Hahahahaha! Nej. Nej. Bara nej. Krigselefanter större än slotten dom smashar sönder. Jätteormar. Jättefladdermöss. Jätteråttor. Jättevargar. Jättevålnad i rustning i jätteflammor. Allt är jätte. Sen kan vi ju naturligtvis inte klara oss utan en Lock, Stock and Two Smoking Barrels-dialog (Guy Ritchie registered trademark) där det låter som om alla ska råna en bank i östra London. Vad är det här?! Av alla versioner... Har karln gått och blivit LOTR-avundsjuk på äldre dar? "Oi?! Ooooi?! Where's me fantasy then guv'nor?!".
Svärdet i stenen är i alla fall med en liten stund. Så man ÖVERHUVUDTAGET FATTAR VILKEN SAGA DET ÄR MAN TITTAR PÅ!
Någonstans gömd i all röra så finns här en lite bättre film, som då och då visar sitt ansikte. Precis när man börjar känna att "ok, lugna ner sig nu, det här är kanske inte så pjåkigt faktiskt" så blir man sparkad till marken igen. Och igen. Och igen. I slow motion. Ur alla möjliga kameravinklar.
/Vrångmannen
@ och @@@@@
Stundtals är det här så pajigt så man knappt vet var man ska ta vägen. Å andra sidan är det stundtals då det faktiskt funkar och man får en känsla för att det här kanske inte är så dumt trots allt. Framförallt är jag underhållen hela tiden. Speciellt när det är överdrivna, dåliga CGI-djur i jättestorlek hahahaha. Ni vet hur det kan vara. Så dåligt så att det blir bra. Det är exakt vad den här rullen är. En underbar fantasykomedi som aldrig var tänkt att vara komedi men om man ser den som en komedi är den toppen. En klassisk etta-femma som man säger i branschen. Hahahahaha! Att Ritchie sen helt utan att skämmas kliver in och snor rakt upp och ner från LOTR, Star Wars, Snatch, Conan och till och med gamle fantasykonstnären och legenden Frank Frazetta får man leva med.
/Surskägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar