Har aldrig varit nåt större fan av Whitney Houston. Visst, hon hade en fantastisk röst och på 80-talet kom några sköna klassiker som I Wanna Dance With Somebody, How Will I Know och So Emotional och så givetvis megasuperduperhiten I Will Always Love You från filmen The Bodyguard där Whitney visade prov på att hon minsann kunde vara ett större stenansikte än hennes motspelare Kevin Costner. Och det säger inte lite! Men oavsett om man är ett fan eller inte har man ju lite halvt om halvt följt hennes dagar från firad popdrottning till knarkpundare död i ett badkar. Hennes make Bobby Brown (som folk knappt minns med hitlåten My Prerogative) var ökänd som bad boy och allt Whitneys knarkande har alltid skyllts på honom. Fram till nu. Det visar sig nämligen i den här dokumentärfilmen att Whitney minsann inte var så sockersöt och helig som hennes managers ville att hennes image skulle vara. Nej, Whitney kom från fel sida spåret och prövade knark redan som tolvåring. Känns som att mer än en person borde be Bobby om ursäkt ungefär nu. I övrigt får vi följa med Whitney från barndom till glansdagar till döden i ett badkar. Här och där känns det lite väl långt och påklistrat, men överlag en intressant film.
/Surskägget
1 kommentar:
Bästa rösten .
MMMM
Skicka en kommentar