänger på bra och tre timmar försvinner snabbt.

/Surskägget

The Lovely Bones (2009)
@@

Här

/Vrångmannen