VIP balkongen på Rigoletto, salong 1. Skräckfilmspremiär. Hyfsat låga förväntningar på ytterligare en tradig franchise i James Wans skräckstall. Gillar i alla fall Taissa Farmiga, som har huvudrollen. Ett glas vin. Några gäng med snorungar skriker därnere, men inte åt filmen utan åt varandra. Smuttar lite på vinet. Filmen börjar. Klyscha efter klyscha. Snyggt som attan men skrattretande uselt. Någon nunna blir jagad. Nåt illasinnat kloster. Nån demon tror jag. Skitkidsen därnere slutar inte att tjafsa trots flera tillsägelser från folk som vill njuta av visningen. Filmen stannar en halvtimme in och salongen tänds upp. Biopersonalen kommer in och tillrättavisar pruttglinen. De garvar bara och kör sitt race. Några trötta biobesökare lämnar salongen. Jag smuttar vidare på mitt vin. Har liksom givit upp hoppet. Helt. Kanske skulle The Nun ha varit en smula bättre om jag hade fått chansen att komma i stämning. Jag vet inte. Dricker upp vinet och tänker på något annat under resten av filmen. Har alltid varit bra på att dagdrömma, även när det bråkas och kraxas runt omkring mig. The Nun blev ingen kritikerfavorit men däremot en megahit. Mig hittar ni inte på premiären av uppföljaren. Förmodligen aldrig mer i någon biosalong heller.
/Vrångmannen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar