@@@Jag är ett stort fan av Charlize Theron och har varit det ända sedan jag såg en av hennes allra tidigaste filmer, Trial & Error. Humor, charm, intelligens, skönhet och talang i ett och samma paket gör att det är svårt att värja sig (och vi kan t o m förlåta dumheter som Aeon Flux). Monster, hennes Oscarsvinnande roll, har jag under alla dessa år (den kom 2003) inte sett trots Oscarsstatyetter och tusentals hyllningskörer. Märkligt tyckte jag eftersom att jag sett nästan allt annat hon gjort (Sleepwalking och The Road har vi kvar) och gjorde slag i saken. De flesta därute bör vet väl att filmen handlar om en av USAs få kvinnliga seriemördare som efter 12 år på death row slutligen 2002 blev avrättad i Florida. Hon var en prostituerad kvinna som efter att ha blivit anfallen och våldtagen lyckades få tag i en revolver och skjuta gärningsmannen i självförsvar. Efter det släppte dammarna och hon sköt ihjäl ytterligare en bunt män, de flesta men inte alla, kunder till henne.
Charlize är värd vartenda litet lager guld på sin Oscarsstatyett för det här gör hon lysande. Vi känner verkligen all smärta, all frustration, all hopplöshet som Aileen Wournos förmodligen kände under sitt liv. Det här är en film som kliver ner bland de utslagna, fattiga och rättslösa människorna i USA som väldigt få bryr sig om. Aileen blir en levande människa, en trasig och tragisk person som förtjänade bättre i livet. Theron gör verkligen sitt livs kanske bästa roll här och det märks att hon kan identifiera sig en hel del med Aileens självdestruktiva liv (Therons egna pappa blev ju skjuten och dödad av mamman i självförsvar när Theron var tonåring). Filmen i sig lyfter dock inte till de höjder jag hade önskat. Det är svårt att sätta fingret på vad det är som saknas, men utan Theron och Christina Ricci (som gör ett underbart porträtt av Aileens flickvän) finns inget annat som driver filmen. Det är bra som helhet men inte mer än så. Kudos än en gång dock till både Theron och Ricci som är lysande.
/Surskägget
Mer Charlize Theron samt Vrångmannens tankar kring Monster här.
2 kommentarer:
Trots att den fått så mycket beröm måste jag erkänna att jag blev helt golvad av Therons prestation. Det intressanta är att det i mitt minne händer ungefär lika mycket/lite i den här som i Henry och ändå lyckades Henry få till en bra mycket bättre (i.e. läskig) stämning. Kanske för att detta egentligen inte ska vara enseriemördarrulle?
Nä Monster faller nog inte in i seriemördargenren. Det är mer ett drama om mänskligt elände.
Skicka en kommentar