@@@Jag har inte riktigt bestämt mig för om Johnny Depp är en bra skådespelare i mina ögon eller om han bara har en sådan enorm karisma att han kommer undan med det mesta, trots galet over-the-top. Jag hade förväntat mig att The Rum Diary, som baseras på Hunter S. Thompsons egna upplevelser, skulle vara lika vild som Fear and Loathing in Las Vegas och Depp likaså. Jag hade också väntat mig exceptionellt mycket smart dialog med torr humor då regissören till klassikern Withnail & I, Bruce Robinson, äntligen stod bakom kameran igen. Jag fick helt klart mer av det senare. The Rum Diary är bitvis väldigt rolig på det där sättet som jag gillar. Den är lite depraverad men också smart med god tajming i galenskapen. Tyvärr är filmen också väldigt splittrad (tydligen är Hunter S Thompsons bok ännu värre..) och den fastnar i fällan att den inte riktigt vet vad den vill eller hur den ska nå dit. Handlingen då? Gravt alkoholiserade journalisten Paul Kemp (Depp) tar sig i början av 60-talet an ett frilansjobb på en lokal tidning i Puerto Rico. Han blir indragen i det mörka politiska spel som pågår, blir kär i Chenault (Amber Heard) och får samtidigt lite nya vänner och fiender på kuppen. Allt upplevt genom ett dis av halvt kontrollerad fylla. "Nothing in moderation". Det här har ju varit Johhny Depps drömprojekt länge och han övertalade sin vän Thompson att dels ge ut boken och dels få göra film på den, innan Thompson gick bort 2005. The Rum Diary är snygg, bitvis riktigt rolig (som sagt) och god underhållning för den som pallar det annorlunda tempot. Tyvärr skulle den behöva vara dubbelt så depraverad med ännu mer moraliskt fördärv för att förmodligen komma sanningen närmare. Sen att den strukturmässigt är på gränsen till ett fiasko tänker jag bortse lite från här då Hunter S. Thompson förmodligen också var det. Därmed finns en del av sanningen intakt även om det ingen klassiker gör.
/Vrångmannen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar