Den var nominerad för sex Oscars och tog hem tre för kostym, art direction och cinematography. Att det blev just de tre är rätt självklart. Filmen är skitsnygg, om det råder inga tvivel och det var mer än välförtjänta Oscarsstatyetter i dessa kategorier. Problemet är att jag som tittare ska bli impad inte bara av kläder och scenografi utan även av karaktärer och handling. Och även om jag förstår att handlingen ska beröra (ung flicka blir såld för att bli upplärd till geisha, finner äkta kärlek men kan inte få den mannen på grund av yrket) så är jag helt tom inombords. Med undantag för första halvtimmen när vi får följa den stackars lilla flickan som blir ryckt från sin familj och hamnar i geishahuset är det absolut ingenting i denna strålande vackra film som gör att jag bryr mig ett dugg. Det är mycket trånande blickar och suckar och tårar men det spelar liksom ingen roll. En del tycker förmodligen att det är såååå romantiskt att tråna såååå hårt efter varandra under såååå lång tid för att till sist få varandra, men i mina ögon har man precis sumpat 20 år av sina liv som kunde ha varit riktigt bra. Jaja. Filmen är väl ännu ett bevis för att regissören Rob Marshall (Chicago) är duktig på att göra snygga men trista filmer. Tyvärr är det han som ska göra nästa Pirates of the Caribbean...
/Surskägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar