King Arthur: Legend of the Sword

@
Hahahahaha! Nej. Nej. Bara nej. Krigselefanter större än slotten dom smashar sönder. Jätteormar. Jättefladdermöss. Jätteråttor. Jättevargar. Jättevålnad i rustning i jätteflammor. Allt är jätte. Sen kan vi ju naturligtvis inte klara oss utan en Lock, Stock and Two Smoking Barrels-dialog (Guy Ritchie registered trademark) där det låter som om alla ska råna en bank i östra London. Vad är det här?! Av alla versioner... Har karln gått och blivit LOTR-avundsjuk på äldre dar? "Oi?! Ooooi?! Where's me fantasy then guv'nor?!".

Svärdet i stenen är i alla fall med en liten stund. Så man ÖVERHUVUDTAGET FATTAR VILKEN SAGA DET ÄR MAN TITTAR PÅ!

Någonstans gömd i all röra så finns här en lite bättre film, som då och då visar sitt ansikte. Precis när man börjar känna att "ok, lugna ner sig nu, det här är kanske inte så pjåkigt faktiskt" så blir man sparkad till marken igen. Och igen. Och igen. I slow motion. Ur alla möjliga kameravinklar.
/Vrångmannen

@ och @@@@@
Stundtals är det här så pajigt så man knappt vet var man ska ta vägen. Å andra sidan är det stundtals då det faktiskt funkar och man får en känsla för att det här kanske inte är så dumt trots allt. Framförallt är jag underhållen hela tiden. Speciellt när det är överdrivna, dåliga CGI-djur i jättestorlek hahahaha. Ni vet hur det kan vara. Så dåligt så att det blir bra. Det är exakt vad den här rullen är. En underbar fantasykomedi som aldrig var tänkt att vara komedi men om man ser den som en komedi är den toppen. En klassisk etta-femma som man säger i branschen. Hahahahaha! Att Ritchie sen helt utan att skämmas kliver in och snor rakt upp och ner från LOTR, Star Wars, Snatch, Conan och till och med gamle fantasykonstnären och legenden Frank Frazetta får man leva med.
/Surskägget

Green Street Hooligans

@@@
En film om brittiska fotbollshuliganer med Elijah "Frodo" Wood i huvudrollen? Att säga att jag var skeptisk kan vara årtiondets understatement. Och nej. Det går inte att köpa honom som tuff och ball. Hur mycket slagsmål han än är med i och hur mycket blåtiror de än sminkar på honom. Frodo skulle inte överlevt fem minuter bland de galna britterna. Inte fem minuter. Därmed inte sagt att filmen inte är bra. För det är den. Man kan säkert dividera fram och tillbaka om exakt om hur realistisk den är och hur väl man lyckats fånga världen bland fotbollsfirmorna med alla deras kodord, klädkoder och livsstil. Förmodligen har man misslyckats en hel del. För oss som inte är insatta i den världen överhuvudtaget upplevs det hela som väl undersökt och trovärdigt. Förutom Frodo dårå. Han spelar en jänkare som åker till London för att hänga med sin syrra som gift sig med en britt. Mer eller mindre direkt blir han bästa polare med syrrans mans bror som bara råkar vara ledare för en firma (spelad av Charlie Hunnam som ni känner och älskar som Jax Teller från Son of Anarchy). Ett par käftsmällar senare rusar Frodo runt och slåss som om han aldrig gjort annat. Och vi köper det fortfarande inte. Men Hunnam funkar. Allt som allt en helt klart godkänd film som är värd en titt.
/Surskägget

Pacific Rim

@@
Jag vet inte om Guillermo del Toro slänger in en Star Warsreplik direkt 30 sekunder in i Pacific Rim för att hylla en av de bästa sci-fifilmerna genom tiderna eller om han enbart gör det för att reta mig. Sluta sno repliker rakt av från andra filmer! Med det sagt gör del Toro det han brukar göra nämligen bjussa på en visuellt spektakulär film som är väldigt tom till innehållet. del Toro envisas att skriva sina egna manus (ungefär som Lena Ph sydde sina egna kläder och med samma resultat) vilket han en gång för all bör upphöra med (han har även medförfattat tre romaner i en vampyrtrilogi som är så tråkiga så klockorna stannade när jag läste dem) då han helt enkelt inte har skrivartalangen att lyfta karaktärer och handling till en respektabel nivå. Just i det här fallet borde det inte ens vara så svårt. Det här är en actionstänkare där jätterobotar bankar skiten ur jätteödlor från en annan dimension. Typ Real Steal möter Godzilla. Ja det är full fart och fläkt och skitsnygga effekter och det bankas och exploderas och skjuts och sprängs men inget spelar nån roll när det är såna ologiska luckor inslängda genomgående hela jävla tiden (om man har ett svärd som skär igenom jätteödlorna som en smörkniv genom smör, varför använder man tretusen andra vapen som inte funkar hela tiden istället?). Att filmen landar på en tvåa till slut kan man tacka Charlie Day för (från fantastiska It's Always Sunny in Philadelphia) och att filmen är lite för snygg. Mycket yta, inget innehåll. Som vanligt när del Toro spyr ut sig ännu en skitfilm står Vrångmannen längst fram och applåderar.
/Surskägget