Pariserhjulet

@
HAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHAAAAA! Svensk "thrilleraction" när den är som bäst/sämst. Den är som bäst för att den är så usel att allt blir roligt och därmed underhållande som fan. Den är sämst för att den helt enkelt suger så jävla hårt vad gäller dialog, klippning, spänning, handling, utförande, framförande och allt annat som kan vara dåligt med en film. Öppningsscenen säger allt tycker jag. Vi får se Jakob Eklund (i en tidig roll långt innan han blev Johan Falk med hela svenska folket i snygga Noll Tolerans) komma springande i slow motion i ett skitfult gult filter med dussintalet poliser komma gående bakom sig. Det är en cirka fem minuter lång scen utan klipp, utan spänning, utan dialog och dessutom skitful som sagt med det galna gula filtret (för att vi ska förstå att det är en drömsekvens). Öppnar man en film så tycker man att det bara borde bli bättre, men självklart blir det mest sämre. Det finns en hel del skumma grejer med den här filmen.
1) Claes Malmberg spelar finne och pratar ändå göteborska hela tiden.
2) Robert Gustafsson spelar tuff och hård snut vilket naturligtvis inte alls funkar för att Robert Gustafsson helt enkelt inte är vare sig a) tuff eller b) hård.
3) Jakob Eklund och Claes Malmberg delar på Helena Bergström i en av filmhistoriens märkligaste kärlekstrianglar.
Men det allra, allra skummaste med hela filmen är ändå att den vann en Guldbagge för bästa regi det året (1993). Om den här var det bästa i regiväg Sverige kunde skrapa ihop 1993 då måste det varit ett sjukt dåligt år.
/Surskägget