@@@
Det är 60-tal i amerikanska södern bland rikemansfamiljerna som äger slavar…ursäkta anställer svarta hushållerskor som sköter allt åt dem hemma, däribland barnuppfostran. Skumt nog växer de flesta av bebisarna upp och blir bortskämda rasistiska spolingar som tar över slaven…jag menar hushållerskan och använder henne i sitt egna hushåll. Ungefär som om man skulle ha sin mamma skötandes allt åt en samtidigt som man var sjukt otrevlig mot henne. Skeeter (varför heter alltid alla tuffa brudar från södern Skeeter eller liknande skumma namn?) spelad av Emma Stone är undantaget som bekräftar regeln. Hon ser dessa slavar…jag menar hushållerskor för de hårt arbetande människor de faktiskt är och bestämmer sig för att skriva en bok med deras historier från slaveriet…jag menar hushållandet. Att de blir behandlade som slavar är helt makalöst med tanke på att det bara är femtio år sedan det här utspelar sig och slaveriet varit avskaffat bra länge, men i södern sket man tydligen i allt som hade med vett och förnuft att göra när det kom till dessa frågor. Emma Stone gör ett bra porträtt av nyfikna och modiga Skeeter, men de två riktiga prestationerna i filmen står Viola Davis (som en av hushållerskorna) och Bryce Dallas Howard (som den största rasistbitchen) för. Ja, det luktar väl en å annan Oscarsnominering för de inblandade skådisarna men filmen i sig är inte så bra som den 1) sägs vara och 2) borde varit med tanke på materialet. Men absolut en sevärd och tänkvärd rulle.
/Surskägget
@
The Help har alla ingredienser för att kunna bli ett bra drama om en otäck tid för de svarta i USA. Tyvärr missar den varje poäng. Emma Stone är ruskigt fel som snälla tjejen som vill hjälpa de utsatta hushållerskorna. Det känns verkligen att hon "bara" spelar teater utan att ge karaktären det där lilla extra som minst sagt behövts. Är det verkligen henne jag ska följa och hålla på här? Jag gillar Emma men ser henne inte som någon stor skådis än vilket blir tydligt här. Bryce Dallas Howard spelar över så det blir skojigt, vilket kanske inte är poängen då vi konstant får slängt i ansiktet hur ond hon är. Kul i alla fall att se henne i en annorlunda roll. Sen följer klyschstapeln. The Help tar upp viktiga ämnen på ett ganska lättsamt vis, trots att den bitvis vill vara förödande känslosam. Den jobbar så hårt för att du minsann ska ta fram näsduken och hytta näven mot vita duken mot orättvisan. Det blir lite väl mycket "pretend time". Jag kan, medan skådespelarna gråter scen efter scen och Oscarshoppen lyser i deras ögon, se framför mig hur de efter en rätt rolig inspelningsdag glatt tar av sig perukerna och hoppar in i sina lyxbilar. Då har man väl misslyckats rätt rejält inte sant?
/Vrångmannen
måndag 16 januari 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar