Mel Gibson har väl haft lite upp och ner senaste tio åren eller så. Som person är han nu mest känd för att skrika olämpligheter åt före detta flickvänner. Som skådis har han varit med i projekt som gått från det usla (Signs, Edge of Darkness) till det mediokra (Get the Gringo). Däremot som regissör har han gått från klarhet till klarhet (från Braveheart till Hacksaw Ridge). Med Blood Father gör han faktiskt lite av en comeback som skådis (jag vet att det var en bunt recensenter som tyckte det redan med Edge of Darkness, men kom igen seriöst, den rullen var ju skräp). Storyn är enkel. Gibsons tonårsdotter är en brud på glid och hamnar i riktigt elakt sällskap. Gibson själv har studsat in och ut ur finkan hela sitt liv och har ingen direkt kontakt med henne längre trots att han nu på gamla dar gärna skulle vilja. En dag dyker hon upp på hans trapp och säger att onda knarkskurkar vill mörda henne. Gibson tar givetvis in henne och snart nog har han halva den mexikanska maffian efter sig. Men Gibson själv är ingen duvunge och visar snart att gammal är äldst. Hehehehe. Jag älskar ju såna här one-man-armyfilmer och det här är inget undantag. Visst är den lite mer seriös än nåt typ Stallone eller Arnie skulle gjort och det finns inga oneliners etc men det smäller och pangas på och Gibson är livsfarlig hahaha. Mer sånt. Dessutom får vi Michael Parks (R.I.P.) i en perfekt roll som elak biker. Bra där.
/Surskägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar