Grandma's Boy

@@@@

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHA! Som filmälskare utsätter man sig för en mängd jävla skitfilmer i ur och skur i jakt på den där överraskningen som får en att brista ut i ett sång- och dansnummer du inte sett sen Singin' In The Rain. Grandma's Boy hade jag långt innan jag såg den redan placerat i facket "ännu-en-b-komedi-som-förmodligen-inte-är-kul-men-eftersom-att-jag-inte-orkar-se-om-Old-School-igen-så-får-det-väl-bli-den-här-till-ett-par-bärs" (ja, jag har ett sånt mentalt fack för vissa filmer, vaddå då!). Och Halleluja! Det här var exakt den överraskningen jag väntat och längtat efter så länge nu. Adam Sandler producerar så visst borde jag förstått att den skulle vara betydligt bättre än de flesta andra lågbudgetruller, men trodde liksom ändå inte riktigt på den tills jag såg den. Alex (Allen Covert en av Sandlers många roliga polare som alltid är med i små biroller i Sandlers filmer) är en tevespelstestare som mest sitter och spelar tevespel och röker braj till den dag han blir vräkt. Inte nog med att han är tvungen att flytta hem till farmor och hennes två gamla väninnor, han får en ny supersnygg kvinnlig chef på jobbet som inte verkar falla för hans glada charm. Dessutom är spelutvecklaren JP (Joel Moore från Avatar) helt slut i huvudet och verkar vilja förstöra så mycket han kan för Alex. Kring detta upplägg får vi 90 minuters skrattfest. De flesta birollskaraktärerna känner vi igen från Sandlers rullar och dessutom får vi lite sköna cameos från Rob Schneider (hahahaha hans fastighetsägare är otrolig!!!) och David Spade (heeeeeeeeeeelt slut som snorkig kypare på veganhak hahahahaha!). Allt jag gillar och vill se i en komedi fick jag precis i denna härliga lilla pärla. Lite sexskämt, lite brajskämt, lite tutte, lite kärlek och en skurk som är helt jävla bängslut i skallen! HAHAHAHAHAHAHA! Se den, se den, seeeeeeeeeee deeeeeeeeeeeen!

/Surskägget

@@
Det här är kanske en av världens mest roliga tråkiga filmer. Det finns mängder med sköna gags och skämt, men i det stora hela är det inte mycket mer än en knappt okej film. Förmodligen har det att göra med huvudrollsinnehavaren Allen Covert (biroll i de flesta Adams Sandlerfilmer) vars charm ligger i att han är helt utan charm. Rätt usel skådis är han också, men han drar många sköna vitsar och mycket av komiken ligger som sagt i att han är helt tom och slut. Några små cameos från komedifolk som David Spade och Rob Schneider. Är man inget pruttkomedifan kan man helt klart hoppa över den här, samtidigt är det så mycket busigt och roligt som händer så man bör kanske se den ändå.
/Vrångmannen (inspirerad av en sann händelse)