Hur i helvete kan en 75 år gammal film vara så här in i bomben bra? Mycket beror givetvis på den store mästerregissören John Ford som rattar skutan och en hyfsat ung och peppad John Wayne som glider in som den stjärnskådis han är och gör sin grej. Men lika stor ära får manusförfattarna och de många birollsskådisarna ta. Karaktärerna är nämligen fantastiska. Vi får en alkad doktor som sett sina glansdagar för längesen. Vi får en mild och timid försäljare av whisky som mest av allt vill hem till familjen i Kansas. Vi får en prostituerad kvinna som har mer vett och etikett än de så kallade "fina damerna". Vi får en pokerspelande gangster som trots sitt risiga rykte alltid beter sig otroligt korrekt i alla lägen. Vi får "fin dam" som är gravid och på grund av kärleken till sin man är beredd att riskera liv och lem i en farlig färd genom ökenlandskapet befolkat av apacher på krigsstigen. Och vi får en bankir som snott bankens pengar men låtsas som han är förmer än alla andra. Och John Wayne som hyvens cowboy på det. Det är roligt och underhållande hela tiden trots att det egentligen inte händer så mycket. Till stor del karaktärsdrivet fram till sista tjugo minuterna då vi får en fet shoot-out mot apacheindianerna. Filmkonst som lär hålla 75 år till. Minst.
/Surskägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar