Stenhård lönnmördare (Alan Ladd i en av sina första stora roller) får i uppdrag att döda en utpressare. Direkt efteråt visar det sig att mannen som hyrt honom för uppdraget lurat honom och Ladd tänker nu hämnas rejält. I hasorna har han en snut (Robert Preston) och dennes flickvän (Veronica Lake). Ladd får tag på Lake och kidnappar henne och hon inser snart att Ladds motiv egentligen är ganska rena trots att han hamnat väldigt snett i livet. Hon försöker hjälpa honom så gott det går vilket inte ses med blida ögon av Preston. Här snackar vi skådisar i toppform. Ladd är ung, arg, förbannad och glödhet så det nästan sjuder i varje bildruta. Han spottar ur sig stenhårda repliker som skallerormsgift och jagar sin nemesis med sådan hängivenhet att vi knappt sett något liknande fram till att Clintan drog en Magnum och gav sig ut på stan. Veronica Lake är en av filmhistoriens klassiskt svala skönheter som med glimten i ögat och en fräck replik på tungan alltid lyckas hamna till sin fördel i alla scener. Scenerna mellan Ladd och Lake är kanon. Såhär gjorde man film innan allt skulle vara CGI. Damp Jar-Jar ner här åt Ladd upp honom. Och Lake med för den delen. Lysande film noir med spänning och nerv från start till slut.
/Surskägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar