Luc Besson gjorde flera lysande filmer på raken. Det Stora Blå, Nikita, Leon och Det Femte Elementet sparkade alla stjärt. Sen tröttnade han på registolen och började skriva manus och producera en jäkla massa filmer, det mesta rätt trist b-action (Taxitrilogin, Kiss of the dragon, Transportertrilogin, District 13-filmerna, Revolver och en drös till) med en och annan cool actionrulle (Taken) samt en trilogi barnfilmer som han även regisserade. Han har visserligen regisserat ett par filmer under 2000-talet men i det stora hela varit väldigt anonym. The Family är första filmen sedan åtminstone Jeanne D'Arc 1999 där jag kände att den gamle Besson var tillbaka. Om inte fullt ut så en bra bit på väg. Giovanni (Robert De Niro) är en gammal maffiaboss som tjallat på alla sina gamla polare och nu lever med fru (Michelle Pfeiffer) och två barn under vittnesbeskydd av FBI, ständigt jagad av maffian med ett högt pris på skallen. Vi träffar familjen när de för trettioelfte gången flyttar till en ny liten anonym stad på den franska landsbygden och återigen för starta om sina liv med nya grannar, skolkamrater etc. Givetvis är samtliga i familjen färgade av sitt maffiaförflutna och snart nog har de alla använt sina skurkfärdigheter på ett eller annat sätt. Besson varvar skön återhållsam humor med korta sekvenser av överdrivet våld som mestadels är till för en komisk effekt mer än en actionfylld sådan. Och det funkar. De Niro är alltid bra som maffiagubbe och Pfeiffer var det längesen man såg så engagerad i en roll som här. Underhållande liten bagatell som ändå ligger farligt nära en fyra och som jag bara inte kunde låta bli att gilla.
/Surskägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar