Knepig film det här. Det börjar väldigt bra. Vi får följa den mobbade tonårskillen Rémy som inte har det helt lätt i livet. Av en slump fångar han psykologen Patricks (Vincent Cassel) intresse och de udda fåglarna slår följe. Patrick börjar hetsa Rémy att ta tag i sitt liv och slå tillbaka. Men inte specifikt på mobbarna utan på alla i hela världen. Så långt allt väl. Första 40 minuterna ungefär bygger filmen upp till vad man tror ska bli ett klimax med blodbad och jävligheter ju mer Rémy och Patrick tappar alla koncept och börjar jävlas med folk omkring dem. Istället väljer man då att svänga om filmen helt och hållet till att bli nån artsy fartsyvariant där framförallt Cassels karaktär börjar göra knäppheter som liksom inte har vare sig med filmen att göra eller karaktären. Resterande 40 minuter av filmen är en svamlig och okoncentrerad historia som helt tappar första halvans röda tråd och därmed också mitt intresse. Synd att man inte valde att köra första halvans röda tråd fullt ut. Då hade vi nog kunnat få en tankeväckande och intressant film. Som det är nu är det bara pannkaka. Och på tal om saker i andra halvan som är helt otippade så glider Alexandra "Fucking Åmål" Dahlström in från ingenstans och visar tuttarna i 20 sekunder för att sedan inte vara med nåt mer. Som sagt, filmen tappar fokus helt mot slutet.
/Surskägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar