Mer späckhuggare. Den här gången ute i det fria. Vid en liten kanadensisk fiskeby poppade en dag en späckhuggarunge upp. Man beräknade att den var ca 2 år gammal. Av någon anledning hade den irrat bort sig från sin familj. Späckhuggare är annars extremt familjeorienterade och att försvinna från sin flock måste varit hjärtskärande och jobbigt för den lille gynnaren. Matmässigt var det inga problem. Fisk fanns det gott om och vid den åldern hade han redan lärt sig jaga. Värre var den sociala kontakten. Inga andra späckhuggare så långt ögat kunde nå. Så vad göra? Ta kontakt med de enda andra varelserna i närheten som verkade vara hyfsat vettiga - vi människor. Den lilla valen poppade upp så fort en båt var i närheten och älskade när folk saktade in och ägnade honom ett par minuters uppmärksamhet. Han lät sig gärna bli klappad. Han hämtade pinnar som drev runt i vattnet så att han och människorna kunde leka med pinnarna tillsammans. Han vinkade med fenan, snurrade runt och var allmänt glad. Snart nog bestämde fiskeministeriet att detta inte kunde fortgå. Alltid fanns det någon människa som var dum i huvudet och som skulle skada den lilla valen. Därför förbjöds all kontakt med honom. Vilket tog hårt på valen som blev mer och mer isolerad och därmed också mer och mer inriktad på att folk skulle leka med honom. Ryan Reynolds och dåvarande flickvännen Scarlett Johansson har producerat denna fina saga, för det är i alla aspekter en riktig saga där djur och människa kommer varandra nära och hittar sätt att kommunicera. Det är ett finstämt porträtt inte bara över valen utan även över den lilla staden och hur de allra flesta av oss har ett gott hjärta. En liten stor film som verkligen rekommenderas.
/Surskägget
PS. Den lilla valen har även gett upphov till en spelfilm kallad Luna med Jason Priestley i huvudrollen. Vad jag kan utläsa av imdb verkar den handla om i princip samma sak som denna dokumentär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar