@@
Jag hade lite svårt att förhålla mig till den här filmen. Å ena sidan gillar jag storyn skarpt. För att vara en deckare har den en riktigt fet backstory och bjussar på intelligent skrivna karaktärer (om än något schabloniserade, men vad fan, det är ju en deckare trots allt) och ett lite annorlunda upplägg kring klassiska lösa-mordet-sätta-dit-seriemördaren-som-är-galnast. Å andra sidan känns den som en vanlig Wallander/Beckrulle på Fyran en söndagkväll. Med undantag för ett par scener är det verkligen svensk standardaction vi snackar om här. Det är synd. Historien förtjänar ett bättre öde. Hade inte läst boken innan, men köpte den och läste den och kan konstatera att historien kommer mer till rättvisa i den och att en del av de logiska luckorna löstes bättre i bokform (å andra sidan är väl det rätt väntat, den enda bok som är sämre än filmen är Fight Club). Noomi Rapace har fått sjukt mycket cred för den här rollen, men seriöst, hon blänger lite surt under lugg och har mycket kajal. That's it. Visst, det finns en scen där hon är riktigt bra, men en svala gör ingen sommar. Och som vanligt när det gäller svensk film är replikerna styltigare än en full snubbe på styltor. Men man vänjer sig efter en halvtimme ungefär. Nu kanske det låter som att jag tycker den är knäppusel, men närå, den är helt okej faktiskt. Om man gillar sin svenska standardaction 1A. Vrångmannen tyckte hyfsat likadant.
/Surskägget
måndag 14 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar