Dark Tide

@

Regissören John Stockwell gillar vatten, båtar och brudar i bikini. Helt okej. Vem gör inte det? I Blue Crush koncentrerade han sig mestadels på brudarna i bikini. I Into the Blue höjde han ribban något och slängde med lite actionsekvenser också. I Dark Tide går han steget längre och höjer insatsen genom att slänga med en massa hungriga hajar. Den här gången är det Halle Berry som får dra på sig bikinin som hajexperten som med hjälp av en stor summa pengar lockas ut på havet för att låta en dryg miljonär simma med vithajar utanför den sedvanliga undervattensburen som alla normalt funtade människor vill ha mellan sig själva och de där fyrahundra sylvassa tänderna (och riktigt normalt funtade människor kliver inte ens ner i en sån bur, de håller sig på båten eller ännu hellre land). Ungefär allt som kan gå fel går givetvis fel och det är stormar, vält båt, hajar överallt och ond bråd död. Tyvärr har Stockwell fått för sig att han är konstnär och artist och inte bara en dussinregissör och försöker göra nån sorts actionvariant av Luc Bessons mästerverk Det Stora Blå vilket givetvis går käpprätt åt helvete. Därför får vi inte en hajar-som-slaktar-dumma-människor-och-undrar-vem-som-dör-härnäst-film utan nåt trist försök till poetisk kolla-vad-fina-undervattensbilder-jag-tagit-film där det då och då är nån som hamnar i gapet på en haj. Berry gjorde filmen helt klart för semesterns skull, och Stockwell för sin hybris skull. Resultatet är skrämmande tråkigt.

/Surskägget