Sunes Sommar

@@@

Sunes Sommar får sätta punkt för vår Sverigevecka. Här bjussas vi på svensk situationskomedi i all sin prakt. Det är husvagnssommar, stressad och ilsk pappa, blasé tonåringar, uppkäftiga bonnläppar, knäppa grannar och så Sune i mitten som bara vill bli kär. Iband funkar skämten, ibland faller de platt, och överlag har man som tittare en ganska behaglig tid framför teven. Snott hejvilt från överlägset mycket bättre filmerna Vi Hade I Alla Fall Tur Med Vädret och Sällskapsresan, men det är helt okej. Det görs av kärlek och respekt till de äldre förlagorna och vissa skämt tål att upprepas om än i annan skrud. Helt okej familjefilm.

/Surskägget

I Taket Lyser Stjärnorna

@@@

Såg den här i början av året. Vilket inte är alltför länge sedan. Ändå minns jag den inte alls. Har för mig att det var två udda tjejer i högstadiet som hittar varandra och blir polare typ. Nåt åt det hållet. Ni vet, tuffa bruden och töntiga tjejen. Som blir bästisar för de bor i samma port eller nåt åt det hållet. Och så har de mycket mer gemensamt än de trodde. Jag vet inte. Tydligen tyckte jag då att det jag såg var bra nog för en trea. Kanske det. Å andra sidan bör väl det faktum att jag inte minns den alls egentligen peka på att det är en etta? Eller? Jag vet inte längre. Nu går jag och käkar en tallrik filmjölk.

/Surskägget

Allt Flyter

@@@

Ett gäng grabbar bestämmer sig för att börja konstsimma och ge sig ut till VM. Stöter på hinder i vägen i form av att de är män och enbart kvinnor får konstsimma. Övervinner hinder. Lär sig saker om sig själva och livet. Kommer varandra närmare. Får göra sin rutin på VM. Vinner inte pokalen men är vinnare i livet. Småcharmig och halvrolig och räcker till en trea i betyg.

/Surskägget

Hundraåringen Som Klev Ut Genom Fönstret Och Försvann

@@@

Boken är verkligen helt fantastisk så har du inte läst den än spring ner på närmaste bibliotek och låna och läs pronto! Att filmen ens skulle komma i närheten var det väl egentligen ingen som trodde då i princip alla filmer alltid är sämre än boken. Oavsett följer filmen boken ganska bra. Man har klippt ner vissa händelser, skippat andra och rent allmänt tajtat till storyn, men det är bara att förvänta sig såvida man inte ska göra en teveserie eller femtimmars film av skiten. Robert Gustafsson är förstås lysande i huvudrollen som 100-åringen, och överlag gör alla inblandade ett väldigt bra jobb att fånga karaktärerna från boken. Det är det här som är så märkligt. Jag har egentligen inget att klaga på och ändå når filmen inte upp till en fyra. Den är bra, men inte magisk. Vad det är som gör det är skitsvårt att sätta fingret på. Bör absolut ses, vilket i sig är det enda betyg som räknas.

/Surskägget

Mammas Pojkar

@@@

Ulf Malmros räknar jag som en av mina svenska favoritregissörer. Han kör på sitt race med lite udda karaktärer, mycket feelgood, en stor dos Kjell Bergquist och skön humor och attityd. Den här rullen är inget undantag. Inspirerad (antar jag åtminstone) av de livs levande legenderna Bröderna Hårdrock (vet du inte vilka de är så googla för de är världsklass) får vi här följa två bröder som mest av allt bara vill lyssna på hårdrock och ha det gott här i livet. Och ett fruntimmer skulle sitta fint också förstås. Bröderna lyckas på sitt alldeles egna lilla vis hitta både lycka och kärlek och självklart slänger Malmros in en redig dos Bergquist som får vara precis så Bergquistig bara han kan vara med dräpande oneliners, fantastiska sura blickar och arga miner. HAHAHAHAHA! Kungen! Filmen i sig är inget mästerverk men absolut sevärd och bjussar på många garv och även ett par fina stunder.

/Surskägget

I Rymden Finns Inga Känslor

@@@@
Här har vi en riktigt härlig feel-good-movie som jag inte skäms ett dugg över att utropa till en av de bästa svenska filmerna genom tiderna! Med minimal budget men maximal karaktärsutveckling, charm och ärlighet är det här en film som går rakt in i hjärtat. Simon (Bill Skarsgård) har Aspergers och lever sitt liv enligt ett extremt inrutat mönster där saker och ting måste ske på sekunden enligt schema annars blir hela dagen helt förstörd och då återstår inget annat än att klättra ner och gömma sig i en tunna (som även funkar som rymdraket, vilket är fullkomligt naturligt när ni ser filmen) tills storebror Sam (Martin Wallström) lyckas övertala Simon att klättra ut igen. Allt är hyfsat frid och fröjd till den dag Sams flickvän inte orkar längre och gör slut och flyttar ut. Kvar är en bedrövad Sam som inte riktigt orkar med Simon på samma sätt längre. Simon är inte dummare än att han förstår att Sam behöver en ny flickvän och på sant Simonsätt bestämmer han sig för att hitta Sams drömtjej åt honom. Han sätter ihop en noggrann lista med egenskaper Sam gillar och börjar intervjua tjejer på stan för att hitta rätt kvinna. Mitt i detta snubblar Jennifer (Cecilia Forss) in i Simons liv. Hon är allt Sam inte gillar. Vild, galen, spontan och bubblig. Hon är också givetvis helt förtjusande underbar och vågar dessutom trycka på Simons knappar för att få ut honom ur sin trygghetszon. Den stora frågan blir - ska Sam och Jennifer få varandra eller inte?!?! En i grunden väldigt enkel kärlekshistoria blir så mycket, mycket mer tack vare ett otroligt välskrivet manus med stora slevar värme och kärlek samt tre mycket duktiga skådisar som levererar på max. Blev inte helt otippat Sveriges Oscarsbidrag samma år, men tyvärr kom den inte med hela vägen till Hollywood vilket är sjukt synd för det är den helt klart värd. En liten stor film.
/Surskägget

Himlen Är Oskyldigt Blå

@@@@
Mer svensk sommar! Den här gången bjussas vi på en sann historia som utspelade sig på 70-talet när den då största knarkligan åkte dit. Den som därmed förväntar sig en smutsig, skitig dramathriller om ett gäng knarklangare kommer att bli besviken. Det här är nämligen till allra största del en film om att växa upp, mogna och hitta sig själv (och kärleken, alltid kärleken). Knarkligan och knarket är en del i periferin, i sakens mitt står Martin (en lysande Bill Skarsgård), en fjunig tonårsgrabb vars hemförhållanden är sådär för att uttrycka det milt. Farsan (en lysande Björn Kjellman) är alkis och våldsam och Martin vill inget hellre än att komma bort från hus och hem. Sagt och gjort. Han får via en skolkompis jobb ute på en skärgårdsrestaurang och hamnar mer eller mindre direkt i favör hos chefen Gösta (en lysande Peter Dalle). Gösta strör pengar omkring sig och Martin som om han vore pojken med guldbyxorna och för första gången i sitt liv får Martin en smak och känsla för det fina i livet. Det dröjer givetvis inte länge innan Martin inser att Gösta smugglar och säljer knark för att få ihop pengarna, men vad gör väl det så länge Gösta är så generös? Martin börjar hjälpa till och snärjer in sig mer och mer i dåligheterna. Regissören Hannes Holm rattar sina skådisar varsamt genom drama och komik och hittar den där perfekta balansen mellan skratt och allvar. Dalle är underbar i rollen som Gösta och är en stor del av behållningen med filmen. Att det hela dessutom är inspirerat av sånt som hänt i verkligheten gör det bara desto mer intressant. Sen vore det ju inte en svensk film om man inte slängde in lite omotiverad nakenhet och därmed så inleds filmen med en väldigt grafisk avsugning. Så se den inte med kidsen gott folk, så vida ni inte vill förklara varför den där söta flickan hade den där söta pojkens snopp i munnen.
/Surskägget

Sommaren Med Göran

@@
Vad bättre än att inleda midsommar med en film som utspelar sig kring midsommar? Göran från filmens titel spelas av Peter Magnusson och Görans polare Alex spelas av Peters polare David Hellenius. Så långt allt väl. Göran friar till sin flickvän, får nobben, och blir deppad. Mest av allt vill han upp i sadeln igen, men det är lättare sagt än gjort. Speciellt när den där tjejen Göran går och blir kär i är ihop med en rik, snygg, framgångsrik snubbe - allt som Göran inte är. Det bjussas på en hel del typisk svensk igenkänningshumor och dråpliga situationer som Göran snurrar in sig i mer och mer. Bitvis väldigt skratta-rakt-ut-roligt och bitvis sådär knappt-skratta-en-skvätt-inombords-roligt vilket gör att helheten känns väldigt skakig. Hyfsat underhållande medan man tittar för att sedan snabbt blekna i minnet. Har du sett den har du förmodligen glömt den och har du inte sett den har du inte direkt missat nåt.
/Surskägget

Vampyrer

@@

Vampyrfilm där man hela tiden enbart hintar om att vi har med vampyrer att göra utan att göra det helt hundra procent tydligt. Hade det inte varit för titeln hade man som tittare inte egentligen kunnat avgöra att det handlar om vampyrer eller om knäppa brudar. Återigen är det här en etta egentligen men det som lyfter filmen är att man lyckats fånga Stockholm på natten på ett väldigt snyggt sätt. Miljöerna blir som en egen karaktär och stämningen höjs flera hundra meter på grund av fotot och miljöerna. Snyggt på så sätt, lite halvtrist annars.
/Surskägget


@
När saker inte går att titta på. Inte ens lyssna.
/Vrångmannen

Babas Bilar

@@

Det här är väl en etta egentligen men jag tror jag var på ovanligt bra humör när jag såg den. Lite lagom delar våld och svart humor som är stark framförallt i första halvan av filmen för att sedan bli sämre och sämre ju längre tiden går. Ett försök att göra en sorts spaghettiwestern i norrländsk miljö. Inte oävet men manuset kunde nog putsats på ett par vändor till.

/Surskägget

Säg Att Du Älskar Mig

@@@@

Ovanligt bra och välspelat trots (eller kanske på grund av) att det i huvudsak enbart är amatörer framför kameran. Vi möter en hård och kall tonårsvärld där en tjej blir våldtagen av klasskompisar och sedan försöker komma över händelsen och tysta ner hela skiten utan att polisanmäla. Tyvärr förmodligen en väldigt vanlig reaktion med tanke på att man räknar med att de allra flesta aldrig polisanmäler samt att många anmälningar aldrig leder till nåt mer än att tjejen i fråga får försvara sig i frågan hur kort kjol hon hade. Regissör Daniel Fridell handskas varligt med sina unga förmågor och med den brännheta storyn som lätt hade kunnat bli både pannkaka och moralisk pekpinne. Fridell dansar skickligt förbi allt sånt och ger oss en magstark, tuff och realistisk film som inte viker undan.

/Surskägget

Åsa-Nisse: Wälkom to Knohult

@@@

Hahahahaha Kjell Bergqvist är förmodligen den ende i hela Sverige som kan komma undan med äran i behåll efter att ha spelat Åsa-Nisse. Den här hade kunnat bli den största kalkonen i svensk filmhistoria (vilket inte skulle säga lite). Istället har man valt att göra den med stooooora glimtar i ögat och med mängder av bus och hörni-vi-vet-att-det-är-Åsa-Nisse-så-inte-fan-tar-vi-det-här-på-allvar-och-det-borde-inte-ni-heller-göra. Lo and behold! Det funkar! Jag sitter och skrattar större delen av tiden och njuter av filmen långt mycket mer än jag borde. Kanske hade jag en bra dag eller så är det så att den här funkar bättre än den borde göra. Faktiskt värd en titt.

/Surskägget

Jägarna 2

@@@

Den andra filmen Peter Stormare gjorde när han hade sommarsemester i Sverige. Hade i ärlighetens namn inte förväntat mig nånting speciellt överhuvudtaget men fick faktiskt en helt okej svensk deckare. Rolf Lassgård är fortfarande så där tjurigt charmigt vrång som bara han kan vara och Peter Stormare får här visa upp sina talanger som skådis trots att storyn i sig är vanlig tevedeckare. Alla i hela Sverige har väl sett ettan och det här är mer eller mindre copy-paste så det finns ingen direkt anledning att gå in på handlingen. Det puttrar på och det funkar.

/Surskägget

Halva Sanningen

@

Vilket jävla skräp!

/Surskägget

Varg

@

Peter Stormare flögs in till Sverige och gjorde två huvudroller, den här och Jägarna 2, innan han snabbt flög tillbaka till Hollywood och önskade att han aldrig satt sin fot på svensk mark igen. Handlar om otillåten vargjakt och effekterna det kan ha på den norrländska befolkningen. Tanken är säkert att filmen ska vara lite poetisk och vacker men den framstår enbart som trist och tråkig. Stormare verkar inte veta vad han ska göra med sin karaktär, Daniel Alfredsson i registolen verkar ha somnat och manuset är bland det tråkigaste som skrivits i svenska filmhistoria. Jisses. Varför läggs det pengar på sånt här när det faktiskt finns sånt som kan bli bra?

/Surskägget

Apflickorna

@

Vann guldbaggar som om varje Vår Teater kunde få minst fem stycken bara genom att ta in högstadieelever och sätta upp valfri Shakespearepjäs. Väldigt hyllad i pressen och för varje hyllning den fick dog ännu en bit av den svenska kritikerkårens värdighet, kunnande och trovärdighet. Det här är så dåligt på så många plan så det är svårt att veta var man ska börja. Manuset är ett skämt, regin obefintlig, skådisarna (med ett undantag) stela som marionettdockor och händelserna som utspelar sig antingen helt icketrovärdiga eller bara skrattretande (och då är detta ett superseriöst drama). På gränsen till att vara usel-så-den-blir-bra men når bara till usel. Dessutom verkar regissören ha en större fotfetisch än självaste Tarantino (och inget fel med det) men när det ska handla om tonårsflickor och fötterna blir sexualiserade är det väl nånting fel. Eller är det bara jag?

/Surskägget

Kronjuvelerna

@

Brukar gilla Ella Lemhagens filmer med det här var en supermiss från början till slut. Ska väl vara en sorts mörk och vacker saga men blir bara en trist och väldigt seg upplevelse från början till slut. Kill your darlings brukar man säga och Lemhagen hade helt klart kunnat klippa ner filmen med typ 30 minuter minst. Oengagerande och ointressant för hela slanten.

/Surskägget

Ping Pongkingen

@

Hyfsat unisont hyllad i svensk filmkritikerkår. Alla som gav den här filmen högre betyg än en etta har uppenbarligen inte sett den eller blivit mutade av filmbolaget. Sjukt trist, sjukt segt, sjukt sjukt. Håll er undan.

/Surskägget

Luftslottet Som Sprängdes

@

Tredje delen i Stieg Larssontrilogin om flickan med tatueringar som dödar män som är dumma och journalisten som bara vill ligga med alla medan han löser fallet. Tristare än de flesta Beckfilmer men tydligen tycker hela världen att det här är det bästa som gjorts sedan skivat bröd. Med den fetaste budgeten nånsin i svensk filmhistoria (eller var det Arn möjligtvis?) är det skrattretande hur många uppenbart usla skådisar/repliker/situationer/karaktärer man har släppt igenom. Lägg speciellt märke till den kvinnliga snuten som blir dödad i början av filmen som dör på tvättäkta överspelat stumfilmsmanér värdigt Buster Keaton och typ alla scener med Noomi Rapace som är så pinsamt hej-vi-satte-upp-en-pjäs-i-mellanstadiet-usla att man knappt kan tro att nån pyntade 100 miljoner för att göra det här. Märkligt. Mycket märkligt.

Recension på ettan och tvåan får ni också.

/Surskägget

Göta Kanal

@@@
Finns väl knappt en svenskare svensk klassiker än Göta Kanal. Det är som en svensk Cannonball Run där vi samlat alla dåvarande stora svenska stjärnor i en film och sedan bytt ut bilar mot båtar. Det är en kamp mot målsnöret där det gäller att ta sig i mål först. Alla medel är tillåtna och i slutänden är det en bunt pengar på spel givetvis. Alla minns vi denna. Fullt med oneliners och typiskt svenska sommarsituationer och karaktärer. Enbart Lasse Åberg gör det här bättre i SOS och Göta Kanal är kanske t o m lite roligare och mer underhållande. Fart och fläkt mest hela tiden även om tidens tand kanske farit lite väl hårt åt den. Allt som allt en rulle värd att se om med jämna mellanrum.
/Surskägget

Tema: Sverige

På fredag är det midsommar, denna svenskaste av svenska storhelger. Och vad bättre just denna vecka än att köra ett tema på svensk film. Vi har redan betat av våra grannar i Danmark och Norge och kunnat konstatera att de faktiskt gör rätt bra film överlag i dessa länder. Nu är det upp till bevis för Sverige. Så från och med idag och en vecka framåt så kör vi så mycket svensk film att du kommer att sätta sillen och nubben i vrångstrupen.
/Surskägget