Ytterligare en rätt trevlig skräckis av "fastnat i facket men verkar gilla det" Mike Flanagan. Schysst att förlägga handlingen till 60-talets Los Angeles då filmen vinner mycket på de tidstrogna detaljerna och miljön. Änkan Alice och hennes döttrar driver ett seanshem som är firma ruffel och båg. När en av döttrarna kommer över ett gammalt Ouija-bräde så förvandlas bluffen till blodigt allvar. Spännande, välgjort och välspelat hela vägen, utan att för den delen vara något mästerverk. Det retar mig (som vanligt) att Ouija: Origin of Evil släpptes PG-13, för då är det svårt att vara sådär riktigt riktigt läbbig, men Flanagan fixar hyfsad terror med små medel. Det här är en skräckis som inte borde vara så bra som den är eftersom den är en uppföljare (eller prequel) till skitdåliga Ouija från 2014. Det är roligt att bli överraskad. Och lite skitnödig.
/Vrångmannen
(Viaplay)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar