tisdag 20 maj 2008

Härliga galningar del 1 - Vardagsknäpp

En av mina stora genrefavoriter när jag växte upp var amerikanska psykthrillers. Rullar med schyssta galningar. Jag menar nu inte mördarpajaser typ Jason, Michael Myers, Freddy Krueger för då pratar vi splatter, slasher, masher, trasher, whatever (som också är skoj men ett helt annat kapitel) utan mer filmer om "vanliga" människor (jurister, poliser, läkarfruar) som det slår slint i skallen på. Dom brukar ofta bli besatta av en företeelse (kärlek, kärnfamilj), av en viss person (chef, snygging) eller bara kör på av rent och oförfalskat hämndbegär. Dom här rullarna var uppbyggda efter samma sköna konceptmall och levererade alltid vansinniga antagonister som oftast gick över lik för att få det dom ville ha. Här tänkte jag kolla lite närmare på några favoriter till vardags.

Naturligtvis vill jag varna för möjliga spoilers (vilka jag undviker så långt det går) men å andra sidan har ni inte sett dom här gamla boxofficeklassikerna så börjar man ju fundera..

PLAY MISTY FOR ME (1971)

Psyko: Evelyn
Spelas av: Jessica Walter (Lucille Bluth i tv-serien Arrested Development)

Föregångaren till Farlig förbindelse (som vi kommer till senare). Clint Eastwood spelar radio diskjockey och har en kort affär med Evelyn som är ett stort fan. Hon blir besatt av Clintan (vilken brud skulle inte bli det?) och vill bara att det ska vara dom för evigt i regnbågens glada färger. Det vill inte Clintan och som resultat så har han en totalt bindgalen brud efter sig som ena sekunden älskar honom och andra vill mörda honom med tillhyggen (och lite annat folk som kommer i vägen). Evelyn vill ju bara bli älskad ska det vara så svårt? Hon tvingas ju ta till "nifen" å komma å hälsa på eftersom hon känner sig åsidokastad! Clintan är tuff i sina spagettiwesterns och som Dirty Harry men jag har nog aldrig sett honom så nervös och svettig på överläppen som i den här rullen (som han själv regisserade). Hell hath no fury..

Psykmoment: Evelyn träffar gamle Clintan på en uteservering för att be om förlåtelse för hennes stalkingfasoner men vi ser hela tiden i hennes ögon att hon fullständigt har tappat greppet och den sansade konversationen bland folk spårar fullständigt ur till ett gräl med mordhot och skrik.

Psykreplik: (Evelyn till Clintan) "It was funny, I was calling you from that phonebox over there and he was telling me you'd left and I was staring at your car - isn't that funny?" Nej Evelyn det är inte roligt för du stirra på mä!

Trailer (som är så jävla 70-talskul haha!)








THE STEPFATHER (1987)

Psyko: Jerry Blake
Spelas av: Terry O'Quinn (John Locke i tv-serien Lost)

Suverän kaka och en av mina absoluta favoriter i genren. Jerry Blake är en trevlig omtyckt man i grannskapet och är gift med en vacker hustru. Det enda problemet är att hustrun har en tonårsdotter sedan tidigare äktenskap som inte alls gillar Jerry. Det är förresten inte det enda problemet. Jerry är galnare än Janne Galning som bor på Galna Vägen 16 och jobbar med galet. Det enda han vill är att ha en perfekt familj och ett perfekt liv men stoppas det en pinne i det hjulet gör han rent hus (med hammare och kniv), byter identitet som du byter trosa/kalsong och flyttar till nästa stad. Filmen i sig är en välgjord mörk b-thriller med en i det närmaste lysande Terry O'Quinn. Filmen fick fyra getingar i Expressen (!) då den gick upp på några få biografer i Sverige på åttiotalet. Köp den för fyrtio på DVD. Det kom några usla uppföljare till den här som bör undvikas men originalet är och förblir en raketklassiker.

Psykmoment: Hehehe det finns så många men Jerry gillar att dra sig undan till sitt snickeri då han tycker det har varit lite motgångar en dag och där går han loss på inredningen tills frugan ropar att det är middag. Då lägger han på sig sitt trevliga leende, stoppar ner hammaren han hade tänkt använda på familjen och pratar med sig själv om att det är värt ett försök till.

Psykreplik: (efter att ha bytt så många städer och identiteter råkar han säga sitt namn fel åt sin fru och stannar upp, slickar sig runt munnen och ser sig förvirrat om i köket)
"Wait a minute, who am I here?" Nog det galnaste jag sett på film och smaskigt överspelat så det blir bra.

Trailer








INTERNAL AFFAIRS (1990)

Psyko: Dennis Peck
Spelas av: Richard Gere

En extremt skönt ond karaktär som steppdansar med ett charmigt leende över lik om inte övertalning eller mutor funkar. Det faktum att han är en högst uppskattad polis (naturligtvis) gör inte interna utredaren Raymond Avilla (Andy Garcia) mindre misstänksam. En skön katt och råttalek med mycket testosteron. Dennis Peck har flera exfruar och barn med dom allihop men dom är alla glada vänner i lite mormonstil. Naturligtvis försöker Peck ta hand om sin familj genom skumraskaffärer och mord så han är inte helt osympatisk och ond vilket ger dimension. Hehehe den är ok men känns kanske lite TV idag.

Psykmoment: Vi har redan sett Dennis Peck göra en hel del onda grejer men när han tar ihjäl en partner/vän (vars fru han knullar på sidan) och sen fejkgrinar för de andra poliserna när dom anländer talar för sig själv.

Psykreplik: (Dennis Peck till hetlevrade Raymond Avillas ansikte om Avillas fru)
"She's very pretty too. A little skinny for my taste, but they say the skinny ones give good head so...OK, here's what's going to happen. I'm gonna fuck her for a while and teach her how to come." JA, han åker på sjukt mycket stryk av Avilla och JA han använder det emot honom senare. That's a nice-a psycho.

Trailer
Hittade tyvärr ingen..ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH!


PACIFIC HEIGHTS (1990)

Psyko: Carter Hayes
Spelas av: Michael Keaton

Trodde ni att Michael Keatons största roll var Batman i Tim Burtonrullarna? Fel fel fel! I allafall inte i min bok. Hans skönaste roll är svindlaren/sociopaten Carter Hayes i underskattade Pacific Heights. Ett par, Patty & Drake (Melanie Griffith & Matthew Modine) satsar alla sina besparingar i ett stort fint hus på Pacific Heights. För att kunna få huset att gå runt så hyr dom ut några lägenheter i kåken och då dyker Carter Hayes upp (som djävulen själv i svart Porsche och mörka ögon) och flyttar in. Deras liv blir till ett rent helvete. En välgjord och spännande rulle med en av de helt-utan-anledning galnaste sol och vårare ni sett sen ni inte såg Raskenstam. Regissören sade att det var hans hyllning till Hitchcock och det finns poänger. Carter Hayes är för övrigt ett av de ballare skurknamnen någonsin om man helt bortser från George Bush dvs.

Psykmoment: När paret blivit av med sitt barn då Patty fått missfall dyker Carter Hayes upp med en present och provocerar fram ett slagsmål genom att tala om hur livet kan vara så grymt (efter att han redan börjat göra deras liv till ett helvete som den galnaste hyresgäst du kan tänka dig).

Psykreplik: (med spikpistol i näven avancerar han sakta mot Patty) "What am I gonna do with you Patty? Look what you're making me do here". Aaaah den sköna förnekelsen. Det är nu hennes fel att han blir galen tydligen.

En bit av slutuppgörelsen i filmen med galen Carter Hayes
(OBS! Vissa spoilers!)








FARLIG FÖRBINDELSE (1987)

Psyko: Alex Forrest
Spelas av: Glenn Close

Ytterligare en kvinna som bara vill vara älskad och älska. Synd bara att hon har ett humör (koka kanin någon?) som får WWF brottarna att rygga och åka hem till mamma. När Dan (Michael Douglas) fru sticker iväg en helg så hoppar Dan i säng med Alex och dom "nulla" mycket hela tiden. När frun kommer tillbaka så tror Dan att allt ska vara bra och hemligt men icke. Alex vägrar släppa taget om Dan och blir mer och mer galen och hotfull. Ett dilemma med filmen är att även om Alex är galen och kan gå till mordiska längder för sin skruvade kärlek så är det Dan som är skurken. Han förtjänar det som komma skall egentligen ändå hejar vi på helyllefamiljen och hyttar argt åt Alex. Är jag den enda som äter crazypiller här? Nåväl. Alex är en toka av otroliga proportioner naturligtvis (hur fan blev hon advokat??) och hon hamnar högt på rankingen. Det gör även rullen.

Psykmoment: Oj här finns det många! Ska vi ta när hon karvar sig själv i armen med en kniv? När hon kokar familjens kanin levande? När hon berättar om hennes fars tragiska död för Dan för att sedan garva och allt var bara på skämt? Vi tar en bild istället.










Psykreplik: "Well, what am I supposed to do? You won't answer my calls, you change your number. I mean, I'm not gonna be ignored, Dan!". Rabbit boilers ahoy!

Trailer (gick inte att lägga upp så här är länken)
http://www.youtube.com/watch?v=IYpeKbHKVbU


HANDEN SOM GUNGAR VAGGAN (1992)

Psyko: Peyton
Spelas av: Rebecca De Mornay

Gynekolog tafsar i Claires (Annabella Sciorra) grej och hon anmäler. Gynekolog tar livet av sig innan domstol. Hans fru Peyton blir så arg så det slår slint och plötsligt står hon och knackar på Claires familjs dörr för att söka jobbet som deras nanny och samtidigt lite good old fashioned vengeance. Time to pay the ma..eeeh WOMAN! Peyton går fram som ett lokomotiv när hon fått in ena foten hos familjen och använder sig av alla fula trix för att vända man mot hustru barn mot familj och sakta men säkert rasera idyllen (och förhoppningsvis ta ihjäl någon på kuppen). Svårt att hitta en sjukare men härligare bitch på vita duken och inte nog med att hennes tafsande läkarmake tog livet av sig, vid nyheterna av hans självmord fick Peyton även missfall. En galen hjärna att kanske förstå. Kommer förresten sexig med extra crazy?

Psykmoment: Även här många naturligtvis men jag tror att när hon i smyg på nätterna matar familjens bebis med sin egen tutte så den inte vill ha mammans är lite nytänkande galet + att man får se tutte.

Psykreplik: (till familjens förståndshandikappade snickarvän) "Did you like looking at me?... Did you like looking at me? Don't fuck with me, retard. My version of the story will be better" Hehehe the times..

Trailer




UNLAWFUL ENTRY (1992)

Psyko: Pete Davis
Spelas av: Ray Liotta (always the bad guy)

Karen & Michael Carr (då söta Madeleine Stowe och Kurt "Snake Plissken" Russell) får inbrott i sin fina villa. Polisen Pete dyker upp och blir som besatt av Karens skönhet. Han vill helt enkelt att hon skall bli hans och som vanligt kan han tänka sig att gå över likför att detta ska hända. Egentligen ingen speciell film alls men har ett schysst stämningsfullt pianoscore och Liotta är liksom skönt bindgalen (hur blev han polis??) sadist med gudkomplex (ooops! där svarade jag själv på frågan) med gnisslande tänder och knarkiga ögon. Extremt uselt psyknamn på en filmtok men framförandet är det inget fel på. Sevärt pga av extrem galenskap och besatthet.

Psykmoment: Pete har fått tag på mannen som bröt sig in i Michaels hus och hotade hans fru med en kniv. Han tvingar Michael misshandla mannen (som råkar vara en svart fattig man..) och vänder ryggen till. När Michael vägrar så går han själv loss på inbrottstjuven som ett vilddjur.

Psykreplik: "Anything I seem to do only makes it worse" Ja det brukar vara så mannen, när man är billabonggalen.

Trailer


There you have it folks! Några riktigt sköna dårar i Hollywoodvardagen.

To be continued..

/Vrångmannen

3 kommentarer:

Anonym sa...

Gediget inlägg och i stort sett helt fritt från spoilers. De flesta filmerna ni skriver om är här är dock högst mediokra med undantag för The Stepfather som är helt ok och lite annorlunda.

vrångmannen sa...

Jag gillar dom flesta av de här rullarna. The Stepfather är en klar favvo men alla har härlig kvalitet!! Så många DÅRAR så lite tid hehe

Kuntza sa...

Ja den här genren är ju alltid skön. Rullarna håller alla hög kvalitet i production values och det känns som Hollywood aldrig låter nån komplett nolla regiserra dom här rullarna. De ser alltid bra ut och har gediget genomförande.

Play Misty är helt ok.

The Stepfather - bortglömd av den stora publiken men alltid bra. Jag tyckte t o m 2:an var ganska bra och då snackar vi att storyn började tappa lite credibility...

Internal affairs - var ok då men har tappat en hel del

Pacific Heights - har flera aj-nu-är-jävligt-spännande sekvenser och den är skönt underhållande.

Farlig förbindelse - alltid bra, som du själv nämnde lyckas den konstigt nog vända den otrogne, ljugande Douglas till hjälte när dom istället öser på med galenhet från hans ex-ligg Alex. Egentligen borde ju Douglas vara värd lite skit men ingen mening att harva om det här.
Filmen rockar och när jag såg den på bio 1987 var det så spännande att jag allvarligt funderade på att lämna biosalongen.

Handen som gungar vaggan - troligen bäst i genren. Spännande, tät, lite olustig och skönt underhållande. Rebecca De Mornay gjorde det här perfekt och hon har alltid koll på sin onda plan.
Se och se igen!

Unlawful entry - lite överskattade och totalt standard. Bra cast som borde kunnit dra ut lite mer nerv än det här.

Du glömde för övrigt Single White Female i den här samlingen, det var den sista standardrullen som kom under den här vågen i tidigt 90-tal. Dock var den ganska helkass så inget värt att noteras.

SÄMST i genren är för övrigt Domestic Disturbance som kom typ 15 år senare, den är riktigt trött.

/Kuntza