Den här hade jag sett fram emot sedan jag såg trailern för ett bra tag sedan. Skräckkomedi med Ryan Reynolds, Anna Kendrick och Gemma Arterton låter på papperet som en dröm. Jag har inte sett regissören Marjane Satrapis hyllade animerade långfilm Persepolis så den förväntan jag hade var ensemblens tjänst den här gången. Reynolds spelar Jerry, en weird snubbe som på dagtid trånar efter Fiona (Arterton) på jobbet och på kvällstid snackar han med sin hund och sin katt. Problemet är att de snackar tillbaka, ty Jerry är en spritt språngande psykopat. Hunden är snäll och dum men katten är ond och vill att Jerry ska börja mörda folk (bägge djurens röster görs av Reynolds). Härligt bisarr premiss för en rulle, som tyvärr faller platt på de flesta plan. Förutom att Ryan Reynolds ibland visar upp sin komiska ådra så är storyn alltför mörk för att man riktigt ska garva och samtidigt inte läskig en sekund. En komedi utan garv och en skräckfilm utan skräck. Det här är mellanmjölk all the way, trots en hel del blodigt våld och några galna scener som borde få plats i en filmlista över årets what-the-fuck-was-that?! Helt klart en av årets stora besvikelser för den här Vrångmannen, som hoppats på en Re-Animator möter Office Space möter Psycho. Typ.
/Vrångmannen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar