Julkalendern 17 dec - Charlie Chaplin

Charlie Chaplin var den möjligtvis inte den förste men helt klart störste av alla filmkomiker genom historien. Visst finns det de som hävdar att Buster Keaton var roligare med sitt stenansikte. Det finns andra som hävdar att Fatty Arbuckle - som var den förste med ett treårskontrakt hos en studio och som guidade både Keaton och Chaplin innan de slog igenom - borde vara ihågkommen som den störste innan den stora mord- och sexskandalen (han var helt oskyldig) förstörde hans karriär för alltid. Alla de har fel. Buster är visserligen rolig men inte roligare och Fattys karriär dog innan han fick chans att på allvar visa att han inte var en dagsslända.

Med sin lilla luffare skapade Chaplin en ikonisk figur, samtidigt tragisk och rolig, löjeväckande men allvarsam, en clown som fick vara dramatisk vid rätt tidpunkt. Han gick snabbt från busenkla "smygfilmade" små rullar till kortfilmer med manus av Chaplin själv. Där fick han äntligen visa upp sitt rätta jag och den lilla luffaren, The Tramp, blev för alltid en klassisk figur från Hollywood (Chaplin själv var ju dock britt och skolad i den brittiska vaudevilleskolan). Det finns knappt en slapstickkomiker av idag som inte har Chaplins alla fall och bravader väl inprogrammerade i skallen (tänk på det nästa gång ni ser Jim Carrey falla baklänges).

Chaplin skapade många mästerverk, korta som långa, och det som verkligen skiljer honom från många andra av stumfilmsstjärnorna är dels att han lyckades vara framgångsrik även när ljudfilmen slog igenom, samt att hans filmer inte tagit så mycket stryk av tidens tand som många av hans kollegors. Hedersoscarn han fick strax innan sin död är fortfarande den längsta stående applåden i Oscargalans historia. Snubben var legend helt enkelt. Fett med respekt.

The Kid (1921)

@@@@

Den första av Chaplins riktigt stora verk är en strax över timmen kort långfilm som visar prov på Chaplins klassiska ingredienser - mängder med skratt, en del tårar och stort, stort hjärta och en känsla för rätt och fel där man alltid tar sida för de svaga. The Tramp tar sig an en övergiven bebis och försöker ge grabben ett så bra liv som möjligt. Men när mamman fem år senare är känd operasångerska vill hon ha tillbaka barnet som The Tramp lärt sig älska och som älskar The Tramp som sin egen pappa. Stora tårar men lika mycket skratt i denna härliga filmpärla.

/Surskägget

Guldfeber (1925)

@@@@

Hahahahahaha! En av de roligaste scenerna nånsin på film fångades här. Chaplin som The Tramp sätter sig med två gafflar instoppade i två frallor och "dansar" med frallorna. Hans totala kontroll över gester, kroppspråk och mimik gör att man helt glömmer att det är gafflar och frallor och det ser nästan ut som en liten gubbe som dansar. Talangen! Scenen där Chaplin är så hungrig att han äter upp sin sko är förstås lysande fars men precis som vanligt samtidigt en tragisk och ganska jobbig scen. Bara Chaplin klarar av att hela tiden balansera mellan det hysteriskt roliga och det hysteriskt tragiska utan att falla på eget grepp.

/Surskägget

City Lights (1931)

@@@@+

En av mina personliga favoriter. The Tramp blir kär i en fattig, och blind, blomsterflicka. Hon tror att han är rik. The Tramp vill göra allt för att hjälpa henne och hennes familj och när han får pengar genom att rädda en miljonär från att dö ser han till att försöka hjälpa henne ekonomiskt. Lite förväxlingar sker och det ser ett tag ut som att The Tramp och blomsterflickan inte ska få varandra. Men slutet gott allting gott och ännu en film med skratt och tårar i en salig blandning gör att vi bara kan tacka geniet som bjussade på så fina filmer.

/Surskägget

Moderna Tider (1936)

@@@@@

Hans stora mästerverk om den lilla människans kamp mot de ansiktslösa fabrikscheferna och de kalla maskinerna. The Tramp jobbar med ett riktigt enahanda slavjobb på fabrik tills han en dag ballar ur. Han får sparken men upptäcker kärleken (i en hemlös flicka) och glädjen till livet istället trots fängelsevistelser och andra bedrövelser. Filmen har ett starkt socialt budskap som varnar människorna för att bli slavar till maskinerna och fabrikerna (tänk om Chaplin vetat om Internet som förslavar oss dagligen när vi lägger mängder med onödiga timmar på att skriva och läsa filmbloggar istället för att umgås med våra vänner och familj). Många minnesvärda scener och en stor klassisk film.

/Surskägget

Diktatorn (1940)

@@@

Många är de som hyllar den här som en av Chaplins bästa men jag tycker faktiskt att den är lite för hypad. Visst var Chaplin tidigt ute och pekade ut Hitler som den dåre han var, och den här filmen gör ju superbt narr av diktatorn Hitler, men det känns ändå som att den borde kunnat vara bättre och mer fokuserad. Inledningen känns på tok för lång och nu när Chaplin faktiskt pratade i och med att han kapitulerat inför ljudfilmen känns en del av slapstickscenerna á la stumfilm lite föråldrade. Fortfarande en bra rulle som dock kunde varit betydligt bättre.

/Surskägget