Kan en film vara för smart för sitt eget bästa? Den frågan ställer jag mig ett antal gånger under visningen av Scott Pilgrim. Det är supersnyggt med läckra små effekter som accentuerar att detta är en serietidningsfilm som t ex att det står ”Rrrrrriiiiiiing” varje gång det ringer på nåns telefon. Sjukt snyggt men även lite för mycket av det goda på sina ställen. Men samtidigt ska man inte vara gnällig. Misstänker att det här är en film man kan se om och om igen och ändå hitta nya sköna detaljer man inte tänkte på innan. För en gammal farbror som en själv är det kul att se hur denna ungdomsfilm blandat alla möjliga och omöjliga influenser från rock n roll till manga till tevespel till serietidningar till kung-furullar till high schoolfilmer till nördar och coolingar. Och förmodligen dussintalet grejer till som går mig förbi för att jag är för gammal för att veta bättre. Men det är okej. Det betyder att det här är en ungdomsfilm anpassad för sin tid och som sådan visar den ändå att det inte spelar roll hur mycket nymodigheter man pressar in för att villa bort gubbstruttar som en själv då grundhistorien fortfarande är boy meets girl och den typen av tonårsångest är likadan idag som på min tid.
/Surskägget
@@@@-
Larvigt ösig och snygg action-komedi-karamell av högst kompetente Edgar Wright (Shaun of the Dead, Hot Fuzz) med en lite rörande kärlekshistoria i centrat. Scott Pilgrim vill dejta en tjej i plugget men för att få henne måste han först spöa hennes sju onda ex. Michael Cera som Scott Pilgrim känns galet felcastad i rullen även om jag gillar honom i andra grejer där han är neurotisk och nervös nörd. Annars är Surskägget pang på rödbetan här. Skön och annorlunda film.
/Vrångmannen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar