Flesh+Blood

@@@
Den gamle holländske räven Paul Verhoeven har vi skrivit en hel del om tidigare här på bloggen. Han har trots allt gett oss några av våra finaste favoritfilmer som Robocop, Basic Instinct och Starship Troopers. Han har också gett oss några sköna magplask som Showgirls och Hollow Man (fortfarande underhållande men långt ifrån den nivå han kan leverera). I inlägget om Verhoeven hoppade jag över Flesh+Blood (men Vrångis ressade den då). I brist på bättre såhär en måndag i slutet av februari 2016 tänkte jag att jag lika kan ge mina fem cent på rullen så jag såg om den då det var uppåt en tjugofem år sen jag såg den sist. Tur var väl det för den har ju tappat lite med åren. Jag minns den som sjukt våldsam och brutal och även om det är en hel del sånt är den inte alls lika magstark i dag som när den kom. För Verhoeven har ju aldrig bangat för våld och sex. Titeln på filmen summerar faktiskt handlingen rätt det. Det är tuttar och blod mest hela tiden. Jennifer Jason Leigh (som gick vidare till en fin och lång karriär) gjorde här en av sina första större roller och gör det i princip utan kläder. Även Rutger Hauer drar av sig kläderna med jämna mellanrum men visar inte mer än röven. Hauer är "hjälten" och storyn kretsar kring honom. Detta är problematiskt då han är en man helt utan samvete som drivs av blodtörst och pengabegär och som bokstavligen går över lik för att få det han vill ha. Samtidigt, som Verhoeven själv sa då det begav sig, så var medeltiden en brutal tid och plats att leva under. Vill man ha lite våld och naket på ögat funkar denna film helt klart även om en vanlig Tarantinoruller är tusen gånger våldsammare idag.
/Surskägget

The Hobbit: The Battle of Five Armies

@@@@
Hehehe Vrångmannen hatar ju Hobbitfilmerna med en passion jag inte sett sedan jag själv hatade No Country For Old Men. Men han har ju fel. Visst är vi inte lika impade som när Ringentrilogin slog ner som en atombomb på bio och femmorna haglade som batongslagen över Rodney King. Visst är det närmast filmiskt självmord att göra tre två-och-en-halvtimmes-filmer av en bok på 160 sidor när Ringentrilogin hade närmare 1 000 sidor att sno av. Meeeeen Peter Jackson slänger ju in strider och fighter på 45-60 minuter som i boken beskrivs på två meningar så det jämnar liksom ut sig ändå. Dessutom hade han den goda smaken att faktiskt lägga till en hel del scener (framförallt i de förlängda versionerna) som inte finns i boken men som knyter an snyggt till Ringentrilogin så att man nu kan se Hobbit 1-3 och sedan Ringen 1-3 och få två trilogier som hänger ihop. Denna recension är för övrigt baserad på den förlängda versionen av filmen, så vet ni det. Trean tar vid exakt där tvåan slutar med Smaugs anfall på den lilla sömniga flodstaden. När draken väl är dräpt tar vi en liten andningspaus där dvärgkungen får storhetsvansinne innan slakten kan börja på allvar när tre arméer dyker upp utanför Smaugs gamla grotta. Jävlar i helvete vad Jackson öser på! Jag vidhåller att slaget i Sagan om Konungens Återkomst är fetare och ballare trots att den snart har 15 år på nacken, men det här kommer inte långt ifrån. Tjong och tjoff mest hela tiden, precis som vi vill ha det. Att återbesöka Tolkiens värld gestaltad genom Jackson filmlins är alltid en skön upplevelse och så även här. Jag ser  nu fram emot en helg när man sätter sig och bränner igenom alla sex rullarna på raken, givetvis de förlängda versionerna.
/Surskägget

Sicario

@@@@
Vrångmannen tog i så att han sprack när han recenserade den här för ett tag sedan. Så bra som en femma är detta inte. Jag är till och med rätt tveksam till min betygsfyra och ger den enbart för att Benicio del Toro är så sjukligt jävla bra (som alltid ska tilläggas) att hans närvaro i bild gör att filmen åker upp ett helt betygssnäpp. För om vi ska vara ärliga är handlingen och filmen i sig inget speciellt. Faktum är att vi har sett det förr. Traffic t ex berättar i stort sett samma historia men ljusår bättre. Det känns som att regissören Denis Villeneuve fick ett manus på 80 minuter i händerna och drog ut på det till 120 minuter. Det är mycket, mycket dödtid här. Vi snackar en scen där man åker bil i 20 minuter. Seriöst. Vi sitter i en bil. I 20 minuter. Inte speciellt spännande eller häftigt alls faktiskt. Det finns ett par sådana scener. Det draaaaaaas ut och slutar aldrig. Räddningen heter del Toro och även Josh Brolin gör en kanonroll. Emily Blunt i huvudrollen har det pratats mycket om. Hennes roll och karaktär är dock väldigt blek. Hon slängs in helt ovetandes i situation efter situation som sedan någon annan reder ut. För att vara en huvudroll är hennes karaktär sjukligt passiv (ungefär som Arthur Dent i En Liftares Guide Till Galaxen). Saker och ting händer runt karaktären som mest bara glider runt och inte skapar eller åstadkommer något eget överhuvudtaget. Det är sjukt synd att manusförfattaren inte satsade lite mer krut på att skapa en mer intressant karaktär. Blunt gör vad hon kan med rollen, men rollen i sig lämnar föga utrymme att glänsa i. del Toro och Brolin fick de köttiga karaktärerna, Blunt åkte på en blek kopia. Ju mer jag tänker på det, desto mer är detta en betygstrea. Så nu blev det det. Med ett plus för del Toro.
@@@+
/Surskägget

En Gång i Phuket

@@@
Som vanligt är jag sjukt skeptisk mot allt som heter "svensk film" och undviker oftast allt från Sverige som pesten. Men då och då går även Fantomen utklädd till vanlig man på stadens gator och så brukar även jag med jämna mellanrum spana in nån svensk film då och då. Är det nåt vi ändå kan hyfsat bra så är det komedier. Peter Magnusson har faktiskt gått från klarhet till klarhet och jag tycker att han även lyckas bra här. Han spelar Sven, en kille trött på livet här i Sverige. Så han packar det lilla han har och drar till Thailand för att skriva en livsavgörande roman. Istället krökar han mest och hänger med söta norskan Gitte (Jenny Skavlan) som givetvis är lika fri i själen som Sven är instängd och inrutad. Men ingen romantisk komedi skulle vara perfekt utan ett triangeldrama så in kommer Anja (Susanne Thorson) som är på semester i Thailand och precis dumpat sin pojkvän. Sven slits nu mellan två vackra kvinnor som på olika sätt uppfyller och lockar fram både det bästa och sämsta i honom. Ni som inte kan lista ut vem av tjejerna han till slut blir ihop med har förmodligen aldrig sett en film i ert liv. Lite lagom smårolig matinéunderhållning.
/Surskägget

Pitch Perfect 2

@@@@
Ettan var en riktigt charmig liten pärla om ett ämne så osannolikt att i alla fall jag aldrig trodde att jag skulle orka ta mig igenom ens fem minuter. Á capella. Låter det sexigt? Inte speciellt. Oftast framkallar det smärre kräkbesvär faktiskt bara jag tänker på fenomenet. Men lo and behold Pitch Perfect lyckades göra ämnet inte bara underhållande utan jävligt kul och intressant också. Tvåan följer samma karaktärer och det är samma grundstory (á capellakör tävlar mot andra á capellakörer för att vinna mästerskap mot alla odds) men där ettan var lite sockersöt och mysig i sin humor har man helt tappat alla begrepp i tvåan och dundrar på som om detta vore SNL på crack! HAHAHAHA! Elizabeth Banks som vi mest känner som skådis/komedienne har fått ta över registolen på denna uppföljare och det märks att det är hon som styrt in skutan i humorgrumliga vatten. Hehehehe! Den här typen av humor förväntar man sig i en Will Ferrellrulle och det är så jäkla friskt och fräscht att få se den i en "mainstreamfilm" som detta ändå ska vara. Mer sånt. Trean är tydligen redan på väg med Banks tillbaka i registolen och jag längtar redan.
/Surskägget

Last Vegas

@@@
Gammal är äldst och när man samlar ihop Douglas, Kline, Freeman och De Niro räcker det med efternamn för att man ska veta exakt vilka fyra skådisar vi snackar om. De fyra är gamla barndomsvänner från New York som alla hamnat i olika ställen med olika livsöden men ändå hållit kontakten genom åren. Douglas har nu hittat en ny flamma ung nog att vara hans barnbarn och ska gifta sig. För att fira detta och för att pika honom riktigt rejält att han håller på och begå barnarov bestämmer sig gubbarna för att slå till med en svensexa i Las Vegas. Allt är dock inte frid och fröjd då De Niro hatar Douglas sedan Douglas vägrat komma på De Niros frus begravning. Så Kline och Freeman gör det enda rätta och lurar med De Niro. Let the games begin! Det här är en dussinrulle och vi har sett det tusen gånger. Meeeeeeen med fyra så kompetenta och charmiga gubbar går det inte att värja sig. Det är lite för roligt och lite för mycket feelgood för att jag ska ha hjärta att ge ett lägre betyg, tvärtom vill jag egentligen ge ett högre (vilket den dock inte är värd). Som sagt, by the book, mall 1A och allt det där. Men charmen. CHARMEN!
/Surskägget

Green Street Hooligans

@@@
En film om brittiska fotbollshuliganer med Elijah "Frodo" Wood i huvudrollen? Att säga att jag var skeptisk kan vara årtiondets understatement. Och nej. Det går inte att köpa honom som tuff och ball. Hur mycket slagsmål han än är med i och hur mycket blåtiror de än sminkar på honom. Frodo skulle inte överlevt fem minuter bland de galna britterna. Inte fem minuter. Därmed inte sagt att filmen inte är bra. För det är den. Man kan säkert dividera fram och tillbaka om exakt om hur realistisk den är och hur väl man lyckats fånga världen bland fotbollsfirmorna med alla deras kodord, klädkoder och livsstil. Förmodligen har man misslyckats en hel del. För oss som inte är insatta i den världen överhuvudtaget upplevs det hela som väl undersökt och trovärdigt. Förutom Frodo dårå. Han spelar en jänkare som åker till London för att hänga med sin syrra som gift sig med en britt. Mer eller mindre direkt blir han bästa polare med syrrans mans bror som bara råkar vara ledare för en firma (spelad av Charlie Hunnam som ni känner och älskar som Jax Teller från Son of Anarchy). Ett par käftsmällar senare rusar Frodo runt och slåss som om han aldrig gjort annat. Och vi köper det fortfarande inte. Men Hunnam funkar. Allt som allt en helt klart godkänd film som är värd en titt.
/Surskägget

Hot Tub Time Machine 2

@@
Ettan är ren och skär filmmagi och en av de roligare komedierna från senare år. Idén är lite dum som den är briljant med ett gäng polare som åker tillbaka i tiden i en hot tub (hehehe) och får återuppleva ett par av sina tonårsdagar. En liten närmast indierulle som blev en megasuccé. Tyvärr bestämde man sig för en uppföljare. John Cusack hoppade genast av och därmed saknar tvåan hans karaktärs patos som utgjorde en stor del av charmen i ettan. Men det största problemet här är inte att Cusack saknas. Det är att man krånglar till det för mycket och istället för en skön tonårskomedi blir det ett mordmysterium. I framtiden. Ja, för nu kan killarna åka fram i tiden istället för bak. Ett givet val för hur kul vore det att göra exakt samma film en gång till? Samtidigt är det också det som bidrar till att filmen inte lyfter. Charmen och glimten i ögat från första filmen är bortblåst och kvar har vi väldigt mycket transportsträcka och ett par halvschyssta garv. Se hellre om den fantastiska ettan och skippa den här.
/Surskägget

@
Håller med men tycker den är ännu sämre.
/Vrångmannen

Sinister 2

@
Dyrare, fulare och tråkigare. Höll ju inte direkt andan när den här uppföljaren påannonserades. En enda lång gäspning till skräckis. Ugh.
/Vrångmannen

Unfinished Business

@@@@
HAHAHAHAHA Vince Vaughn! Kungen! KUUUUNGEEEEN! Här tillsammans med Tom Wilkinson och Dave Franco. De är tre säljare som är nere på dekis. Deras bolag går knappt runt och de behöver desperat den där stora affären bara för att komma ut på topp igen. Den Stora Affären leder dem till Europa och närmare bestämt Berlin där givetvis alla möjliga knäppa sex- och fetischklubbar/personer/museér väntar. Släng in James Marsden som den mest dryga konkurrent du sett på film nånsin och du har ett kanonupplägg för herr Vaughn att dansa runt med sin patenterade humor kring. För ja, precis som i Delivery Man för ett par dagar sedan, spelar Vaughn sig själv som alltid. Lite lagom butter och bitter men med stor portion hjärta och en förmåga att alltid vilja försöka hjälpa alla sina medmänniskor och hitta fördelar där alla andra bara ser brister. Wilkinson får kanske inte så mycket utrymme men Franco tar helt klart för sig och bjussar på några av de allra största garven. En film man ska se efter ett par pilsner då den bara tjänar på det.
/Surskägget

@@
Småkul här och där. Vince Vaughn gillar vi. Flopp på bio. Inget nytt under solen. Söndagsrulle.
/Vrångmannen

Ex Machina

@@@@
Alex Garland blev först superhyllad för sin roman The Beach som sedermera blev en sådär film med Leo Di Caprio. Sedan skrev han manus till helt ok 28 Dagar Senare som hyllades för mycket, men som absolut var bra. Sen kom en riktigt intressant film, Sunshine, med manus av Garland som visade att här fanns det verkligen prov på nåt mer än bara din gamla vanliga sci-fithriller. Och när han nu får regissera för första gången (givetvis med eget manus) visar han att det kanske är det här han skulle gjort hela tiden. Med skicklig hand styr han det lilla kammardramat med iskall precision. Karaktärerna är intressanta. Dialogen känns fräsch. Och frågorna som ställs och lyfts är av den typen som: "vad är egentligen meningen med livet?" och "vad är egentligen intelligens?". Tunga ämnen i vad som och grund och botten är en sci-fithriller. Detta är en film som tungt vilar på skådisarna då det är helt och hållet karaktärsdrivet. Och de tre skådisarna i huvudrollerna, Domhnall Gleeson (hittills kanske mest känd för att ha varit med sista Harry Potterfilmen), Oscar Isaac (numer superkändis från Star Wars: The Force Awakens) och allas vår Alicia Vikander är alla tre underbart bra. Jag vill säga att Vikander snor filmen, men det kanske bara är mitt patriotiska svenska hjärta som talar då både Gleeson och Isaac faktiskt också är väldigt, väldigt bra. Hursomhelst en klart annorlunda film med både hjärta och hjärna som också innehåller en del samhällskritik. Bravo!
/Surskägget

Tim and Eric's Billion Dollar Movie

@@@@
Hahahahahaha! Nejnejnej. Det här är en vääääääääääldigt, väääääääääldigt knepig film. Antingen älska eller hata. Tim & Eric är "kända" från teve/internet och har här försökt att på nåt sätt översätta sin knäppa och vääääääääääldigt udda sketchhumor till långfilmsformat. Och jag älskar det. Samtidigt har jag full förståelse för att en del, en hel del till och med, kommer att hata det här. Inte förstå det roliga. Tycka att Tim & Eric borde släpas ut på närmaste torg och skjutas i direktsändning. För det här är humor som gnuggar en åt alla håll och kanter utom medhårs. Vilket humor måste vara ibland. Dessutom dyker storheter som Will Ferrell, Will Forte, Robert Loggia, Jeff Goldblum, Ray Wise, Zach Galifianakis och John C. Reilly upp i mer eller mindre stora biroller och river stället. Hahahahaha! Arnetts karaktär kan vara det knäppaste jag sett på film tills jag såg Reillys karaktär som är HELT BANANAS!!!! HAHAHAHAHA! Handlingen går inte ens att berätta. Det här måste ses.
/Surskägget
Vrångmannen tyckte typ likadant.

Delivery Man

@@@
Hahahaha Vince Vaughn spelar sig själv som vanligt och kommer undan med det som vanligt. Det är "mannen-på-gatan" som är lite lagom cynisk och trött på världen men som fortfarande har världens största hjärta innanför den lite ruffiga ytan. Vi har sett Vaughn göra det här forever vid det här laget och för det här Surskäggets skull behöver han inte ändra på receptet. Jag garvar och gillar vad jag ser även om jag sett det förr pga Vaughns charm. Där andra inte skulle komma undan med att reprisera samma sak in absurdum köper jag det bara för att jag älskar Vaughn så mycket. Grundkonceptet i denna film är annars att han i sin ungdom var spermadonator. Många gånger. Så många gånger att han har ett hundratal kids därute. Allt är frid och fröjd tills det sipprar fram att så pass många har samma "pappa" och därför börjar leta efter honom. Hahahaha! Ni hör ju. Det här är givetvis bäddat för mängder av patenterade Vaughnscener där han kan spela ut hela sitt register samtidigt som han tittar på oss med de där hundögonen. Fan, snart blir det en fyra!
/Surskägget

@@
Småkul här och där. Vince Vaughn gillar vi. Flopp på bio. Inget nytt under solen. Söndagsrulle.
/Vrångmannen

Marley and Me

@@
Owen Wilson, Jennifer Aniston och en hund. Baserad på en Floridajournalists krönikor om sin hund. Gäsp.
/Surskägget
PS. Hunden dör i slutet. Så slapp ni se den.

Tooth Fairy

@@@
Hahahaha Dwayne Johnson a k a The Rock har ju allt en bra actionstjärna ska ha. Han har utstrålningen, musklerna, utseendet och tillräckligt med skådistalang för att vara intressant även i roller där det inte sprängs ett hus var tredje sekund. Det här är en familjekomedi och ja The Rock funkar här också. Kidsen garvar åt honom i rosa ballerinakjol och han bjussar på sig mest hela tiden. I korthet går det ut på att han blir utvald att vara tandfé ett par veckor som straff för att han får barn att sluta tro på tandféer och andra magiska varelser. Givetvis blir det stor kalabalik när en stor, tuff snubbe ska vara tandfé. Stephen Merchant kliver in som den roliga sidekicken som ska lära upp The Rock att bli tandfé och kemin mellan dem är klockren. Det här har vi sett tusen gånger förr och det är inget nytt under solen. Men med The Rocks charm och Merchants humor är det helt klart sevärt.
/Surskägget

Focus

@@@
Will Smith har inte gjort nåt sådär jätteupphetsande på bra länge. Men in Blacktrilogin är sådär överlag, I Am Legend något av ett sömnpiller, Hitch en okej romcom, Jakten på Lycka ett okej drama, After Earth katastrofusel sci-fi, och I, Robot rätt trist sci-fi. Det bästa på 2000-talet måste vara Hancock och det mycket tack vare Peter Bergs regi och Charlize Theron. Därmed låg förväntningarna på Focus på minusgrader. Tack och lov är den betydligt bättre och mer sevärd än allt på listan (förutom Hancock). Därmed inte sagt att det är en briljant film på något sätt. Det är en helt okej dramarulle där vi får kliva in i de professionella bedragarnas värld. Sol-och-vårarna. Smith är gammal och erfaren i branschen och tar sig an nykomlingen Margot Robbie som desperat vill lära sig allt hon kan för att försörja sig på brottets bana. Givetvis utvecklas kärlek mellan Smith och Robbie och lika givetvis blir Robbie blåst av Smith. Spola fram ett par år och de möts igen fast på varsin sida av en blåsning. Filmen är intressant större delen av tiden, vi får en bra inblick i sol-och-vårarens knep och knåp och kemin mellan Smith och Robbie är bra. Dock har filmen en tendens att låta vissa scener mala på för länge. Lite snabbare flyt i handlingen hade inte skadat. En charmig bagatell man lätt glömmer när eftertexterna rullar men som underhöll hela vägen dit.
/Surskägget

Aloha

@@@
Cameron Crowe är en regissör vars filmer jag alltid kommer att se bara för att han har spottat ur sig två av mina absoluta favoriter, Jerry Maguire och Almost Famous, och i och med dessa mästerverk förlåter jag honom allt. Sedan att han inte gjort nåt sådär jättelysande på ett bra tag (Vanilla Sky var okej. Elizabethtown rakt av dålig och We Bought A Zoo rätt blek) spelar ingen roll. Ser jag "a film by Cameron Crowe" på en affisch blir jag alltid intresserad och hoppas att han kan hitta rätt igen. Tyvärr är inte Aloha den filmen. Bradley Cooper är en före detta soldat med rymden som specialitet som hamnat i dålig dager efter att ha klantat sig i strid i Afghanistan. Han får nu en ny chans av multimiljonären som sponsrade honom i hans tidiga karriär (spelad av Bill Murray). Därmed skeppas Cooper till Hawaii för att se till att hawaiianerna går med på att en bit av deras land får agera uppskjutningsplats för en ny satellit. Cooper har tidigare bott på Hawaii och har en hel del kontakter där. Han har även sin gamla flickvän Rachel McAdams på ön som bor där med nye pojkvännen John Krasinski. För att hålla lite koll på Cooper blir han tilldelad en ung och energisk pilot som ska se till att han sköter sig (Emma Stone). Som vanligt i Crowes filmer är det i grund och botten en romcom vi får serverad dock berättad lite mer spännande än din vanliga Hanks/Ryan-variant. Det som dock funkade så bra i Maguire och Famous får vi inte mycket av här. Visst är karaktärerna mer intressant skrivna än i vanliga romcoms och visst är det lite turer vi inte brukar få se men i det stora hela är det ganska bortglömt när eftertexterna rullar. Magin saknas. Då hjälper det inte att Murray är fantastisk i sin biroll och att Stones energi är extremt smittsam och positiv.
/Surskägget

Bullets Over Broadway

@@@
Woody Allen gör en Birdman långt innan Birdman och bjuder in oss bakom kulisserna på en teateruppsättning. Givetvis är dialogen rapp och bitsk precis som den ska vara i en Allenfilm och det händer att vissa scener blir närmast kaotiska när alla ska prata i mun på varandra. Här är det John Cusack som axlar rollen som Woody Allen (Allen själv regisserar enbart och är inte med själv, men som vanligt har han alltid skrivit in sig själv i manuset) d v s en lätt neurotisk och osäker författare som försöker få sin pjäs uppsatt. Och det får han när maffian blir inblandad. Problemet är att maffiabossen kräver att frugan ska ha en av rollern och hon är förstås sämst som skådis (men spelas briljant av Jennifer Tilly som är lysande i rollen hahahaha). För att säkra att Cusack inte ger Tilly sparken sätter maffiabossen en av sina bästa män på att övervaka repetitionerna. Den rollen spelas av Chazz Palminteri och det är han som snor hela filmen. Alla hans scener är fantastiska och han levererar sin kanske livs roll här. När jag såg den på bio när den kom var jag superlyrisk och gav den en fyra. Nu när jag såg om den är den fortfarande kul och underhållande men når inte upp till det höga betyget. En stabil Allen, mer än så är det inte.
/Surskägget

Ant-Man

@@@
Såna förväntningar jag hade. Visst, det är kanske inte Marvels mest spännande hjälte, men vi vet ju vilket ös och vilket action vi kan förvänta oss av Marvels coola superhjältefilmer. Och kanske var det jag som hade en dålig dag eller så var förväntningarna för högt satta för det här flög inte alls till samma nivåer jag lärt mig att Marvel håller. Dåligt är det inte. Absolut inte. Men lysande är det inte heller. En helt okej actionrulle som saknar de stora actionscenerna vi vill ha när superhjältar är i farten. Paul Rudd är absolut helt rätt i rollen, det fanns det ju en viss tvekan om när man först hörde talas om det. Rudd lägger in en del av sin patenterade humor utan att det för den sakens skull tar över och gör filmen till en komedi. Vi vet ju dessutom att humor är en stor del av Marvelfilmerna (och ingen gör det väl så briljant som Robert Downey Jr som Iron Man). Visst är det också kul för alla inbitna Marvelfans att Michael Douglas kliver in och spelar rollen som den förste Ant-Man som vi känner till från serietidningarna. Det räcker dock inte. Skurken är relativt lam och jag saknar de riktigt stora actionsekvenserna. Nja, det här blir godkänt på sin höjd. Tillbaka till ritbordet och gör lite mer av denna karaktär.
/Surskägget

@@@@
ARGA Saijonmaa over there! Surskägget, du hade en dålig dag OCH dina förväntningar var skyhöga (på myrmannen?!). Kom igeeen! Rom-di-dom-dom-dom-dom! Busigt, fartfyllt actionskoj utan krusiduller. Ant-Man kanske inte ligger i toppskiktet av Marvels bästa men är helt klart värd betyget. Vi välkomnar Paul Rudd och company tillbaka för en uppföljare. Så det så!
/Vrångmannen

The Purge

@@@
USA i en nära framtid. En ny regeringsform har tagit över och för att hålla invånarna i schack har man infört en natt varje år när man får göra vad man vill, knarka, döda, våldta, bränna och plundra utan att bli straffad på nåt sätt. Resten av året håller sig folk på mattan för att de vet att de en gång per år kommer undan med mord. Exakt varför folk håller sig på mattan resten av året framgår aldrig riktigt och är också den riktigt svaga länken i en annars genomtänkt och välskriven film. Ethan Hawke säljer larm och är därmed rik då alla vill ha de bästa skydd och larm som finns att tillgå för att slippa bli mördade och våldtagna under The Purgenatten. Hawke och hans familj låser in sig när det är dags och förväntar sig att stilla sitta hemma väl skyddade när allt brakar lös utanför. Nu blir det inte riktigt så lugnt som de hade förväntat sig givetvis för annars hade vi inte fått en spännande film. Bra och lite annorlunda thriller (lanseras som skräckis men jag tycker att den inte kvalar in i den genren då man aldrig är rädd) med en stabil Hawke i huvudrollen och en bra Lena Headey som mamman i familjen.
/Surskägget

@@@
Helt klart en annorlunda och spännande home invasion-rulle med bra skådisar.
/Vrångmannen

Wild Target

@@@
Brittisk gangsterkomedi. Här är det Bill Nighy som är en åldrar lönnmördare som anses vara bäst i världen. Hans far var lönnmördare och hans far innan honom så Nighy kommer från ett långt respekterat led av folk som dödar folk för pengar. Framförallt är det ingen som vet hur Nighy ser ut och det är precis så han vill ha det. Snabbt in, döda och lika snabbt ut innan nån ens hinner fatta vad som hänt. Nackdelen är förstås att han inte har några som helst vänner och att han därmed är lite klumpig socialt. Emily "jag är sötast vadårå" Blunt är tuffa bruden som glider runt och snor lite här och snor lite där för att hanka sig fram i livet. När Blunt lurar en miljonär på en dyr tavla får hon ett pris på sitt huvud. Meeeeeen Nighy kan inte förmå sig att döda henne så han tar sig an henne istället. Därmed skickas lönnmördare nummer två ut på jakt efter henne och Nighy (spelad av Martin Freeman). Det bjussas på rätt så många garv genomgående och både Nighy och Blunt gör bra roller. Däremot är det en hel del transportsträckor och det faktum att superunga Blunt skulle falla för supergamla Nighy känns inte helt rimligt eller fräscht.
/Surskägget

Steve Jobs

@@
Danny Boyle har tagit sig an ett manus av Aaron Sorkin om datajätten Steve Jobs, med Michael Fassbender och Kate Winslet i huvudrollerna. Det som börjar rätt bra blir nästan outhärdligt. Efter två timmar är man alldeles grötmätt i öronen av allt kacklande. Filmen är uppbyggd lite som en pjäs med några nyckelscener backstage innan Jobs (Fassbender) ska hålla sina produktpresentationer (1984-1998). Sorkin som ofta är en hejare på rapp dialog skriver här omkull sig alldeles. Bra skådisar. Danny Boyle gör ett snyggt, om en för honom lite stelt, hantverk av det snackiga manuset. Vi får tyvärr inte den schyssta biografin vi hade hoppats på utan en ganska konstig rulle som lyser till ibland. Att hyllningarna står som spön i backen för Steve Jobs (one of the movies...) är tämligen ofattbart. Nu har jag fått ont i huvudet.
/Vrångmannen

Fighting

@@@@
Channing Tatum och regissören Dito Montiel har jobbat ihop i lysande A Guide To Recognizing Your Saints och rätt usla Son Of No One. Tack och lov är detta tredje samarbete också riktigt bra. Tatum är gatugrabben som försöker tjäna ihop lite slantar varje dag genom diverse fuffens. En dag stöter han ihop med Terrence Howard som kan allt som behöver kunnas för att göra sig en hacka på nån annans bekostnad. När Howard inser att Tatum både kan ta och ge en smäll värvar han honom till ett nätverk av olagliga slagsmål där rika människor satsar stora summor pengar på fighterna. Tatum vinner match efter match och pengarna börjar rasa in. Samtidigt börjar det gnissla i maskineriet mellan Tatum och Howard. Det här är en karaktärsdriven film där både Tatum men framförallt Howard får lysa som skådisar (ja alla ni som tycker Tatum är en dum actionhjälte, snubben kan mer än så när han vill och behöver). Montiel har lyckats med både manus och regi och även om filmen i sig kanske inte är nåt speciellt (vi har trots allt sett allt förr) så gör karaktärerna att filmen växer ett snäpp.
/Surskägget

Flugan

@@@
Hahahaha David Cronenberg älskar ju att slänga in lite halväckliga specialeffekter för att chocka publiken. På den fronten är det intet nytt när han gjorde en nyinspelning på gamla b-skräckisen med Vincent Price. Här är det Jeff Goldblum som axlar Prices roll som den galna vetenskapsmannen som via ett experiment som går åt helvete minst sagt förvandlas till fluga. Där tar dock likheterna mellan filmerna slut. För där Price får ett flughuvud med människokropp börjar Goldblum sakta men säkert förvandlas helt och hållet till en enda stor jättefluga. Hahahaha! Specialeffekterna som chockade och äcklade folk på 80-talet är knappt en axelryckning idag och den mekaniska flugan i slutet av filmen är chockerande usel och lockar mest till skratt mer än till skräck. Men visst, jag minns att jag såg filmen då det begav sig och då kändes det mer skrämmande och top notch än nu. Goldblum är alltid bra och så även här. Faktiskt riktigt kul att se honom i en såpass udda roll för hans del, och givetvis lyckas han väldigt bra med att förmedla både geni och galenskap. Det är också mycket tack vare honom filmen fortfarande är sevärd för specialeffekterna är det inte.
/Surskägget

@@@@
Skräckfilmsklassiker (mer så än originalet!). Såg den på bio när den hade premiär och var så uppspelt som bara en femtonåring kan bli, typ. Eftersom jag inte sett den på säkert tjugo år så ger jag den en glasklar fyra. Det plus att man kan aldrig ändra sig om en film någonsin. Det vet väl alla? En fyra är alltid en fyra i hela hela världen, stjärnstopp allting stopp!
/Vrångmannen

Driving Miss Daisy

@@@
Superhyllades när den kom, det regnade Oscars över den och Morgan Freeman får väl anses ha fått sitt riktigt stora genombrott med den här trots mängder av år i branschen. Jag har faktiskt aldrig sett den förrän precis nu nyligen och blev inte speciellt impad. Visst är det en helt okej dramarulle om en udda vänskap som sakta spirar mellan snofsiga miss Daisy (Jessica Tandy) och hennes chaufför (Freeman). Men att den skulle vara värd en massa Oscars och pratas om som om den ligger topp-10-bästa-filmerna-ever är helt absurt. Freeman är bra, Tandy är bra och Dan Aykroyd i biroll som Tandys son är också bra. Manuset haltar lite på sina ställen och ibland märker man att man tittar på klockan och undrar när det börjar bli dags för eftertexterna.
/Surskägget


@@@
Hear hear. En rätt fin film som samtidigt är lite småtråkig.
/Vrångmannen

Blood Ties

@@@
Släng in en bunt duktiga skådisar (Clive Owen, Billy Crudup, Mila Kunis, Marion Cotillard, Zoe Saldana, James Caan, Noah Emerich, Lili Taylor) i en dramathriller om två bröder på varsin sida lagen och du har ett ganska bra recept på en spännande och sevärd film. Låt allt utspela sig på 70-talet och du får direkt en naturlig koppling till 70-talsrullar med vardagsrealism som t ex The French Connection. Blood Ties har allt det här och levererar absolut men inte hela vägen. Ibland är det svårt att sätta fingret på exakt vad det är som gör att en film inte kryper upp på en fyra trots att det egentligen inte finns några direkta fel med den. Owen och Crudup är bägge bra och övertygande som de rivaliserande bröderna som har lite olika syn på saker och ting när det kommer till lag och ordning. Cotillard är också väldigt övertygande som tjackhora och ger en i övrigt ganska klichéfylld karaktär lite liv och hjärta.
/Surskägget

Pompeii

@@@
Okej, den här hade jag verkligen inga som helst förhoppningar på. Katastroffilm med en av snubbarna från Games of Thrones i huvudrollen kändes lite sådär halv-b om jag ska vara ärlig. Trots det, eller kanske på grund av det, så överraskade filmen positivt. Det är betydligt mer Gladiator än Volcano över den och Kit Harington (snubben från GoT dårå) funkar faktiskt bättre än väntat i huvudrollen och blir uppbackad av Carrie-Anne Moss, Emily Browning, Jared Harris och Kiefer Sutherland i bra biroller. Att vulkanen till slut exploderar och begraver hela staden i lava skadar förstås inte heller, men när det väl sker har vi lärt känna karaktärerna och fått en hyfsat bra inblick i romarrikets många krångliga snåriga politiska vägar. Och som grädde på moset får vi en riktigt cool actionscen från gladiatorarenan. Inte på långa vägar det bästa jag sett i mitt liv och den lär försvinna ur minnesbanken relativt fort, men en helt okej actionrulle som bjussar och underhåller.
/Surskägget

The Revenant

@@@@@
Ända sedan jag såg den briljanta och pulshöjande trailern så har förväntningarna varit skyhöga på det här äventyrsdramat. Leonardo Di Caprio! Tom Hardy! Regissören till fjolårets Oscarsvinnare Birdman, Alejandro González Iñárritu (prova att säga det namnet tre gånger fort)! Baserad (löst) på verkliga händelser så utspelar sig The Revenant i 1820-talets Amerika. Vi följer en grupp pälsjägare, långt ute i den skrämmande och vackra vildmarken, som blir utsatt för ett bakhåll av urinvånarna som (med all rätt) känner sig hotade av dessa vita tjuvar som klampat in på deras territorium för att plundra, hota och skörda. Vad som följer är en actionscen (if you will) som inte liknar någonting jag någonsin har sett på film med mina egna ögon. Makalöst! Redan i början förstår jag att The Revenant kommer att vara någonting alldeles extra. Vi bjussas på tillika vildmarksäventyr som våldsamt hämnddrama som ett poetiskt konstverk. Fotot och miljöerna är ren och skär filmmagi. Den här filmen borde vara perfekt att se i IMAX-formatet (tyvärr gjorde jag inte det). The Revenant är aldrig tråkig, ofta höjs pulsen rejält då filmen rent ut sagt är skitspännande, samtidigt som det vilar en slags andlig och sorgsen stämning över den. Skådespelarprestationerna är på absolut topp, i synnerhet Tom Hardy som än en gång visar var skåpet ska stå. Musiken är också helt perfekt, etc etc... Fuck it. Se filmjäveln. Det blir inte bättre än såhär i år. Det är omöjligt. Jag behöver nog inte vara speciellt våghalsig när jag sticker ut hakan och säger att The Revenant plockar hem de allra flesta priser igen på årets Oscarsgala. Annars jävlar.
/Vrångmannen

Dom Hemingway

@@@@
HAHAHAHAHA SLUUUUTAAAAA!!!! Såhär rolig får man fan inte vara. Jude Law är Dom, en smågangster som suttit ett gäng år på kåken utan att avslöja vem chefen för ligan är. Nu när han kommer ut ska ha få sin belöning för att han höll käft och det är ett gäng miljoner. Meeeeeeen självklart är Dom så jävla pantad så att det mesta går åt helvete för honom. Klassisk brittisk gangsterfilm har blandats med klassisk brittisk humor och resultatet är makalöst bra. Och just när man tror sig veta var filmen ska ta vägen gör den en sväng åt helt fel håll och allt rasar samman igen för Dom. Hahahaha! Law är otrolig som Dom. Roligast ena stunden och farligast nästa. Han ÄR en psykopat, det är för bra gjort, det går fan inte att skådespela, man måste vara så knäpp på riktigt. Den här rollen borde man kastat Oscarsstatyetter på Law för, men han blev ju inte ens nominerad sjukt nog. Se till att få tag på den här lilla pärlan och se den och se om den. Det är sällan man blir såhär pass bra underhållen.
/Surskägget

@@@
Inte fullt så toppen som Surskägget påstår, men helt klart en lite annorlunda, skuvad och underhållande gangsterrulle med sköna karaktärer och en makalöst bra Jude Law. Kalas för stunden, men sen borta. Boff bara.
/Vrångmannen

The Ridiculous 6

@@
Sandler. Sandler. Sandler. Du har gått från jätterolig till rolig till halvt ok under din karriär som gycklare på bioduken. De sista 5-6-7 åren har du börjat tappa rejält gamle man och det är nog dags för en rejäl skärpning. Det här förvirrade hastverket till westernkomedi, som producerats exklusivt för Netflix, är lite småskoj som bäst och sämst som sämst. Nu råkar jag vara väldigt lättroad när det kommer till det dummaste du kan se i filmväg och The Ridiculous 6 är skitdum hela tiden. Ibland med flit, men lika ofta inte. Adam Sandler har lyckats få ihop en hel drös av gamla sköna komiker och skådisar i diverse roller (orkar inte ens lista upp hälften) och man märker att åtminstone det gänget har kul. Det hjälper föga då manuset är skrivit med färgkritor, regin sover och Sandler själv är den minst roliga av alla i hela filmen. Ingen vidare rulle egentligen alltså, men trots det så finns det faktiskt några stunder i The Ridiculous 6 som är barnsligt skitkul och då gnistrar det till. Sen håller inte filmen på långa vägar för TVÅ TIMMAR. Vad är det här? Sandler! Vad är det för fel på 82 minuter?!
/Vrångmannen

@@
Jag som kanske är det största Adam Sandlerfanet den här sidan Atlanten måste tyvärr hålla med i allt som Vrångmannen säger och ger med nöd och näppe denna rulle en tvåa. Idén är klockren, han har alla sina skådispolare med sig som vi vill se och alla karaktärer är som gjorda för att hamna i situationer som är roligast. Tyvärr pissas det mesta bort. Jag vill inte se John Turturro "uppfinna" baseball i en kvart. Vad är det här? Två timmar känns som fyra och inte på ett bra sätt. Klipp ner skiten till 82 minuter och du har en fyra direkt.
/Surskägget

Sisters

@@@@
HAHAHAHAHAHAHAA! Dessa dårar. Dessa genier. Tina Fey och Amy Poehler visar vart skåpet ska stå. De spelar systrar i 40-årsåldern, den ena en morsa till en tonåring tillika slarver (Fey) och den andra Miss ordning-på-torpet (Poehler). Deras föräldrar beslutar sig för att sälja barndomshuset och systrarna blir rasande. De bestämmer sig för att ha en fet fest a'la high school med alla gamla "vänner" och "bekanta". Och FEST blir det. Sluta riv hela stan hahahaha! Härligt galen rulle med sjukt många bra biroller. Maya Rudolph HAHAHAHA! John Cena HAHAHA! Rachel Dratch HAHAHA! Bobby Moynihan AAAAAAAAAAHAHAHAHA! Filmen börjar lite segt och småförvirrat för att snart övergå till skitkul. Paula Pell, som skrivit manuset och har varit sketchförfattare på SNL i många år, släpper inte taget i första...taget. Hahaha! Mer sånt här. Alltid jämt.
/Vrångmannen

Dubbel Trubbel (2x Ethan Hawke)

Predestination
@@@
Sci-fi/thriller med Ethan Hawke som en slags tidsresenärsagent i framtiden, som jagar en brottsling som alltid ligger steget före honom överallt. Det är snyggt, spännande och fler tvister än i en twistpåse (?). Inte så mycket bang for the buck kanske, utan istället smart och raffinerat i ett habilt (om än ibland lite segt) tempo. Till skillnad från vampyrpruttkudden Daybreakers så har regissörerna Bröderna Spierig gjort en riktigt hyfsad rulle med en som alltid bra Hawke.
/Vrångmannen

Regression
@@
Vad som skulle ha varit en ryslig skräckthriller om djävulssekter blir här en halv gäspning. Ethan Hawke (snut) och Emma Watson (sektoffer) gör bra ifrån sig och filmens grundidé är kittlande. Det är snyggt och regisserat med stadig hand av Alejandro Amenabár (The Others) men det lyfter aldrig riktigt tyvärr. Ett par gånger sket jag dock nästan på mig (djääävulen kooommeeer Surskägget... Hahaha!). Vi ser även svenske David Dencik i en hyfsat stor roll och han är skitbra. Sevärt kanske men Regression borde ha varit så mycket bättre utifrån förutsättningarna.
/Vrångmannen