@@@
Bill Hicks tillhör de där legenderna
i stand-upvärlden. Lenny Bruce. Richard Pryor. George Carlin. Ni
vet, de namnen. Snubbar som sparkade upp dörrarna och som pressade
gränserna för vad som kunde sägas på en scen samtidigt som man
fick folk att garva läppen av sig. Bill Hicks har aldrig varit en
komiker jag haft koll på annat än att man hört namnet. Därför
var det med stort intresse jag slog mig ner för att se filmen om
hans liv (Hicks dog ung, endast 33 år gammal). Det positiva med
filmen är att vi verkligen lär känna personen Hicks. Filmen är
till stor del berättad av hans närmaste vänner och familj och
bilden de målar upp av Hicks är både mångfaldig och djup. Det
negativa – åtminstone för mig – är att Hicks inte var
speciellt rolig. Visst, han blandade in politik, religion och
världsåskådning i sin humor i syfte att få folk att tänka till
istället för att bara garva. Sånt brukar jag gilla. Men många
gånger glömde han bort att man ska vara rolig mitt i alla
spydigheter kring hur värdelös världen är. När eftertexterna
rullar känner jag inget sug att söka upp de ljudupptagningar och
fåtalet filmat material Hicks lämnade efter sig. Han har
fortfarande en relativt stor fanskara och räknas som en av
kultfigurerna i genren, men hans specifika typ av humor är inget för
mig.
/Surskägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar