Cry-Baby

@@@
John Waters hade skapat ett rykte kring sig att göra filmer som inte var gjorde för den stora publiken (tänk hundbajsätande) när han efter relativa succén Hairspray ansågs lugnat ner sig tillräckligt för att få ett riktigt Hollywoodbolag i ryggen för satsningen Cry-Baby. Johnny Depp var hetare än het efter teveserien 21 Jump Street som han själv hatade och hoppade därför mer än villigt på att göra en film med Waters. Efter Cry-Baby var det tydligt att Depp var mer än ett snyggt ansikte i ännu en tonårsserie och filmer som Edward Scissorhands, Gilbert Grape och Ed Wood följde och med varje film säkerställde Depp sin plan att ta över världen. Cry-Baby är en glad musikal om Drapes (tuffa skinnjackeklädda coolingar) versus Squares (tråkiga politiskt korrekta nissar). Ja, upplägget är snott från Grease rakt av men med John Waters speciella persongalleri och udda stil. Det bjussas på massa schysst 50-talsmusik, lite dansnummer och Johnny Depp som hjärtekrossare. Bra grejer.
/Surskägget

@@@+
John Waters har ju helt klart en helt egen stil och för det applåderar vi honom. Jag har svårt för en del av hans filmer då de antingen kan vara lite väl "flambojta" (hahaha!) eller lite väl snuskiga. Cry Baby släpper ju en endaste tår då han är ledsen och myntade således uttrycket "man tear" (att män aldrig gråter utan bara släpper en enda tår). Det här är riktigt skoj med skev humor och sjuka karaktärer. Amy Locane är sötast som Depps kärleksintresse (vad gör hon nuförtiden?) och Iggy Pop visar vart skåpet ska stå som överspelande morbror. Har man läst Traci Lords självbiografi "Nattens Barn" så förstår man också hennes kärlek till John Waters som tog henne in i sin ensemblefamilj när det var på väg ut för henne i porrbranschen. Riktigt underhållande karamell, om man hajar humorn dvs.
/Vrångmannen