The Killer Inside Me

@@
Liksom franska mästerverket Irreversible är The Killer Inside Me mest känd för en riktigt brutal och verklighetstrogen misshandelsscen (våldtäktsscen i Irreversible men ni fattar vad jag menar). Åtminstone var det den scenen som gång på gång togs upp i alla recensioner och det ryktades att Jessica Alba (som spelar tjejen som råkar ut för misshandeln) lämnade biografen under premiärvisningen och/eller kräktes när hon såg scenen. Den scenen är inte alls i närheten så brutal och realistisk som ryktet gör gällande, så nu vet ni det (scenen i Irreversible däremot gjorde att man hade svårt att andas en kvart efteråt för den var så jobbig). Tvärtom ser sminket på Alba ovanligt teaterblodigt och orealistiskt ut och så förstördes hela känslan i scenen. Hursomhelst. Casey Affleck gör en småstadssheriff som tappat alla begrepp om rätt och fel. Han är mer psyko än Norman Bates men har en snutbricka som gör att han inte får allas blickar på sig direkt på en gång. Dock lurar FBI i vassen och ju fler offer Affleck lämnar efter sig desto mer dras snaran åt. Det här ska vara lite som en film noir i modern tappning men på grund av valhänt regi (Michael Winterbottom) och karaktärer helt utan djup (vi får aldrig reda på minsta lilla kring vad som driver Afflecks karaktär förrän det är försent, och då i väldigt tunna penseldrag) är det mest ospännande hela tiden då vi inte känner nånting för karaktärerna som vi aldrig får lära känna. Affleck visar dock återigen prov på att han är en skicklig skådis och man önskar att han hade mer material att jobba med här. Han räddar nu det lilla som kan räddas från totalt fiasko, men särskilt minnesvärd är inte filmen och kan absolut hoppas över.
/Surskägget
Vrångmannen trodde visst han såg ett halvt mästerverk och gav trea plus. Jisses.