Pans Labyrint

@@

Oscarsvinnare, topp-30 bästa filmerna 2000-2009, hyllningar överallt, applåder och hurrarop. Antar att det blir upp till mig som vanligt att berätta att man inte ska gå på allt bra som sägs om den här. Yeah, yeah, yeah, shoot the messenger bara, jag är redo, men en okej rulle blir aldrig mer än en okej rulle oavsett hur många strupar som skriker att den är bra. En tolvårig flicka och hennes mamma flyttar ut till skogen där mammans nya man, en sadistisk kapten i Spaniens fascistiska armé (filmen utspelas 1944), slåss mot rebellerna som har sin bas bland kullarna i skogen. Flickan upptäcker en älva som leder henne in till en labyrint där det bor en faun som berättar att hon är underjordens prinsessa återfödd och att hon nu måste utföra tre magiska uppdrag för att få komma tillbaka hem. Under tiden slaktar kaptenen allt och alla som tittar snett på honom men får till slut sitt när rebellerna dödar honom (big surprise där!). Flickan utför sina uppdrag och får komma till mamma och pappa i underjorden och allt är frid och fröjd (ännu större överraskning!). Regissör Guillermo del Toro har tidigare gjort Blade 2 (urk, sämsta uppföljaren nånsin), Mimic (hahaha plastiga kackerlackor), Hellboy 1+2 (hur får man lov att förstöra en så bra serietidning på det sättet?) och tillhör med andra ord inte mina favoritregissörer. Problemet här är att del Toro berättar två helt olika filmer, dels en film om det hårda livet i krigets Spanien, dels en saga om en återfödd prinsessa. Jag vet att folk kommer hävda att den ena delen är en allegori för den andra men neeeeeeeeeej det är två helt olika handlingar som inte har med varann att göra. Punkt. Sagofilmen är mer spännande än krigsfilmen för krigsfilmen är så sjukt förutsägbar att Hollywood ringde och ville ha tillbaka sitt standardmanus 1A. Tyvärr får krigsfilmen mer utrymme vilket gör att man sitter och räknar minuter i väntan på att få se flickan fortsätta med sina uppdrag. Att filmen skulle vara supervisuellt spektakulär håller jag inte heller med om. Krigsfilmen har den visulla stil krigsfilmer generellt brukar ha, och sagofilmen försöker sno allt Tim Burton gjort men lyckas bara få med sig utkastet till en kuliss från Sleepy Hollow. Vad är det här VAD ÄR DET HÄR! Den får en tvåa för att jag känner mig snäll och för en del av sagobitarna. Knappt okej rulle som inte förtjänar allt beröm den fått.

/Surskägget

@@@@+
Surskägget har fel fel fel. Pan’s Labyrinth kräver sin publik, sitt tålamod, sin känsla, närvaro och fantasi. Surskägget hatar även Guillermo Del Toro trots att han inte ens har träffat karln i verkligheten hahahaha! Jag gillar att filmen (och det här är FILM i ordets rätta bemärkelse!) hoppar mellan dikt och verklighet och att fantasin är allegorin för verkligheten eller vice versa (ett barn flyr in i sagans värld på grund av traumatiska händelser omkring henne eller är det fantasi?). Jag tycker även att bägge historierna som berättas simultant är både intressanta, medryckande, vemodiga och spännande. Vi har även sällan sett en så härligt galen bad guy som den lilla flickans styvfar Vidal. Han är skönt klyschig i sin ondska och fast besluten om att hålla sin familj i ett järngrepp samtidigt som han som skoningslös officer i armén jagar partisaner. Övriga skådespelare håller också hög klass. Musiken är perfekt, foto och design makalös och ytterst habila specialeffekter, både för det autentiska och för sagan. Det finns faktiskt inte en tråkig stund i denna ytterst välgjorda och lite annorlunda pärla och den här Vrångmannen fick i alla fall jobba hårt på att hålla tårarna tillbaka i slutet. En film som ger avtryck både i själen efter att du sett den och på pedistalen bland så kallade klassiker i framtiden.
/Vrångmannen