@@@@Sedan 1937 har Disney levererat 50 stycken så kallade Disneyklassiker, långfilmer som gått upp på bio och som i många fall (Snövit, Askungen, Djungelboken, Aristocats, Lejonkungen, Aladdin, Pocahontas, Robin Hood, Peter Pan, Bambi och Skönheten & Odjuret för att nämna några) verkligen förtjänar namnet klassiker. På senare år har dock Disney spottat ur sig rätt så mediokra filmer som Lilla Kycklingen, Kogänget, Familjen Robinson och Skattkammarplaneten som saknat den gamla hederliga charmen. Bolt för ett par år sen var en rejäl uppryckning och när Disney lyssnade till kritiken och dammade av konceptet med en klassisk saga i Disneytappning födde Prinsessan och Grodan som känns som den första ”riktiga” Disneyfilmen på bra länge (vilket enligt mig var Mulán 1998). De flesta känner väl till den gamla sagan. Prinsessa kysser groda och får en prins. Riktigt så enkelt är det förstås inte i den här versionen och prinsessan är inte mer än en fattig hårt arbetande tjej som drömmer om att öppna restaurang. Och eftersom att hon inte är prinsessa leder det till att hon också förvandlas till groda. Nu måste grodprinsen och grodtjejen hitta en lösning att bli mänskliga igen. Man har förlagt handlingen till New Orleans och låter mystiska voodoomästare och voodoohäxor smyga runt knutarna samtidigt som den livliga jazzen som föddes i New Orleans är ett ständigt soundtrack som funkar som en sorts karaktär filmen igenom. Det här är en härlig rulle full av knäppa och sköna karaktärer (trumpetspelande krokodil anyone?), en full dos magi och kampen mellan det goda och onda där det goda självklart vinner i slutet efter mängder med strapatser. En riktig Disneyklassiker.
/Surskägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar