@@Att just Wolverine skulle bli den första karaktären att få en egen film av alla X-Men är inte konstigt. Den bistre, arge, vrånge, cigarrökande snubben med klor av adamantium och ett hjärta av guld är förmodligen den mest kände och mest älskvärde av alla X-Menkaraktärer. Det skadade inte heller att Hugh Jackman i första X-Menfilmen lyckades porträttera Wolverine alldeles perfekt och genast blev en publikfavorit. Här går man tillbaka ett gäng år i tiden innan första X-Menfilmen och vi får följa Wolverines första tid i världen från liten knodd upp till händelserna som ledde till att han fick sina adamantiumklor och skelett samt det som skedde efteråt. Vi får också reda på att Wolverine och hans bittra fiende Sabretooth (Liev Schrieber) faktiskt är bröder och att de en gång i tiden var polare. Som vanligt med filmer som gjorts senare men som utspelar sig innan filmer som redan gjorts har man en del problem med att förklara vissa händelser på ett logiskt sätt. Visst, man ser till att Wolverine förlorar alla sina minnen, men det förklarar ändå inte varför Sabretooth i X-Men inte på nåt sätt erkänner Wolverine som sin gamla brorsa (än mindre verkar känna igen honom). Stör mig alltid lite på sånt, men det stora problemet med den här filmen är att den inte engagerar. Det spelar ingen roll hur många coola actionsekvenser man slänger in när manuset ändå känns gjort på en fikarast och allt är lite pangpang men inget under ytan. En Wolverinefilm måste vara mer än så. Okej rulle som borde varit betydligt bättre och som framförallt inte kommer i närheten av samma klass som X-Men och X-Men 2.
/Surskägget
Vrångmannens tankar här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar