Julkalendern 23 dec - Humorfilmens historia

När filmen uppfanns dröjde det inte länge innan filmskaparna insåg att humor hade en given plats på vita duken. Det som förut enbart kunnat njutas av på cirkus eller teater kunde man nu effektivt sprida för folk över hela världen. Självklart utvecklade man främst slapsticken, den fysiska humorn, då stumfilmen av sin natur inte kunde återge ljud och därmed inga roliga oneliners. Fysisk humor funkar dessutom ofta lika bra i hela världen. Släng ett bananskal på marken och låt nån halka på det och riva ner en hink vatten över nån annan och folk kommer skratta.
Filmen gav också möjligheten att börja göra skämt som man inte kunde göra på teatern. Bland annat kunde man ju ha jätteroliga biljakter där galna poliser jagade ännu galnare skurkar. Man kunde använda hela sin omvärld som dekor och utnyttja till exempel fallande hus för maximal, och farlig, punchline.
En som tidigt såg potentialen med komedin som egen genre var Mack Sennett som bildade produktionsbolaget Keystone Productions och snart blev känd som the king of comedy. Sennett insåg att humor måste vara överdriven för att blir riktigt kul och brukade därför spela in på en låg hastighet och sedan spela upp på en hög hastighet så att virrvarret av galna händelser kändes ännu snabbare än vad de var i verkligheten. Låt oss med Sennett som avstamp ta en snabb titt på humorfilmens historia.
PS. Innan ni kommenterar ihjäl er att ”ni glömde den” och ”varför är inte den och den med” så är detta inte tänkt att vara en komplett guide till alla komiker som nånsin setts på bioduken. Det här är en väldigt kort sammanfattning med några av de viktigaste förgrundsfigurerna.

10- och 20-talet
Keystone Cops. Detta var Sennetts största varumärke. En bunt galna och tokiga poliser som i full fart och fläkt jagade allt och inget medan förstörelsen runt dem spreds som en orkan.

Fatty Arbuckle. Den första stora komikern som förmodligen skulle blivit en legend om hans karriär inte dött helt när han blev falsk anklagad för ett mord på en prostituerad. Trots att han friades helt var skadan skedd och karriären tog aldrig fart igen.

Charlie Chaplin. Vet du inte vem Chaplin är ska du skämmas. Började sin karriär hos Sennett men det dröjde förstås inte länge innan han var megastjärna.

Buster Keaton. Känd som stenansiktet. Vad som än hände runt honom visade han aldrig en min. Känd för sina våghalsiga stunts och mest känd för det mest våghalsiga stuntet av dem alla, en riktig husvägg med bara ett litet fönster som hål släpptes över honom. Hade han stått nån centimeter fel hade han fått allt i skallen.

Harold Lloyd. Ofta känd som den tredje stora stumfilmskomikern, för alltid överskuggad av Chaplin och Keaton. Mest känd för att ha hängt i en klocka. Med en braaaaaa bit ner till marken förstås.

30-talet
Helan & Halvan. Ljudfilmen var introducerad och den tjocke Oliver Hardy och smale Stan Laurel blandade slapstick med oneliners. Gjorde mängder med filmer ihop och när Hardy dog lovade Laurel att aldrig vara med i en film igen. Vilket han aldrig var. Satte standarden för alla tjock/smalkomikerduos från och med då och framåt.

Bröderna Marx. Geniet Groucho kunde dra ordvitsar som ingen annan. De övriga bröderna bidrog alla med sin speciella talang framförallt kring musikinstrument. Hysteriskt roliga scener varvades med ett par musikalnummer.

W.C. Fields. Tjockalkisen som alltid var lite packad och inte tyckte om små barn. Hade en miljon oneliners på lager och var alltid lite lagom oförskämd. Som karaktär alltså. Privat har jag ingen aning.

Mae West. Kvinnan som var fräckare och roligare än de fräckaste fräckisarna. Är det en banan i fickan eller är du bara glad att se mig myntades av henne. Fantastiskt smart och rapp i replikerna.

Screwballkomedier. En hel genre som skojade mycket med sociala regler och tabun och som var fyllda till bredden med snabba repliker och lite galna visuella skämt. Gjordes en hel del såna även på 40-talet.

40-talet
Frank Capra. Regissör som satsade på roliga filmer med ett starkt socialt patos. Det var den lille, arbetssamme och skötsamme mannen mot stora elaka världen, korrupta politiker och hjärtlösa fabriksägare.

Spencer Tracy & Katharine Hepburn. Gjorde en mängd romantiska komedier där de ofta först ställdes mot varandra för att finna varandra på slutet. De hade grymt kemi och rappa dialogutbyten.

Abbott & Costello. Tog väl över efter Helan & Halvan som favoritkomikerduon. Abbott var lång och smal och snackade snabbt och var lite för smart för sitt eget bästa medan Costello var kortare och tjockare och som en stor bebis. Till slut gick det på tomgång men de hade en hel del bra i början av karriären.

50-talet
Jerry Lewis & Dean Martin. När Abbott & Costello slutade vara roliga tog Lewis & Martin över tronen. Martin spelade the straight man mot Lewis knäppis. När de splittrades fortsatte Lewis sin karriär och återuppväckte slapsticken igen. Hans gummiansikte lär ha inspirerat Jim Carrey.

Billy Wilder. Regissören som försökte hitta vägar runt den stenhårda censuren och införa så mycket sex som möjligt i den strikt familjevänliga våg som rådde i Hollywood. Lyckades väldigt bra med t ex Some Like It Hot och The Seven Year Itch. Å andra sidan var det bara att rikta en kamera åt Marilyn Monroes håll för att det skulle börja osa sex.

Bob Hope. Liten glad farbror som var vass på oneliners och som var känd för att underhålla amerikanska trupper runtom i världen.

60-talet
Peter Sellers. Rosa Panternserien skapade en ny komiska superstjärna när Sellers klev runt som den ständigt superfumlige Inspektör Clousseau. Han kunde även ses som en galen indisk skådis i fantastiska Åh, Vilket Party!

Blake Edwards. Regissören bakom de flesta Rosa Panternfilmerna.

70-talet
Mel Brooks. Kungen av parodier.

Woody Allen. Kungen av intellektuell humor. Ständigt nervös och babblig har Allen spelat sig själv mer eller mindre i alla filmer han nånsin gjort.

Burt Reynolds. Första skådisen vars film drog in över 100 miljoner på bio (Nu Blåser Vi Snuten). Han var charmig, lagom kaxig och hade glimten i ögat.

SNL-gänget. De tog klivet från teve till stora duken och är för många för att lista ordentligt. Men alla känner ju till Chevy Chase, Dan Aykroyd, John Belushi, Steve Martin, Martin Short och Bill Murray bland andra.

Monty Python. Liksom SNL-gänget gick Monty från teve till stor duk. Galen satir, kiss- och bajsskämt och smarta ordvitsar. Python bjussade på allt.

Richard Pryor. Mannen som sparkade upp många stängda dörrar. Komiskt geni som levde galet liv och bjussade på många stora filmer.

Cheech & Chong. Att röka gräs är kul, det visste Cheech & Chong som inga andra och rökte på för fullt och hamnade i galenskaper långt innan Seth Rogen gjorde det hippt igen.

80-talet
John Hughes. Kungen av highschoolkomedier.

Bröderna Zucker. Tog parodierna till en ny nivå med Titta, Vi Flyger och Nakna Pistolenfilmerna.

Eddie Murphy. Komedikungen på 80-talet. Kunde fan inte göra nånting fel då, allt var maximalt kul hela tiden.

Goldie Hawn. Förvirrade och söta Goldie gled runt som ett blont yrväder i rullar som alla fick namnet ”Tjejen som…”.

Tom Hanks. Roligast innan han bestämde sig för att bli allvarligast.

John Candy. Hahahahaha. Karlen var för kul.

90-talet
Jim Carrey. Mannen med gummiansiktet som tagit slapsticken till nya nivåer. Komiskt geni.

SNL-gänget. Nytt blod gav showen nytt liv och nya filmstjärnor föddes. Adam Sandler, Mike Myers, Dana Carvey, Chris Rock, David Spade, Chris Farley och Rob Schneider är några av komikerhjältarna från den här tiden.

Bröderna Farrelly. Tog äckelkomedierna till nya höjder och försöker ständigt höja ribban med varierande resultat.

Bröderna Coen. Ibland mörka komedier, ibland galet färgglada komedier. Det enda man kan vara säker på när Bröderna Coen släpper ny film är att det alltid är roligt även om det är nattsvart och hemskt.

00-talet
Kevin Smith. Regissören som gav oss Jay & Silent Bob den roligaste tjock/smalkomikerduon sedan Helan & Halvan.

Will Ferrell. Den komiker som verkligen äger första årtiondet på nya århundradet.

Sacha Baron Cohen. Med karaktärer som Ali G och Borat har sensationellt snabbttänkte och talangfulle Cohen placerat sig stadigt på komedikartan.

Vince Vaughn. Från seriös dramaskådis till en av de roligare killarna på bioduk.

Steve Carrell. Fumlig, blyg, knäpp och fullständigt briljant.

Judd Apatow. Finns det en riktig komedisuccé som denna man inte producerat eller regisserat under 00-talet? Ja, men knappt.

Ben Stiller. Efter att ha kämpat på länge, länge exploderade till sist Stillers komiska genialitet i Zoolander, Släkten Är Värst och Dodgeball för att nämna några.

10-talet
Zach Galifianakis. Visst är det lite för tidigt för att på allvar peka ut detta årtiondes stora komiker, men vilde och skäggige Galifianakis kommer helt klart ligga på denna lista oavsett om han aldrig släpper en film till.