Regissören José Padilha gav oss den täta och våldsamma Tropa de Elite för sju år sen (och några år senare uppföljaren). Valet att låta hans första Hollywoodvision vara en remake på dunder-smacko-jacko-mastodontklassikern Robocop var inte alls illa. Padilha ser med politiska och satiriska ögon när han gör sina actionfilmer och dokumentärer. Han har en annorlunda och intressant stil som filmare och jag har länge väntat nyfiket på hans nästkommande alster och naturligtvis lockade Hollywood. Padilha har själv i intervjuer berättat hur han älskar Robocop från 1987 och hur han velat göra originalet till sin egen, med modern samhällskritik och nya idéer men samtidigt inte göra fansen av den gamla rullen besvikna. Inte alls fel tänkt men samtidigt ett stort lass att bära på sina axlar. Ville gilla det här och försökte se filmen med så öppna och mänskliga ögon jag kunde. Försökte stänga av den där vrånga delen av hjärnan som hela tiden tvekade. Tyvärr. Filmen har onekligen sin egen stil och är väldigt snygg men det hjälper inte. Den svarta humorn från originalet är som bortblåst. Joel Kinnaman är urdålig och okarismatisk (låtsasamerikanskan!). PG13-våldet ("we don't need the violence from the original to tell the story..") är larvigt, för det SKA VARA köttigt, blodigt och överdrivet kontra den mörka satiren i en framtid som blivit galen, för att poängen ska fram. Originalet är en barnsligt vuxen film. Så, jag satt till slut med kalla, analyserande cyborgögon och såg spektaklet fortsätta hända framför mig. Inga känslor. Tomt. Ingenting. "Turn off the movie". "You have two hours to comply". "Non threat". "Delete".
/Vrångmannen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar