En film som öppnar med en textruta som förklarar att den är: "en söt komedi utan onda skurkar eller action så ta det för vad det är" är direkt ute på hal is för om regissören inte vågar lita på att publiken kommer att fatta det själva så finns det noll självförtroende inblandat vilket inte är det bästa när man ska presentera en långfilm på marknaden. Man följer sedan direkt upp med en minuts voice over där vi får hela, och jag menar hela, filmen summerad inklusive den lilla twist som finns varpå man på riktigt inte har nån som helst anledning att se filmen. Varför man väljer att göra så här är en gåta för mig. Kanske för att man visste att man hade ett lövtunt manus, nackkrypande usel dialog och en story som knappt håller för en kortfilm än mindre en långfilm. Shahriyar Latifzadeh som långfilmsdebuterade med denna film och sedan dess inte gjort fler långfilmer drog på sig en massa hattar när han gjorde denna. Manus, regi, huvudroll och producent känns helt klart som fyra hattar för mycket. Den som kommer undan med hedern i behåll i denna annars skrattretande sörja är Hanna Alström i den kvinnliga huvudrollen, henne har vi sedan dess sett i bl a Kingsman, En Gång i Phuket och Tillbaka till Bromma.
/Surskägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar