Mer svensk sommar! Den här gången bjussas vi på en sann historia som utspelade sig på 70-talet när den då största knarkligan åkte dit. Den som därmed förväntar sig en smutsig, skitig dramathriller om ett gäng knarklangare kommer att bli besviken. Det här är nämligen till allra största del en film om att växa upp, mogna och hitta sig själv (och kärleken, alltid kärleken). Knarkligan och knarket är en del i periferin, i sakens mitt står Martin (en lysande Bill Skarsgård), en fjunig tonårsgrabb vars hemförhållanden är sådär för att uttrycka det milt. Farsan (en lysande Björn Kjellman) är alkis och våldsam och Martin vill inget hellre än att komma bort från hus och hem. Sagt och gjort. Han får via en skolkompis jobb ute på en skärgårdsrestaurang och hamnar mer eller mindre direkt i favör hos chefen Gösta (en lysande Peter Dalle). Gösta strör pengar omkring sig och Martin som om han vore pojken med guldbyxorna och för första gången i sitt liv får Martin en smak och känsla för det fina i livet. Det dröjer givetvis inte länge innan Martin inser att Gösta smugglar och säljer knark för att få ihop pengarna, men vad gör väl det så länge Gösta är så generös? Martin börjar hjälpa till och snärjer in sig mer och mer i dåligheterna. Regissören Hannes Holm rattar sina skådisar varsamt genom drama och komik och hittar den där perfekta balansen mellan skratt och allvar. Dalle är underbar i rollen som Gösta och är en stor del av behållningen med filmen. Att det hela dessutom är inspirerat av sånt som hänt i verkligheten gör det bara desto mer intressant. Sen vore det ju inte en svensk film om man inte slängde in lite omotiverad nakenhet och därmed så inleds filmen med en väldigt grafisk avsugning. Så se den inte med kidsen gott folk, så vida ni inte vill förklara varför den där söta flickan hade den där söta pojkens snopp i munnen.
/Surskägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar