80-talet: Del 2 - The Leading Ladies

Ni som följer våra recensioner här har säkert förstått vid det här laget att jag gillar mitt 80-tal. Många hävdar att 70-talet bjussade på de bästa rullarna och skriker upphetsat om Gudfadern, Stjärnornas Krig, Hajen, Apocalypse Now, Alien, Annie Hall, Taxi Driver, Chinatown, Halloween, Exorcisten, Dirty Harry och Gökboet för att nu nämna några titlar. Och visst, det här är jävligt bra rullar. Det är fan femmor hela bunten. Mästerverk. Klassiker. Superlativerna kan - och ska - hagla i timmar över dessa filmer. Meeeeeeeeen 80-talet bjussade ändå på så mycket mer. Visst, 70-talet gav oss blockbustern, men 80-talet förvaltade blockbustern och stöpte om den till BLOCKBUSTERN. Vi gick från haschdimmiga 70-talet till kokainsprudlande 80-talet, från utsvängda jeans till kläder i neonfärgernas alla nyanser, från långt slitet trasigt hår till uppsprayat tupperat självlysande hår, från hippie till Wall Street och vi gjorde det till ett soundtrack fyllt av Kenny Loggins glada, självsäkra hits! Highway to the Danger Zone! Där 70-talet var smutsigt, realistiskt och svårt var 80-talet neonglittrande, onelinerkäckt och actionspäckat. Ingen hjälte sköt längre ner en skurk utan att slänga ur sig en tuff och rolig replik i samma andetag. Och framförallt. 70-talet gav oss Meryl Streep, Diane Keaton, Faye Dunaway, Sally Field, Liza Minnelli, Sigourney Weaver och Sissy Spacek. Duktiga utan tvivel, meeeeen när man var ung tonåring ville man hellre ha följande charmanta damer på ögat...

Jamie Gertz

Snygg, sexig och smart. Jami Gertz var det perfekta paketet. Spelade alltid lite lagom sexig, men ändå tillgänglig och rar. Lost Boys är väl hennes största ögonblick i Hollywood och hon vann mängder med tonårshjärtan där, men låt oss inte glömma Solarbabies (än en gång mot Jason Patric) om ett gäng rebeller i en dystopisk framtida värld, Crossroads (mot allas vår Karate Kid Ralph Macchio) om en ung mans strävan att bli den främsta bluesgitarristen och naturligtvis även hennes lysande insats i tunga tonårsdramat Less Than Zero. När 80-talet gled över i 1990-talet och framåt har det mest blivit teve för hela slanten. Synd på en begåvad aktris som förtjänade ett större genombrott.

Lea Thompson

Okej, det kanske inte började så bra med Hajen 3D, men Lea lyckades snabbt plocka hem bättre roller som småstadstjej som vill mer mot en ung Tom Cruise i All the Right Moves, som tuff brud som slåss mot ryssarna i Red Dawn och mamma till Michael J. Fox i Tillbaka till Framtiden. Att hon följde upp supersuccén Tillbaka till Framtiden med Spacecamp och Howard the Duck, två filmer som är allmänt bespottade, är förstås lite skumt men vi får väl skylla på en dålig manager eller nåt åt det hållet (inte för att jag tycker Howard the Duck är så usel som alla säger, tvärtom gillar jag den som fan). Hon avslutade 80-talet med Some Kind of Wonderful mot Eric Stoltz och Casual Sex? mot The Dice Man och självklart uppföljarna till Tillbaka till Framtiden. På 90-talet blev det mer och mer b-rullar (Beverly Hillbillies? Kom igen!) innan det blev teve för hela slanten på senare tid. Jag minns henne mest för Cameron Crowes bortglömda och underskattade "uppföljare" till Fast Times At Ridgemont High, nämligen The Wild Life. Läcker, lagom förvirrad och en duktig komedienne i samma paket. Bra där Lea!

Demi Moore

Började sin karriär som utvikningsbrud innan hon gled in på filmduken på allvar i Blame it on Rio där en alldeles för gammal Michael Caine stirrar på hennes tuttar en stund till allas glädje. Hon plockade poäng som sexig fotograf i No Small Affair (hennes sköna whiskyröst har aldrig låtit hetare än där) och fick sitt stora genombrott i St Elmos Fire tätt följd av Härom Natten. För alla tonårspojkar som hyrde VHS var Demi ett hyfsat säkert kort då hon aldrig var rädd att vara lite naken framför kameran under den här tiden. Efter hysteriskt roliga One Crazy Summer verkade det som att Demi ville lämna tonårsrullarna bakom sig och gjorde det via dåvarande maken Emilio Estevez regi i drömlika Wisdom, följt av Det Sjunde Tecknet, usla We're No Angels och riktigt bra Ghost. 90-talet var snällt mot henne med Bruce Willis som make, På Heder och Samvete, Ett Oanständigt Förslag, Skamgrepp och GI Jane som höjdpunkter (och Striptease faktiskt om man väljer att se den som en komedi). Idag ser hon med kirurgknivens hjälp yngre ut än nånsin, men hon var bra mycket sexigare förr. Hurra för det i hennes fall plastiklösa 80-talet.

Phoebe Cates

Bilden ovan är en av de mest pausade stunderna i en film nånsin under hela 80-talet. Phoebe Cates gled sexigast i världen upp ur en pool i Fast Times At Ridgemont High och visade tuttarna. En hel manlig tonårsbefolkning jublade och trots att den enda andra riktigt bra filmen hon gjorde under 80-talet var Gremlins är och förblir Phoebe Cates en institution. Gifte sig sedermera med Kevin Kline och slutade göra film med ett par utspridda undantag (Princess Caraboo hahahahahahahaha!!!).

Molly Ringwald

Den kanske mest begåvade aktrisen av sin generation kunde som ingen annan förkroppsliga tonårsångest som Molly Ringwald. Självklart en hel del beroende på att John Hughes skrev otroligt bra roller åt henne, men utan hennes innerlighet och lättillgänglighet hade det aldrig funkat. Hon var verkligen en girl next door som alla kunde identifiera sig med. Sixteen Candles, Breakfast Club och Pretty In Pink talar sitt tydliga språk. Att hon i princip inte gjort nånting av intresse sedan dess trots att hon fortfarande är aktiv är ett bevis för vilket genomslagskraft hon hade med dessa tre filmer. Surskägget bugar och bockar.

Ally Sheedy

Liksom Jami Gertz och Molly Ringwald var Ally Sheedy en tjej man lätt kunde identifiera sig med. Hon var söt som fan, rolig och smart. Satte sig aldrig på några höga hästar utan försökte sprida kärlek och glädje där hon kunde (ja till och med i Breakfast Club fast på sitt eget lilla vis). Bad Boys (mot Sean Penn, inte mot Will Smith), nyss nämnda Breakfast Club, Wargames och St Elmo's Fire minns nog de flesta men vi ska inte glömma halvcharmiga Oxford Blues (mot Rob Lowe), knäpproliga Short Cuts 1+2 (mot Nummer 5) och Heart of Dixie. Kanske den som jobbat mest efter 80-talets slut även om det i princip bara är indierullar och teve. Verkar för övrigt inte ha åldrats en dag.

Kerri Green

Kan ha haft en av de kortaste karriärerna nånsin. Debuterade i The Goonies, följde upp med Summer Rental (mot John Candy hahahahaha!), Lucas (Corey Haim och Charlie Sheen) och Three For The Road (Charlie Sheen igen) innan allt tog stopp i filmbranschen. Ett par avsnitt här och där i lite olika teveserier under tidigt 90-tal och sedan har det varit tyst fram till nu när en rulle som heter Complacent spelats in. Vad den handlar om har jag ingen aning, och bryr mig inte heller. Kerri var kanske aldrig nån höjdarskådis, men hon var söt och passade i tonårsrullarna hon gjorde. Bra så.

Kim Basinger

Den det absolut gått bäst för av alla 80-talstjejer (och Oscar är den som håller med mig!). Tycker aldrig hon gjorde några sådär superhöjdarrullar under 80-talet (Batman är förstås undantaget) men 9 1/2 Vecka är odödlig för att ha pressat gränserna kring sexualitet på amerikansk bio (mången tonårsgrabb lärde sig ett och annat från henne och Mickey Rourke) och Blind Date mot Bruce Willis är faktiskt riktigt kul (om Basingers karaktär får i sig minsta droppe alkohol tar det fart hahahahaha fantastiskt). Med LA Konfidentiellt bevisade hon för alla att hon var med i matchen och har levererat några riktigt sköna roller sedan dess (8 Mile, Door In the Floor, The Burning Plain).

Kelly Preston

Även Kelly Preston har lyckats bra mycket bättre i karriären på 90- och 00-talet än vad hon gjorde på 80-talet. Ändå är det främst lilla bortglömda och charmiga Mischief och lika söta och charmiga Secret Admirer vi minns henne för. I Mischief var hon drömtjejen och bjussade på en full frontal långt innan det blev standard som i dagens tonårskomedier, och i Secret Admirer var hon drömtjejen som bjussade på ett par tuttar. Sedan gifte hon sig med John Travolta och det var det sista nån fick se av fru Preston (förutom Travolta får vi hoppas). Helt ärligt, under 80-talet var det ingenting som var bättre än dessa två rullar (med undantag för Twins som mest känns som en DeVito/Arnierulle i vilket fall). Hon har kört på under både 90- och 00-tal med allt från små indierullar och teveserier till storfilm som Jerry Maguire.

Visst finns det fler som Sean Young, Debra Winger, Darryl Hannah, Linda Hamilton, Melanie Griffith och Elisabeth Shue som hade en riktig storhetstid på 80-talet, men skulle vi ta med alla leading ladies skulle all tid gå åt till det. Vi kan kort och gott konstatera att 80-talet dominerade stort. I del 2 kommer vi titta på actionfilm. Eller komedier. Eller kanske skräckfilmen. Man vet aldrig. 80-talet har så mycket att bjussa på så det finns att plocka av.

/Surskägget