@@@@Rawknroll muthafuckers! HAHAHAHAHAHA! Så här ska en slipsten dras. Russel Brand repriserar sin karaktär, rockstjärnan Aldous Snow, från filmen Dumpad och gör det alldeles lysande. Jonah Hill är skivbolagskillen som vill sparka liv i Aldous karriär som legat på dekis och åker till England för att hämta honom. På väg tillbaka till LA super Aldous ner Jonah så många gånger att han spyr i fan nästan varje scen. HAHAHAHAHA! Mer spyor på film, speciellt när det sker mitt på ett diskogolv för att sen börja supas igen. Tror aldrig jag sett nån spela full så övertygande som Hill så han måste varit packad hälften av tiden. Och bäst av allihop är P Diddy som galen skivbolagsdirektör. Ja du läste rätt. Gamle Puff Pappa. P Diddy Liddy Hiddy Middy Giddy. Piddy. The fool. HAHAHAHAHAHA! Har inte sett nån som är så slut i en film sen jag såg Will Ferrell sist. Ge Puffy the hiphopslayer alla komiska roller nånsin igen för karlen är heeeeeelt slut. Helt. Den tomma blicken. De galna replikerna. Den totala ignoransen inför andras liv och känslor. Det är klassisk Will Ferrell och D-Piddy levererar till max. Helt slut karln. Funderade länge på att slänga en femma på den här moderna klassikern, men mot slutet tappar man en hel del tempo och så ska det mysas och gosas och det blir fyra slut innan filmen tar slut precis som i Return of The King (Death! Death! DEATH!!!!).
/Surskägget
1 kommentar:
Jag skratta inte EN gång i hela filmen. Att jämnställa detta med en Ferrel-rulle är som att jämnstalla "the number of the beast" med ett album av Hammerfall.
Skicka en kommentar