Fifty Shades of Grey

@
Hahahahaha det här går ju inte att titta på. Vad är det här?!?!?!? Varför är boken som filmen baserad på en av de bäst säljande titlarna under 2000-talet? Seriöst? Vem köper den här skiten? Och framförallt, vem tycker att det här är bra? Det här är ju så bajsnödigt dåligt att det är pinsamt att det har kunnat bli en succé. Med x antal uppföljare dessutom. Mitt i Metoo och feministrörelsen och kvinnors rätt och jämlikhet och jämställdhet och allt annat så kommer det här dravlet där rik, snygg man plockar in grå, trist tjej och BDSM:ar skiten ur henne. Really?!?! Och eftersom att publiken till både böcker och filmer som jag förstått det i princip till 100% bara är kvinnor så bevisar väl detta nånting om vårt samhälle. Metoo och jämställdhet med högerhanden och lite piskor och smisk för lydnad med vänsterhanden. Hahahahaha! Oavsett är filmen skitusel så se den inte.
/Surskägget

@
Ingående analys och recension här.
/Vrångmannen

A Futile and Stupid Gesture

@@
Det finns vissa filmer som man så gärna vill ska vara lysande och fantastiska men som tyvärr mest blir sådär. Det här är en sådan film. Vi har en fantastisk ensemble med Will Forte i täten och Domhnall Gleeson, Natasha Lyonne, Ed Helms, Seth Green, Emmy Rossum och Joe Lo Truglio i diverse större eller mindre biroller och framförallt Joel McHale som Chevy Chase som gör Chase helt makalöst otroligt bra hahahahaha. Vi har även en intressant story om en av grundarna till National Lampoon som från början var en humortidning för collegestudenter och som växte till både teve och film och som gett oss genier som John Hughes och Ett Päron Till Farsafilmerna. Samma typ av satir och grova humor som vi hade i tidningen får vi här i filmen. Men det blir också lite för knäppt ibland och efter första briljanta halvtimmen segnar tempot rejält. Man kanske skulle ansträngt sig en vända eller två till på manusstadiet för filmen håller tyvärr inte hela vägen. Synd för jag hade höga förväntningar på den här. Sevärd egentligen bara för de allra största fansen av National Lampoon och filmer som Animal House, Ett Päron Till Farsa och Caddyshack.
/Surskägget

Solo: A Star Wars Story

@@@
Disney fortsätter att spotta ur sig Star Warsfilmer som om det inte fanns någon morgondag. Hade jag varit 10 bast hade det här varit himmelriket. Minst en ny Star Warsrulle varje år! Vilken dröm! Nu när man är äldre är man lite mer skeptisk till idén. För allt det handlar om i grund och botten är att Disney vill casha in på sin investering och skiter helt i kvalitet och koncept. Prångla ut filmer och merch bara så miljarderna trillar in fortare än nånsin. Det här har vi ju sett hur det har påverkat filmerna. Rogue One var katastrof och Episod 8 ett totalt fiasko. Jag var därför minst sagt skeptisk till den här filmen om min absoluta favoritkaraktär i hela Star Warsuniversumet. Tack och lov har man skärpt till sig rejält från de förra två magplasken. Utan att det för den sakens skull blir någon filmmagi. Det här är kompetent underhållning av filmvärldens Opel, herr Ron Howard. Inga större överraskningar, lagom doser action, lagom snygga effekter, lagom okej manus, lagom lagom lagom. Det är som att Howard vore svensk så mycket lagom som det är i filmen. Mest glad är jag att man lyckas göra en film som inte helt spottar på legenden Han Solo. Mest ledsen är jag över castingen för Alden Ehrenreich som axlat manteln från Harrison Ford har helt enkelt inte samma charm och karisma som Ford. Och charm och karisma är 90% till att Han är en så bra hjälte. Alden gör annars en okej insats, men sorry, det där magiska saknar han och då kunde det vara i princip vem som helst som vi glor på utan att behöva kalla karaktären för Han Solo. En okej rulle som redan sakta börjar blekna och som lär vara bortglömd inom kort.
/Surskägget

Snatched

@@@
Amy Schumer följde upp supersuccén Trainwreck med Snatched, en film som jag misstänker helt passerade under de flestas radar. Nu är Schumer bioaktuell igen med I Feel Pretty så då passar det väl utmärkt att vi slänger in Snatched mitt i allt (som en lite sidonotering vill jag bara nämna att den svenska titeln på den här filmen är Tjejresan vilket är ungefär så dum och dålig titel som jag hört på bra länge) (förmodligen ska det locka tankarna till Goldie Hawns gamla Tjejen Som... titlar från back in the day) (eftersom att Goldie också är med i den här filmen alltså). Schumer kör sin grej som alltid. Lite lagom bitska kommentarer och sköna komiska vändningar. Hon anspelar en hel del på sex och att hon är lite för tjock och ful men söt egentligen. Helt otippat visar hon tutten i en scen för att locka till garv ungefär som killar brukar visa snoppen för ett garv. Vilket är ett typiskt Schumerskämt. Fram med en tutte för att visa på sexigheten, men gör det på ett sätt som lockar till garv och inte till sex för att vända och vrida på invanda könsroller. Hahahaha. Schumer, smart, cool och rolig. Filmen i sig är helt okej men långt ifrån Schumers högre standard. Hon och Hawn spelar dotter och mor och har fin kemi mellan sig. Men storyn i sig (de blir kidnappade på semester i Syd-Amerika) är lite sådär halvgammal och vi har sett det förr. Räddningen är Schumers klockrena oneliners och Ike Barinholtz som Schumers heeeeeeeeeeeelt bindgalna brorsa.
/Surskägget

The Week Of

@@@
Som ni borde veta vid det här laget så gillar jag ju min Sandler. Netflix har gett honom fria händer till att göra vad fan han vill och det har lett till ett gäng filmer som varit både bra och dåliga men som nästan alla uteslutande varit på tok för långa. Det är som att Sandler har en miljard idéer han vill peta in i varje film och så blir det två timmar av allt varav 30-40 minuter skulle kunna klippts bort varpå man haft en bättre film. Så är även fallet med denna den senaste i ordningen. Här är Sandler den alldeles för snälle och smått fattige pappan till en dotter som ska gifta sig med grabben till Chris Rock som givetvis är Sandlers motpol i det att han knappt lyfter ett finger för sin familj och är snortät som Joakim von Anka. Den som vid det här laget inte kan lista ut att vi kommer att få två motsatta personligheter som hamnar i luven på varandra har väl aldrig sett en film förut. Sandler och Rock är ju två gamla polare och det märks. Bra kemi och bra tajming mellan dem. Men mycket av det här har vi sett förut och jag misstänker att betygstrean egentligen är väldigt generös mest för att jag verkligen gillar bägge dessa komiker väldigt mycket.
/Surskägget

Deadpool 2

@@@@
Ryan Reynolds är tillbaka som den helknäppe och vilt underhållande mutanten Deadpool. Precis som i första filmen slänger man ur sig mängder med referenser till annan popkultur och Deadpool kör mängder med metaskämt där han är väl medveten om att han är en karaktär i en film som har en publik hahahaha. Precis som sig bör i en uppföljare får vi mer av det mesta. Det är mer skämt, mer action och mer galna skurkar. Vi får också en kort och briljant cameo av Brad Pitt. Reynolds drar också på sig Deadpoolmasken mer och större delen av filmen skulle det rent teoretiskt kunna vara vem som helst under masken med Reynolds röst överdubbad. För en skådis är det ett ganska ballt val att knappt synas under hela filmen, speciellt när man har huvudrollen, så kudos till Reynolds. Ska jag vara lite petig så tycker jag att storyn i filmen är lite splittrad. Vi får direkt en historia där Deadpool ska hämnas. Detta löser han relativt omgående och sedan är det en annan story där han ska rädda en grabb. Dessa två historier vävs aldrig riktigt ihop och man får en känsla av att man försökt kräma in två historier till priset av en utan att det finns nån större anledning till det hela. Men det är smådetaljer. Som helhet är Deadpool 2 fantastiskt underhållande och gillade man ettan lär man gilla den här.
/Surskägget