måndag 30 januari 2012

The Artist

@@@@
Svartvit stumfilm i långfilmsformat som är inspelad igår men utspelar sig 1927?! Och är svartvit?! En hel långfilm?! Utan dialog?! Det går väl inte att titta på?! Hehehe, jodå. Det går alldeles utmärkt. The Artist är en riktigt bra film trots i stort sett avsaknad av repliker och ljudeffekter (dialog dyker då och då upp på textskyltar precis som i de gamla stumfilmerna). Handlingen är busenkel på ett charmigt sätt. En medelålders stumfilmsstjärna (Jean Dujardin) vägrar anpassa sig då ljudfilmen uppfinns och förälskar sig samtidigt i Peppy Miller (Berenice Bejo), kvinnan som blir en ännu större stjärna när nymodigheterna låter hennes röst höras i biosalongerna. 100 minuter känns som 25. Tio Oscarsnomineringar (HOLY SHIT!) till den här bubblaren. Det bjussas på lite bus, lite romantik, lite snyft och vacker tidsenlig musik (inget gammalt westernpiano här inte hahaha!). Den fina tiden helt enkelt!
/Vrångmannen

2 kommentarer:

Lina sa...

Jag trodde vi skulle gå framåt och inte bakåt i utvecklingen. Så nej, en stumfilm är inte bara skit utan även skam idag. Häng med i tiden ;)

Vrångmannen sa...

Hahaha ja det kommer ju inte göras några fler stumfilmer direkt så det här är helt ok. När man är en smula trött på allt det högljudda framåt så kan man gå bakåt. Bara lite. En gång kanske. Om man gör det med finess. Som här. Då blir bakåt t.o.m framåt. Ibland blir man överraskad :)