Speed Racer

@@@
Hur följer man upp en av de mest banbrytande och spektakulära filmtrilogierna genom tiderna? Om man heter Bröderna Wachowski och precis har avrundad Matrixtrilogin bestämmer man sig för att damma av en gammal japansk tecknad teveserie från 60-talet om en kille som heter Speed Racer och som är racingförare. Jag vet inte hur ni kände när filmen kom för ett par år sen, men jag var helt ointresserad. Och med tanke på att den kom och gick på bio snabbare än Blixten nyser gissar jag att de flesta kände likadant. Sedan dess har man sett den i lågprishyllan på Media Markt och varit lika ointresserad för det. Tills frugan köpte den till ungarna häromsistens och jag liksom av bara farten såg den när den ändå fanns tillgänglig. Och blev positivt överraskad. Visst, storyn är inget att hänga i julgran. Ung idealistisk racingförare (det är Speed Racer det) krigar mot elaka storföretag som tror de kan köpa alla förare och bestämma vem som får ta hem segern. Till sin hjälp har Speed den mystiske Racer X som bara råkar påminna en del om Speeds döde storebror som också råkade vara racingförare. Men det är en familjefilm och i en famljefilm kan man köpa en sån story. Hade det varit riktat till en enbart vuxen publik så nej. Men visst, hade det inte varit för de spektakulära och supersnygga specialeffekterna hade filmen fått en tvåa. För det här är snyggt. Sjukt snyggt. Där man vältrade sig i gröna, gråa, blåa och svarta nyanser i The Matrix låter man färgpaletten explodera i Speed Racer. Det är alla tänkbara färger och några till i superljusa, glittrande miljöer. De futuristiska racingbilarna- och banorna är fantastiska och de många bilscenerna snabba, snygga och sjukt underhållande. Med John Goodman och Susan Sarandon i biroller får vi en viss tyngd och Christina Ricci som Speeds flickvän är klockren i den rollen. Emile Hirsch (Into the Wild, Alpha Dog) är dock lite blek i titelrollen. Allt som allt är det en rolig resa. En bagatell visserligen men en underhållande bagatell.

/Surskägget